Ufo-observationer förbluffar stridspiloter
14 november 2004 lyfter ett Boeing F/A-18-stridsflygplan från hangarfartyget USS Nimitz som befinner sig på Stilla havet knappt 160 kilometer sydväst om San Diego i Kalifornien.
Ombord sitter David Fravor.
Med 18 års erfarenhet av att flyga för den amerikanska flottan har han sett det mesta på himlen.
Men om några minuter ska David Fravor få syn på något som trotsar all logik.
I ett par veckor har ett annat amerikanskt hangarfartyg, USS Princeton, observerat en rad oförklarliga föremål som flyger runt i luftrummet. Nu vill de att David Fravor ska ta en närmare titt på dem.
Stridspiloten far fram över den klara himlen tills han plötsligt får syn på ett av de föremål som förbryllat besättningen på USS Princeton.
Genom sitt fönster ser David Fravor ett vitt föremål med slät yta flyga runt på himlen med en hastighet på cirka 222 kilometer i timmen. Föremålet är ungefär 14 meter långt och är formad som en Tic Tac-pastill. Det har inga vingar, avger ingen värme och liknar inget som han har sett förut.
Det enda jag kan säga är att jag inte tror att den kommer från vår värld. Stridspiloten David Fravor om det flygande föremålet
Plötsligt susar den förvuxna pastillen ned mot havsytan och tillryggalägger ett par kilometer på några sekunder – en manöver som inte är möjlig med befintlig flygplansteknik.
Genom åren har det gjorts många observationer av oförklarliga flygande föremål. Ofta kan de förklaras med naturliga fenomen, men det som den amerikanska flottan har bevittnat under de senaste tio åren är fortfarande ett mysterium.
År 2021 gav den amerikanska underrättelsetjänsten ut en rapport som skärskådar ufo-observationerna, och som kanske kan avgöra om vi verkligen har besökts av främmande liv.
VIDEO: Se ufo-observationen från 2004
Videon som visar ufo-observationen från 2004 kallas ”FLIR1” efter namnet på den infraröda teknik som användes.
För David Fravor råder dock inga tvivel.
”Det enda jag kan säga är att jag inte tror att den kommer från vår värld. Jag är inte sinnesförvirrad och jag hade inte druckit. Efter 18 år som stridspilot har jag sett i det närmaste alla tänkbara fenomen i luftrummet, men det här något helt annat”, berättade han flera år senare om episoden.
David Fravors kollega, stridspiloten Chad Underwood såg också föremålet och filmade det också med en infraröd kamera.
I en intervju från 2019 i tidningen The New Yorker berättar han om farkosten: ”Den lydde inte fysikens lagar.”
Pentagon delar ufo-observationer
Den spektakulära inspelningen från 2004 läcktes i tidningen The New York Times 2017 och 2020 bekräftade Pentagon att videon var autentisk.
Samtidigt offentliggjorde amerikanska försvarsdepartementet två nya videoinspelningar från 2015. De visade liknande oförklarliga farkoster som amerikanska stridspiloter filmat med infraröd kamera.
Liksom den Tic Tac-formade farkosten från 2004 syntes de här flygande föremålen också trotsa fysikens lagar. De kunde till exempel accelerera med en osannolikt hög fart och rotera i luften utan att slås ur kurs.
VIDEO: Se ufo-observationerna från 2015
I den här videon roterar ufot plötsligt i hög fart.
I den här videon accelererar ufot med otrolig fart.
Oidentifierade flygande föremål, så kallade ufon, har fascinerat människor i årtionden. När den amerikanska militären släppte ufo-filmerna var det ett paradigmskifte bakom väggarna i Pentagon.
Efter årtiondens hemlighetsmakeri bestämde sig den amerikanska militären för att dela med sig av sina kunskaper om ufon till allmänheten, och nyligen fick ufo-entusiaster över hela världen flera guldkorn att njuta av.
Den 25 juni 2021 landade Pentagons efterlängtade rapport om observationer av ufon – eller UAP, ”unidentified aerial phenomena”, som de kallar dem – hos den amerikanska kongressen.
Du kan läsa hela rapporten här.
Den amerikanska militären går inte djupare in på var och en av de 144 olika observationerna i rapporten, men fastslår att endast ett av dessa ufon går att förklara – det var en ballong.
Observationerna kommer både från flygplan och från automatiska sensorsystem, och flera av inspelningarna finns redan tillgängliga på nätet – bland annat en video av ett ufo som försvinner ned i havet och inspelningar av ett pyramidformat ufo.
Här är de viktigaste delarna av Pentagons ufo-rapport
- Rapporten är baserad på totalt 144 olika oförklarliga luftfenomen som observerats av främst stridsflygare under de senaste 20 åren.
- Bland de 144 fallen finns inga tydliga indikationer på att det rör sig om ufon av ickejordiskt ursprung – men rapporten avvisar det inte heller.
- Rapporten täcker endast ufon i USA eller i områden där amerikaner har sett ufon. Under de senaste två decennierna har flera observationer av ufon gjorts på andra ställen i världen, men dessa fenomen berörs inte.
- Den publicerade niosidiga rapporten ger ingen fördjupad granskning av ufon som observerats i USA. Klassificerad information har tagits bort och en längre rapport om de oidentifierade luftfenomenen förväntas komma vid ett senare tillfälle.
- Den amerikanska militären använder fem potentiella förklaringar till fenomen: Luftburen ackumulering, naturligt atmosfäriskt fenomen, utvecklingsprogram som ligger under amerikanska regeringen eller amerikansk industri, utländska fientliga system samt kategorin "annat".
- En ytterst liten del av UAP-incidenterna innehåller så pass mycket intressant data att en expertgrupp bestående av olika yrkesgrupper ska analysera all data för att avgöra om uppgifterna är pålitliga och, i så fall, vad de kan avslöja om de aktuella UAP:erna.
1947 dök ufon upp i rampljuset
Den inblicken har miljontals människor försökt att få sedan ufon för första gången dök upp i det kollektiva medvetandet strax efter andra världskriget.
Den 24 juni 1947 flög affärsmannen Kenneth Arnold över bergen Mount Rainer och Mount Adams i delstaten Washington ombord på sitt privatflygplan. Arnold var en erfaren pilot med tusentals flygtimmar som pilot under Stillahavskrigen.
När flygplanet flög i en båge över bergen sågs en kraftig reflex i flygplanets blanka yta.
Kenneth Arnold såg sig omkring oroad för att ett annat flygplan hade kommit för nära. Strax därefter kom ännu en reflex och nu fick han syn på en formation bestående av nio stora, silverglänsande föremål, alla med en diameter på cirka 30 meter, som for fram mellan bergen som en ljuskedja.
Kenneth Arnolds ufo-observation slogs upp stort i pressen.
Farkosterna var skivformade och deras hoppande rörelser fick det att se ut som om de studsade genom luften.
Piloten följde den märkvärdiga synen i tre minuter medan farkosterna for fram mellan bergstopparna. Han noterade hur lång tid det tog för dem att flyga mellan Mount Rainer och Mount Adams och kom fram till resultatet att de hade flugit med en hastighet på 1 900 kilometer i timmen – något som var helt omöjligt på den tiden.
När Kenneth Arnold senare berättade för pressen om sina observationer jämförde han farkosterna med ”flygande tefat” – ett namn som fortfarande används för ufon än i dag.
Historien öppnade dammluckorna och snart trädde hundratals ögonvittnen fram och berättade om liknande observationer.
Det amerikanska flygvapnet avvisade observationerna som utomjordiska. Det handlade om B-47-bombflygplan som tankade från ett KC-97-lufttankningsplan, lydde förklaringen.
Några veckor efter Kenneth Arnolds upplevelse publicerar Tulsa Daily World en bild som visar åtta oidentifierade flygande föremål över Tulsa i delstaten Oklahoma.
”Ufo-vrakspillror” dyker upp i Roswell
Redan några veckor senare hade den amerikanska regeringen dock ett nytt förklaringsproblem när den kanske mest berömda ufo-observationen gjordes i staden Roswell i New Mexico.
Här såg flera ögonvittnen ett märkligt lysande föremål fara fram över himlen den 2 juli 1947. Ett par dagar senare hittade jordbrukaren William Brazel en mängd förvridna metallbitar utspridda över sin mark strax utanför Roswell.
Metallen var tunn som folie, men så solid att den inte kunde bockas. På några av bitarna fanns något som sades se ut som skrivtecken.
Dagen efter körde William Brazel in till Roswell och berättade för sheriffen om sitt fynd.
Generalløjtnant Roger Maxwell Ramey från den amerikanska flottan visar ”ufo-vrakspillror” från Roswell.
Snart spred sig historien om det störtade ufot som en präriebrand i medierna och William Brazels mark fylldes med nyfikna åskådare.
Vid den här tidpunkten hade den amerikanska militären spärrat av området och man inspekterade och förde bort metallbitarna från det mystiska vraket.
Den officiella förklaringen från myndigheterna löd att materialet kom från en väderballong som fallit till marken.
Roswell-händelsen gav uppskov till ett otal konspirationsteorier – bland annat att den amerikanska militären förvarade rymdfarkoster och rymdvarelser på militärbasen Area 51.
I verkligheten handlade det varken om ett störtat ufo från rymden eller en väderballong.
1994 offentliggjorde den amerikanska militären två rapporter, som beskrev att föremålet på William Brazels mark i verkligheten var en övervakningsballong för atomprovsprängningar från det hemliga kalla kriget-projektet ”Project Mogul”.
Många tror fortfarande på rymdvarelser
Efter Roswell-händelsen greps USA på allvar av ufo-hysteri och tron på besök från yttre rymden har aldrig riktigt släppt taget om befolkningen.
En studie från 2018 gjord av det amerikanska universitet Chapman visar att knappt hälften av den amerikanska befolkningen är övertygad om att rymdvarelser redan har besökt jorden – antingen för mycket länge sedan eller alldeles nyligen.
Andelen övertygade har ökat under senare år och detsamma gäller antalet ufo-observationer.
2020 ökade antalet observationer i bara New York City till 300, vilket är det högsta antalet någonsin.
Trots att de flesta ufo-observationer gjorts i USA finns det också en lång rad exempel på ufo-observationer från resten av världen.
Tusentals ufo-observationer undersöktes
Trots de många ögonvittnen som finns så saknas det fortfarande ovedersägliga bevis på att vi verkligen har haft besök från rymden – och det trots att möjligheten att observera och dokumentera ufon aldrig har varit bättre.
Från det snötäckta rymdteleskopet på Sydpolen till ALMA-teleskopet i Atacama-öknen i Chile har astronomer i dag noga uppsikt över världsrymden – för att inte tala om alla de rymdteleskop som dokumenterar stora delar av den interstellära trafiken i Vintergatan.
Ändå har astronomer över hela världen ännu inte lyckats fånga in ett ufo med sina teleskoplinser.
Hur stämmer det överens med de många – och ökande antalet – observationer av oförklarliga flygande föremål?
Den frågan försökte det amerikanska flygvapnet att hitta svaret på redan 1952 då man lanserade ”Project Blue Book”.
Syftet med det avancerade programmet var att undersöka alla inrapporterade observationer om ufon och när projektet avslutades 1969 hade de gått igenom 12 000 ufo-observationer.
Slutsatsen var tydlig: Merparten av observationerna kunde tillskrivas astronomiska fenomen som ljus från satelliter, stjärnor, meteorer och planeter (som reflekterar solens ljus tillbaka mot jorden).
Endast 701 av observationerna (knappt sex procent) kunde inte förklaras.
Den amerikanska atomfysikern Edward Condon ledde den så kallade Condon Committee, som gick igenom flygvapnets ufo-program ”Project Blue Book”. Strax efter att rapporten publicerats avslöjade tidningen Look ett internt PM från Edward Condon där man kunde läsa att kommittén medvetet dragit negativa slutsatser om observationerna.
Satelliterna och meteorerna är självklara eftersom de ju faktiskt rör sig över himlen och därför enkelt kan misstolkas som ufon.
I dag har antalet satelliter i omloppsbana runt jorden ökat till cirka 6 900 stycken (varav 2 900 kan kategoriseras som rymdskräp), vilket kanske kan bidra till att förklara ökningen av inrapporterade ufo-observationer de senaste årtiondena.
Rymdfartsverksamheten Space X uppskjutning av 1 600 Starlink-satelliter har gett upphov till över 100 falska ufo-observationer de senaste åren.
Synvilla kan skapa ufon
Stjärnor och planeter rör sig inte snabbt nog för att människans öga ska kunna uppfatta det. Ändå ger de ofta upphov till falska ufo-observationer.
Det beror på att stjärnor och särskilt planeter som Venus, som är solsystemets mest ljusstarka planet, bedrar människans öga.
Om du stirrar länge nog på ett lysande föremål mot en mörk bakgrund kommer det till slut att se ut som om det rör sig med glidande rörelser eller små, snabba ryck.
Denna synvilla kallas även för ”autokinetisk effekt”.
När man stirrar länge på en fast punkt blir ögats muskel trött, vilket resulterar i en lätt ögonrörelse. Eftersom allt annat är svart och ögat inte har andra visuella referenspunkter att landa på skapar ögonrörelsen en illusion av att det är föremålet – i det här fallet stjärnan eller planeten – som rör sig.
Luta dig in nära skärmen och stirra på den vita pricken i 30 sekunder. Ser du att den rör på sig?
Exoplaneter ökar chansen för främmande liv
Men hur är det med de sista fem–tio procenten av ufo-observationerna som inte direkt kan bortförklaras som en optisk villa eller en vilsen meteor – som till exempel Pentagon-videoupptagningarna från 2004 och 2015?
De här ufo-observationerna ska det amerikanska försvaret nu syna närmare med den nyinrättade specialstyrkan UAPTF (Unidentified Aerial Phenomena Task Force).
”Specialstyrkans uppdrag är att upptäcka, analysera och katalogisera UAPer som utgör en potentiell risk för USAs säkerhet,” skrev USAs försvarsdepartement i samband med att specialstyrkan presenterades i augusti 2020.
Ufo-observationerna handlar dock inte nödvändigtvis om främmande livsformer. Ufona kan också vara övervakningsdrönare eller luftvapen styrda av hittills okänd teknik, skapad av Kina, Ryssland eller Nordkorea, till exempel i syfte att övervaka eller kanske på sikt anfalla USA.
Idén om rymdvarelser som flyger förbi oss på måfå är svårare att svälja än teorin om utveckling av militära flygfarkoster i hemliga militäranläggningar.
Mystisk pelare i öknen blåser liv i teorier om utomjordingar
En metallpelare mitt i Utahs öken har riktat misstankarna mot rymden.
Det beror dock inte på att forskarna tror att vår planet är den enda som hyser liv.
Tvärtom kommer de flesta astronomer och astrofysiker, utan att tveka, säga att det måste finnas andra levande organismer ute bland stjärnorna.
Sedan upptäckten av den första jordliknande exoplaneten 1995 känner vi i dag till över 4 000 stycken – en siffra som fördubblas vartannat år. Räknar man på resultatet kommer man fram till 300 miljoner beboeliga världar bara i vår galax.
En del av de här exoplaneterna anses vara beboeliga för att de har ungefär samma massa som jorden och rätt avstånd till sina stjärnor så att det kan finnas flytande vatten på ytan.
TRAPPIST-1 d är en av de exoplaneter där forskare menar att det kan finnas liv.
Närmaste exoplanet är mindre än 20 ljusår bort på vår kosmiska ”bakgård”. Och det ger grund för optimism.
Som den schweiziske astrofysikern Thomas Zurbuchen sade under en paneldebatt om liv i universum på Nasas högkvarter i Washington 2014:
”Svaret på frågan, ’Är vi ensamma?’, är en vetenskaplig topprioritet. Och att hitta så många planeter som de här i den beboeliga zonen är ett anmärkningsvärt stort steg på vägen mot det målet.”
Nu vill astronomer chatta med rymdvarelser
Nya meddelanden till rymdvarelser håller på att översättas, paketeras och levereras.
Jagar fortfarande den rykande pistolen
1950 ställde den italienske fysikern Enrico Fermi en annan fråga: ”Var är alla andra?”
Med tanke på universums storlek och galaxernas oändliga antal planeter och stjärnor finns en mycket stor sannolikhet för att det ska finnas intelligent liv på andra platser än jorden.
Så varför har vi inte fått kontakt ännu? Den här paradoxen är i dag känd som Fermis paradox och kan i princip besvaras på två sätt.
Antingen kontaktar andra civilisationer oss inte av rädsla för att avslöja sin position eftersom solsystemet ligger i ett öde hörn av galaxen eller för att de har utvecklat mer avancerad teknik än radiovågor och vi inte gjort tillräckligt stora teknologiska framsteg för att fånga upp signalerna.
Annars är livet på jorden unikt.
För ufo-entusiaster råder ingen tvekan: Rymdvarelser finns och de har besökt jorden otaliga gånger – och kommer att göra det igen.
När Pentagon nu släppt de nya ufo-filmerna har de ufo-troende fått ny energi i jakten på den rykande pistolen som en gång för alla kan fastställa om vi verkligen är helt ensamma i universum.
Förhoppningsvis har de astrofysikern Carl Sagans berömda ord i bakhuvudet är de fingranskar bevismaterialet: ”Det lönar sig att ha ett öppet sinne, men inte så öppet att din hjärna faller ut”.
”Vi kommer aldrig att bo på exoplaneter”
Nobelprisvinnaren i fysik 2019, astrofysikern Michel Mayor, är övertygad om att rymden är full av liv och beboeliga planeter. Han menar dock inte att vi kommer att bo på dem.