I filmen Interstellar tar huvudpersonen farväl av sina barn och reser i väg för att hitta en ny beboelig planet, och när han återvänder är barnen mycket äldre än han.
I verkligheten blir astronauter inte yngre av en rymdresa – men de åldras mycket riktigt långsammare än personer som stannar kvar på jorden.
Det beror på att ju snabbare man förflyttar sig, desto långsammare går tiden.
Det visade Albert Einstein med sin speciella relativitetsteori.
Rumtiden går långsammare
Eftersom astronauter förflyttar sig i höga hastigheter, går tiden en aning långsammare för dem än för personer på jorden.
Astronauterna känner inte av tidsskillnaden – för dem går tiden som den brukar. Först när de återvänder kan astronauterna se att det har gått längre tid på jorden än i rymden.
Ryssen Gennadij Padalka tillbringade exempelvis 879 dygn i omlopp runt jorden. För honom har tiden gått långsammare än den gjorde för människor nere på jorden – ganska exakt 0,02 sekunder. Padalka har alltså levt 0,02 sekunder mindre än vi andra.
Ryssen Gennadij Padalka låg i omlopp runt jorden i 879 dygn. Därmed har han levt 0,02 sekunder mindre än människor som stannade kvar på jorden.
Hög hastighet ger tidsförskjutning
Alla astronauter som hittills har varit ute i rymden har upplevt en tidsförskjutning på maximalt några tusendelars sekund.
Det krävs nämligen hastigheter som närmar sig ljusets – 299 792 458 meter i sekunden – innan skillnaden i tidens gång blir märkbar.
Astronauter i omlopp runt jorden förflyttar sig exempelvis "bara" med en hastighet på 27 500 km/h, vilket motsvarar 0,0025 procent av lysets hastighet.
Astronauterna måste alltså resa i mycket högre hastighet än vad som i dag är möjligt, för att vara yngre än sina barn när de återvänder till jorden.