Vad är Oumuamua?
Oumuamua är ett rymdobjekt som upptäcktes den 19 oktober 2017, då den kanadensiska astronomen Robert Weryk hade flera vaktpass vid teleskopet Pan-STARRS på Hawaii. Han trodde först att det bara var ytterligare en asteroid, men den lilla ljuspricken uppförde sig underligt.
Objektet susade ovanligt snabbt över himlen och såg inte ut att följa samma elliptiska bana som andra objekt i solsystemet. Robert Weryk hade tittat upp på rätt utsnitt av himlen vid exakt rätt tidpunkt och blev den första människa att se ett interstellärt objekt som varken kretsade runt solen eller någon annan stjärna.
Det mystiska rymdobjektet kallades officiellt 1I/2017 U1, men har även fått namnet Oumuamua, som på hawaiiska betyder "spejare".
Den lilla ljuspricken omgiven av en blå cirkel visar Oumuamua sedd från olika teleskop. Oumuamua är omringad av svaga stjärnor, som ser beslöjade ut när teleskopen följer Oumuamuas rörelse.
Oumuamua var redan på väg ut ur vårt solsystem när den upptäcktes – och beräkningar av Oumuamuas bana visar att den kom utifrån solsystemet och troligen aldrig kommer att återkomma. Det beror bland annat på Oumuamuas extrema hastighet.
Oumuamua susar nämligen fram genom rymden med en hastighet på 300 000 km/h, vilket innebär att det inte "fångas" av solens gravitationskraft och inte heller följer en ellipsformad bana runt vår stjärna. I stället slungas Oumuamua vidare ut i rymden i en så kallad hyperbolisk bana.
Hastigheten gör Oumuamua til gäst i solsystemet
Medan asteroider och kometer har en genomsnittshastighet på 70 000 hm/h, är Oumuamua en fartdåre med över 300 000 km/h.
Den höga hastigheten innebar att den inte hade fångats i omlopp runt solen, utan fortsatte ut ur solsystemet igen efter att solens gravitationskraft hade böjt dess kurs. Bortsett från månar förflyttar sig samtliga andra objekt i solsystemet i mer eller mindre ellipsformade banor runt solen.
Forskare trodde länge att Oumuamua var en märklig komet. Men efter flera observationer stod det klart att Oumuamua inte hade en komets karaktäristiska koma.
Kometens koma är den kula av förångad is som kapslar in kometen när dess iskalla yta varms upp av solen. Det är kometens koma vi ser när vi får syn på en komet från jorden.
Mot den bakgrunden drog man slutsatsen att 'Oumuamua måste vara en asteroid. Men Oumuamua började plötsligt accelerera när den närmade sig vår sol, och det är inte ett normalt beteende hos en asteroid. Därmed blev kometteorin aktuell igen. Till skillnad från asteroider kan kometer nämligen accelerera när deras isiga yta avdunstar. Oumuamuas frånvarande koma förblev dock ett mysterium.
Detsamma gällde Oumuamuas form. Variationer i ljusstyrka under tid antyder att Oumuamua är avlång och omkring tio gånger så lång som den är bred. Man har aldrig tidigare observerat en himlakropp med sådana proportioner och därmed är Oumuamua unik på alla sätt.
Forskere mener, at Oumuamua har en karakteristisk cigarform, og at den er flere hundrede meter lang.
Teorierna om Oumuamua
Oumuamua försvann ur teleskopens synfält i januari 2018, men forskare är fortfarande upptagna med den cigarrformade himlakroppen och hypoteser kring Oumuamuas ursprung och existens dyker upp med jämna mellanrum.
Här är tre av de mest gängse teorierna:
1. Oumuamua är ett solsegel
2018 lade astrofysikern Avi Loeb från Havarduniversitetet fram teorin om att Oumuamua kunde vara ett artificiellt objekt, det vill säga ett objekt som inte har uppstått naturligt, utan skapats av en intelligent art. Han föreslog bland annat att Oumuamua kunde vara rymdskrot eller någon sorts solsegel, som via solens strålning kan skapa framåtdrift.
Och teorin om utomjordingar får nu stöd av helt ny forskning som publicerades den 17 augusti 2020. Astrofysiker från Korea Astronomy and Space Science Institute anser att det faktum att 'Oumuamua saknar koma och svans måste innebära att den inte kan ha skapats av naturliga krafter.
De argumenterar för att 'Omuamua inte kan bestå - helt eller delvist - av vätemolekyler (H2) som vissa forskare anser. Detta beror på att vätemolekylobjekt under sin resa, från den plats de skapats till exempelvis ett annat solsystem, skulle förstöras av gas, stoft, kosmisk och interstellär strålning samt slutligen termisk sublimering - den process då ett material i fast form transformeras till gas – avslutar de koreanska forskarna.
Andra forskare anser emellertid inte att teorin om rymdvarelser håller, och att Oumuamua är ett mystiskt, men dock naturligt, objekt.
Stjärnljus skickar ut solsegel på rymdfärd
Ljus knuffar på allt och om föremålet är tillräckligt lätt kan ljuset skapa framdrift som räcker för långa rymdfärder. Nasa och andra rymdfartsorganisationer har länge experimenterat med sonder som drivs av solsegel. Eventuellt var ‘Oumuamua just ett solsegel som slitits loss från en främmande rymdfarkost.
Laser sätter igång farkosten
På hemplaneten kan kraftiga laserstrålar sätta igång solsegelfarkosten. Ljus är partiklar (fotoner) som ger seglet en minimal knuff när de reflekteras, men eftersom rymden saknar luftmotstånd fortsätter farkosten att accelerera och kan nå en mycket hög fart.
Reflekterat ljus ger framdrift
Solseglet får ytterligare fart av ljuset från den lokala stjärnan och farkostens riktning kan ändra genom att seglet vrids så att ljuset träffar det från en annan vinkel. Solceller ger energi för navigationen så att farkosten kan resa i tusentals år utan en enda droppe bränsle.
Solseglet måste vara tunt och hållbart
Ljuspartiklarnas svaga energi är bara stark nog att driva ett segel om det framställs i ett extremt lätt material, närmare en hundradel av ett pappers tjocklek. De solsegel som Nasa och andra rymdfartsorganisationer har konstruerat är tillverkade av plastfilm med aluminium.
2. Oumuamua är en aktiv asteroid
Våren 2020 påpekade en internationell forskargrupp att Oumuamua kan ha uppstått när ett större objekt har slitits i bitar av en stjärna. Enligt datorsimuleringar kan en stjärnas tidvattenskrafter nämligen riva itu ett objekt i avlånga delar, som just påminner om Oumuamuas karaktäristiska cigarrform.
Denna teori kan också förklara varför Oumuamua kunde accelerera.
När Oumuamua slets loss skulle de flesta flyktiga ämnena på Oumuamua, exempelvis vatten, ha avdunstat på grund av den närliggande stjärnans värme. Det är dock möjligt att överflödigt vatten kan ha fångats och bevarats i Oumuamuas djupare lager. Och när Oumuamua sedan närmade sig vår sol, kan den värmen räcka för vattendepå då avdunstar och gav Oumuamua en knuff framåt.
Forskarna kallar därför Oumuamua en aktiv asteroid.
3. Oumuamua är ett rymdisberg
I juni 2020 lägger amerikanska forskare från universitetet i Chicago och Yale-universitetet fram en ny teori – Oumuamua är varken en komet, en asteroid eller ett alien-solsegel, utan en frusen bit väte, det vill säga ett slags rymdisberg.
Hypotesen bygger på sublimering, som är ett kemiskt begrepp för ett ämnes övergång från solid form till ånga.
När frusen hydrogen övergår från solid form till ånga, exempelvis på grund av värme, kan det nämligen skapa acceleration som den Oumuamua uppvisade. Dessutom kommer accelerationen att vara osynlig för teleskop, eftersom sublimering vid hydrogen inte producerar eller reflekterar ljus. Därför tror forskarna att detta förklarar varför vi inte kan se tydliga tecken på Oumuamuas acceleration.
Oumuamuas form kan också förklaras med sublimering, eftersom processen långsamt kommer att erodera material och forma en tunn och avlång struktur. Forskarna bakom teorin jämför Oumuamua med en tvål, som från början är fyrkantig, men som blir tunnare och mindre i takt med att den används.
Oumuamua kan, enligt forskarna, ha bildare i ett så kallat galaktiskt molekylmoln, som bland annat består av frusen hydrogen, och som även utgör grunden i bildandet av stjärnor.
Forskere vil besøge 'Oumuamua
Medan solsystemets planeter, asteroider och kometer rör sig runt solen i elliptiska banor, flög det interstellära objektet Oumuamua 2017 rakt förbi och närmar sig Saturnus på sin väg ut ur solsystemet.
En grupp brittiska ingenjörer har nu räknat ut att det är teoretiskt möjligt att sätta så hög fart på en sond att den kan komma i kapp den främmande gästen inom ett par årtionden.
Uppdraget har fått namnet Project Lyra.
- Hastighet: 55,6 km/s
- Uppskjutning: 2033?
- Ankomst till Oumuamua: 2052?