Shutterstock & Lotte Fredslund
Rymden, E.T.

Vi har hittat E.T:s adress

En radiosignal från rymden har fascinerat forskarna sedan år 1977. Nu har en astronom hittat solsystemet där vi kanske kan hitta signalens upphov.

En sensommardag år 1977 når en serie radiovågor teleskopet vid Ohio State University i USA. De är så starka att astronomer runtom i världen genast släpper allt de har för händerna. Plötsligt framstår det nämligen inte längre som orealistiskt att säga att vi kanske inte är ensamma i universum.

Sedan dess har ingen signal kunnat mäta sig med dess styrka.

Genom åren har många forskare försökt förklara radiosignalens ursprung. Kom den från en avancerad civilisation eller var förklaringen ”tråkigare” än så?

Jerry Ehman, som var den som upptäckte signalen, trodde först att den kom från jorden och hade reflekterats av rymdskrot i omloppsbana. År 2017 föreslog astronomen Antonio Paris att signalen kom från de två kometerna 266P/Christensen och 335P/Gibbs. Båda dessa hypoteser har avvisats av breda lager av den astronomiska sakkunskapen.

Därför fortsätter jakten, även för amatörastronomen Alberto Caballero, som har undersökt vart vi egentligen ska rikta våra teleskop om vi vill avgöra huruvida signalen kom från intelligenta rymdvarelser eller inte.

”Det har bara gjorts ett fåtal försök att bestämma signalens exakta position, eftersom det är väldigt svårt”, skriver Caballero i sin artikel om att hitta källan till signalen.

Han har dubbelkontrollerat den 45 år gamla signalen med de senaste kartläggningarna av Vintergatan.

Det har bara gjorts ett fåtal försök att bestämma signalens exakta position, eftersom det är väldigt svårt. Alberto Caballero, amatörastronom

Studien pekar i en viss riktning: ett solsystem 1 801 ljusår från jorden.

Signal fick forskare att haja till

Den 15 augusti 1977 registrerade det amerikanska teleskopet Big Ear i Ohio en radiosignal som var 30 gånger starkare än bakgrundsbruset.

Astronomen Jerry Ehman, som arbetade vid Big Ear, gick minutiöst igenom de utskrivna datasekvenserna från teleskopet. När han såg det kraftiga utslaget i siffrorna markerade han det och antecknade ett enda ord med röd kulspetspenna i marginalen: ”Wow!”

Sedan dess har fyndet kallats ”wowsignalen”, och därefter inleddes den vilda jakten på dess ursprung.

Ingen har lyckats hitta det, men det hindrade inte amatörastronomen Alberto Caballero från att försöka.

Han är samordnare för projektet Habitable Exoplanet Hunting Project, ett världsomspännande nätverk av teleskop bemannade av amatörastronomer som studerar tio stjärnor i jordens närhet för att hitta tecken på planeter som skulle kunna hysa liv.

Det kan mycket väl finnas på andra platser än vår egen planet, säger Caballero i en intervju med organisationen Astronomy For Change.

”Jorden är inte nödvändigtvis den bäst lämpade planeten för liv i universum”, lyder hans påstående.

Radiosignal, stjärnbild

År 1977 upptäckte astronomen Jerry Ehman en stark radiosignal från stjärnbilden Skytten. Han markerade sekvensen och skrev ”Wow!” i marginalen.

© Big Ear Radio Observatory and North American AstroPhysical Observatory (NAAPO)

År 2020 beslutade Caballero att undersöka den legendariska wowsignalen. Hans resonemang löd att vi i dag vet betydligt mer om stjärnorna i galaxen och att dessa nya kunskaper kanske skulle kunna göra skillnad.

Hans resultat fick astronomer runtom i världen att spetsa öronen.

Teleskop hittar 1,3 miljarder stjärnor

Alberto Caballero inledde sin undersökning av wowsignalen med att gå igenom alla data från år 1977.

Teleskopet Big Ear, som registrerade wowsignalen, bestod av en 103 meter lång och 33 meter hög parabolantenn, som registrerade signaler som riktades mot den av ett reflekterande galler.

På vägen från gallret till parabolantennen skickades potentiella radiosignaler genom en förstärkarenhet som utgjordes av två separata delar.

Det gick inte att fastslå vilken av de två delarna wowsignalen passerade genom, vilket innebar att den tidens forskare inte kunde säga vilket av två områden av stjärnhimlen signalen kom från.

De stod med andra ord inför två kosmiska höstackar.

Teleskopet Big Ear, radiosignal

Teleskopet Big Ear vid Ohio State University i USA registrerade den hittills starkaste oförklarade radiosignal från rymden som astronomerna känner till.

© Bigear.org

Alberto Caballero hade emellertid tillgång till något som astronomerna inte hade år 1977: Gaiateleskopet.

Gaia sändes ut i rymden år 2013. Sedan dess har det två ton tunga teleskopet katalogiserat 1,3 miljarder stjärnor i Vintergatan.

Med hjälp av den databasen började Caballero titta närmare på stjärnorna på de två delarna av himlavalvet som Big Ear identifierat.

Han arbetade utifrån premissen att det är störst sannolikhet att hitta högtstående civilisationer på planeter som kretsar runt stjärnor som liknar vår egen sol. Vissa forskare anser snarare att vi borde fokusera på större – eller mindre – stjärnor. Men stjärnor som liknar solen är bland annat intressanta för att forskning har visat att det kan finnas jordliknande planeter runt cirka hälften av den typen av stjärnor i Vintergatan.

Därför begränsade Caballero sitt letande till stjärnor med solliknande radie, yttemperatur och ljussammansättning.

Jorden är inte nödvändigtvis den bäst lämpade planeten för liv i universum. Alberto Caballero, amatörastronom

När han hade gått igenom databasen kom han fram till att en stjärna matchade beskrivningen.

Intelligent liv kan använda väte

På en plats 1 801 ljusår från jorden finns stjärnan med det inte helt enkla namnet 2MASS 19281982-2640123.

Dess radie är 99,7 procent av solens 696 000 kilometer och yttemperaturen, cirka 5 510 grader, är bara cirka tio grader varmare än vår egen stjärna. Ljusstyrkan är 1,0007 gånger solens, det vill säga nästan den samma.

Inte minst befinner sig stjärnan inom ett av de två områden från vilka Teleskopet Big Ear kan ha tagit emot wowsignalen år 1977.

Om vi vill hitta källan till wowsignalen och avgöra om den kom från en avancerad civilisation är det alltså klokt att zooma in på 2MASS 19281982-2640123.

Teleskop besvarade 45 år gammal gåta

Genom att finkamma en databas med 1,3 miljarder stjärnor har amatörastronomen Alberto Caballero hittat den eventuella källan till en 45 år gammal radiosignal.

Stjärnhimmel, teleskopet Big Ear
© Pan-STARRS/DR1

1. Sjuttiotvå sekunder som slog världen med häpnad

Teleskopet Big Ear registrerade den berömda radiosignalen, känd som wowsignalen, år 1977. Den kom från ett av de två markerade områdena på stjärnhimlen, som Big Ear var riktat mot när observationen gjordes.

Stjärnor, Vintergatan
© Pan-STARRS/DR1

2. Teleskop har kartlagt 1,3 miljarder stjärnor

Rymdteleskopet Gaia har observerat 1,3 miljarder stjärnor i Vintergatan och utifrån sina observationer skapat en stjärnkarta. Alberto Caballero har studerat stjärnorna på de två delar av himlavalvet som Big Ear identifierade.

Stjärna
© Pan-STARRS/DR1

3. Stjärnan uppfyller kriterierna

Caballero kontrollerade sina data över stjärnor vars ljusstyrka, storlek och yttemperatur är nära nog identiska med solen. Endast en stjärna uppfyllde samtliga kriterier: 2MASS 19281982-2640123.

Nästa steg i jakten på wowsignalens avsändare är att granska systemet kring 2MASS 19281982-2640123. Det kan astronomerna göra med nya teleskop, som kan visa mer detaljerade bilder än Big Ear kunde på 1970-talet.

Alberto Caballero står i kontakt med bland annat projektet Breakthrough Listen, som lyssnar efter radiosignaler med fyra stora radioteleskop som står utplacerade i olika delar av världen.

I en intervju har han också nämnt möjligheten att använda det framtida teleskopet SKA, som ska bli världens största radioteleskop, för att följa upp wowsignalen – och eventuellt registrera en ny, lika stark signal.

Om det verkligen visar sig finnas liv på en eller flera planeter kring den aktuella stjärnan och detta liv visar sig ligga bakom wowsignalen, kan vi då ta upp tråden från år 1977 och inleda ett samtal?

Det beror på om vi ”talar samma språk” som eventuella intelligenta livsformer där ute.

Redan år 1959 lade fysikerna Giuseppe Cocconi och Philip Morrison fram teorin om att intelligenta rymdvarelser troligen kommunicerar med hjälp av väte, som är universums vanligaste grundämne.

När elektroner byter energinivå i väteatomer avger atomerna radiovågor i frekvensen 1 420 megahertz, vilket ger en våglängd på 21 centimeter.

Därför kan just denna frekvens och våglängd betraktas som den mest sannolika ”linje”, som livsformer i universum använder för att kommunicera.

Av just den anledningen har frekvensen reserverats för astronomiska observationer och är skyddad på rekommendation av Internationella astronomiska unionen. Det är med andra ord förbjudet att sända signaler på denna frekvens, eftersom det riskerar att störa astronomiska observationer.

Det var på just frekvensen 1 420 megahertz wowsignalen nådde jorden, så om vi vill kontakta en potentiell avsändare ska vi rikta en radiosändare mot 2MASS 19281982-2640123 och ställa in den på samma frekvens.