Det låter som en idé som hämtad från 1700-talet, men tanken är helt ny. Forskare vid University of Central Florida i USA har tillsammans med det privata rymdfartsföretaget Honeybee Robotics utveckat en ångdriven raketmotor som ska göra att en rymdsond kan hoppa från himlakropp till himlakropp i solsystemet och aldrig få slut på bränsle.
De senaste årens forskning visar att det finns vatten i stort sett överallt – inte bara på planeter och månar utan också på mindre objekt som asteroider. På de flesta ställen finns vattnet som is, och rymdsonden ska därför hämta det genom att värma upp det.
Prototypen för ångsonden har testats i en vakuumkammare där den borrade efter vatten och lyfte med hjälp av ångraketmotorn.
Sonden ska förse sig själv med bränsle
Det sker genom att sonden borrar sig ned i ytan med ihåliga borr. Innehållet i borren värms sedan upp med hjälp av energi från sondens solpaneler tills vattnet förångas och dras upp i själva sonden. Där kondenserar det igen och lagras i bränsletanken.
När sonden är klar att lämna asteroiden och flyga vidare värms vattnet upp igen och blåses ut som ånga genom en raketdysa. På så sätt kan sonden flyga från asteroid till asteroid och förse sig med nytt bränsle.
Ångsonden tankar upp överallt
En nyutvecklad rymdsond lyfter från exempelvis asteroider genom att blåsa ut ånga genom sina dysor. Ångan kommer från vatten eller is på exempelvis asteroider, som är vattenhaltiga.
Solceller levererar energi
Sonden behöver energi för att kunna borra efter vatten. Därför är den försedd med solpaneler.
Borret bryter ytan
Borret behöver bara gå ned några centimeter för att hitta vatten – antingen som is eller bundet i mineral.
Mineral fyller borret
Borret är ihåligt och fylls därför med det material som ligger alldeles under asteroidens yta.
Vattnet friges som ånga
Energi från solpaneler värmer upp materialet. Vattnet förångas och stiger upp genom borret.
Tanken fylls på
I sonden kondenseras ångan och lagras som vatten i bränsletankarna. Därmed är sonden klar att flyga vidare.
Forskarna har testat en prototyp i en vakuumkammare. Där lyckades man borra sig ned i den frusna jorden, frigöra vattnet som ånga och kondensera det igen. Även själva ångmotorn testades och testsonden lyfte i vakuumkammaren.
På större himlakroppar som jorden och Mars krävs det på grund av gravitationen betydligt större kraft för att lyfta än på mindre objekt, men man räknar med att ångmotorn kan bli tillräckligt stark för att lämna exempelvis månen och Merkurius.
