Det farliga uppdraget föregicks av år av förberedelser och det var just den aspekten som upptog större delen av österrikarens tankeverksamhet under uppstigningen, berättar han i en videointervju med Illustrerad Vetenskap.
– När du väl befinner dig i kapseln och har skickats iväg handlar det bara om en sak: Uppgiften du skickades ut för att lösa, säger han med en stadig blick in i kameran.
– Jag var aldrig orolig för att något skulle gå fel. Jag var mer orolig för vad som hände om jag inte nådde överljudshastighet. Tänk om jag inte skulle utföra uppgiften tillräckligt bra nu när hela världen tittade på mig?
Hur många höga byggnader kommer du att hoppa från?
Uppdraget, som varade i två timmar och 47 minuter från början till slut, inleddes i den karga öknen i den amerikanska delstaten New Mexico. Därifrån skickades Baumgartner iväg i en rymdkapsel fäst vid en heliumballong.
Rymdfärden sponsrades av energidrycksgruppen Red Bull, men förutom marknadsföringsvärdet fanns det också ett annat, viktigare syfte, förklarar Baumgartner.
– Jag hade nått en punkt där jag hela tiden kände att jag upprepade mig själv. Hur många av världens högsta byggnader kan man egentligen hoppa från, frågar sig Baumgartner som länge hållit på med BASE-hoppning och syftar på sina tidigare hopp, bland annat över Engelska kanalen och från den stora kristusfiguren i Rio de Janeiro.
– Red Bull Stratos (uppdragets namn, reds. anm.) var intressant eftersom det var ett projekt baserat på fallskärmshoppning som samtidigt hade ett vetenskapligt syfte, säger han.
Fångad i snurr
Under uppdraget nådde Baumgartner en maxhöjd på drygt 39 kilometer innan han hoppade från en höjd av 38 969 kilometer. Han föll de första 36 402 meterna i fritt fall.
En stor grupp forskare följde hoppet från sidlinjen efter att ha tillbringat åratal med förberedelser. Målet var att utveckla teknik som så småningom kommer att göra det säkrare för människor att vistas i rymden.
Resan ner till jorden var dock inte helt problemfri. Vid ett tillfälle fastnade Baumgartner i ett snurr och snurrade våldsamt till dess att hans fall stabiliserades, och fallskärmen utlöstes efter fyra minuter och 19 sekunder.
Frågar man den 53-åriga våghalsen i dag var han inte rädd vid något tillfälle under uppdraget på kanten av rymden. Tvärtom, säger han.
– Jag har försatt mig i många extrema situationer som de flesta inte skulle kunna föreställa sig. Det gör att det har blivit min komfortzon, säger han och berättar att han alltid är i högsta beredskap.
– Det finns alltid faror där ute, även när du sätter dig i din bil eller sätter dig på ett flygplan. Jag är medveten om detta och jag försöker alltid undvika att göra misstag. Det är nog därför jag aldrig har kommit till skada.