Maratonsond startar motorn efter 37 år i rymden

Den har sedan länge lämnat solsystemet, men Nasa lyckades ändå starta Voyager 1:s raketer, som inte har använts på 37 år. Det är dock långt ifrån den enda astronomiska maktprestationen Voyager 1 har utfört under sina 40 år i rymden.

Publicerad den 07.12.17

Text: Babak Arvanaghi

Med en hastighet som närmar sig 70 000 km/h dundrar Voyager 1 genom rymden.

Sonden är det människoskapade objekt som befinner sig längst bort från jorden, och 2012 lämnade den vårt solsystem – en prestation som ingen annan sond har klarat.

Den åldrande sonden skickar fortfarande data till kontrollcentrumet på jorden. Men för att kunna göra det krävs det att sondens antenn pekar åt rätt håll.

Vid liv efter 37 år

Den 28 november skickade Nasa en radiosignal till Voyager 1 om att den skulle riktas så att den pekade åt rätt håll. För att göra det återstartade sonden fyra raketmotorer, som inte har använts sedan 1980.

Forskarna lyckades alltså återstarta en motor som befinner sig utanför solsystemet och som har varit avstängd i 37 år. En imponerande bedrift, men för Voyager 1 är det bara en av många astronomiska prestationer.

Vi har sammanställt en lista här:

#Hastigheten

Voyager 1 skjuter i väg i en en marschhastighet på 62 140 km/h – eller drygt 17 km/s. Det motsvarar att sonden kan flyga ett och ett halvt varv runt ekvatorn i timmen.

Den höga hastigheten har uppnåtts genom att utnyttja gravitationskraften runt Jupiteroch Saturnus för att slunga i väg sonden.

Enligt Newtons tredje lag är aktion lika med reaktion. Det innebär att sonden har "stulit" sin energi från bland annat Jupiter. Gasjätten har alltså förlorat fart på grund av Voyager 1 – den rör sig 30 centimeter mindre i sin bana runt solen för biljon år som går.

#Avståndet

Voyager 1 befinner sig nu drygt 21 miljarder kilometer från oss. Det motsvarar mer än 141 resor till solen eller knappt fyra miljoner flygresor från London till New York.

Om du satte dig i din bil och körde samma avstånd på en motorväg i 110 km/h, skulle det ta omkring 191 miljoner år att köra samma sträcka. Om en T. Rex påbörjade bilresan under kritaperioden, skulle den alltså bara ha hunnit en tredjedel av sträckan i dag.

Med andra ord – Voyager 1 är ofattbart långt borta.

#Kommunikationen

När forskarna skickar signaler till sonden, eller när sonden ringer hem, sker det med hjälp av radiovågor. Jordiska paraboler med en diameter på 70 meter skickar signaler till Voyager 1:s parabol, som har en diameter på 3,7 meter.

Radiovågorna rör sig med ljusets hastighet, men sonden är så långt borta att det även tar tid för ljuset att nå fram. Det tar drygt 19 timmar att skicka en signal till sonden och 19 timmar för signalen att komma hem igen.

Nasaforskarna måste alltså vänta i 38 timmar på att få reda på om de gamla motorerna fungerade ändamålsenligt, och om sonden hade riktats upp – trots att de kommunicerade med ljusets hastighet.

#Åldern

Voyager 1 skickades upp från Cape Canaveral i Florida den 5 september 1977, och lämnade alltså jordens yta för mer än 40 år sedan – fem år efter det sista Apollo-uppdraget, då människan senast landade på månen.

1977 var också det år då den första Star Wars-filmen fick premiär och Atari lanserade sin spelkonsol – Space Invaders-spelet kom ut året efter.

#Bilderna

Den beresta sonden är utrustad med en kamera, men för att spara på Voyager 1:s strömreserver har den inte använts sedan den 14 februari 1990.

De sista bilderna sonden tog kallas populärt "Familjeporträtt av solsystemet". Sonden fotograferade Venus, jorden, Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus från de yttersta områdena av solsystemet och längre bort från solen än någon av planeterna på bilden.

Bilden av jorden kallas "Pale Blue Dot" (Blek, blå prick) och visar jorden som en nästan osynlig fläck, inte större än en pixel.

#Tvillingen

Voyager 1 skickades upp 16 dagar efter sin tvillingsond Voyager 2. Men eftersom den nådde Jupiter först fick den beteckningen "1".

Voyager 2 tog en omväg på sin resa mot solsystemets gräns för att undersöka fler planeter och har bland annat tagit de enda närbilderna av Neptunus.

Voyager 2 är, som sin tvilling, fortfarande i funktion och jämförelser av data från de två sonderna ger forskarna en bild av förhållandena i och utanför solsystemet.

#Skivan

Båda Voyager-sonderna har en guldbelagd lp med ombord.

Skivans ljudsida innehåller bland annat ljudet av havet, vinden, samt djurläten. Utöver det finns det intalade hälsningar på 55 olika språk – en del av dem är utdöda.

Skivans omslag, som också är av guld, är försedd med en rad symboler, som ska förklara för eventuella rymdvarelser vilka vi är och var vi bor.

#Avskedet

Den 25 augusti 2012 var Voyager 1 det första – och hittills enda – människoskapade objekt som lämnade vårt solsystem för gott.

Resultatet blev dock vida accepterat av astronomer 2013, då mätningar av den kosmiska strålningen levererade det slutgiltiga beviset på att Voyager 1 inte längre befann sig i solsystemet.

Den kosmiska strålning som sonden har uppmätt efter det datumet kommer i långt högre grad från interstellär strålning än från solen. Mätningar från Voyager 2 visar jämförelsevis mer strålning från solen än den interstellära rymden. Det betyder att Voyager 2 fortfarande befinner sig i solsystemet.

#Framtiden

Voyager 1 fortsätter sin resa bort från oss och astronomerna räknar med att vi kan bibehålla kontakten med sonden till år 2025. Det är dock långt ifrån tillräckligt för att sonden ska kunna ge oss mätningar eller bilder av interstellära objekt.

Om 300 år når sonden Oorts kometmoln – ett hypotetiskt moln av små iskroppar som omger vårt solsystem. Om molnet existerar tar det Voyager 1 cirka 30 000 år att flyga igenom det.

Om 40 000 år passerar sonden stjärnan Gliese 445 som befinner sig 17,6 ljusår bort. Närmare än så kan forskarna inte förutsäga att sonden någonsin kommer ett objekt igen. Sannolikt kommer Voyager 1 att resa runt ensam i Vintergatan på obestämd tid.

Källa: Nasa