Utomjording och planet

Ny teori: Vi är för sent ute för att hitta intelligent liv

Enligt nya beräkningar är förutsättningarna för liv som bäst 13 000 ljusår från Vintergatans mitt. Och kanske befinner vi oss inte bara för långt bort, utan är också fem miljarder år för sent ute för att kunna få kontakt med intelligenta civilisationer.

Enligt nya beräkningar är förutsättningarna för liv som bäst 13 000 ljusår från Vintergatans mitt. Och kanske befinner vi oss inte bara för långt bort, utan är också fem miljarder år för sent ute för att kunna få kontakt med intelligenta civilisationer.

Shutterstock/Ken Ikeda Madsen

Vår galax är full av planeter där det skulle kunna finnas liv. Faktum är att antalet beboeliga planeter är så stort att det vore märkligt om inte liv hade uppstått på några av dem.

Vi har dock inte hört någonting om teknologiskt avancerade livsformer. De enorma radioantenner som astronomerna använder för att lyssna efter signaler från avlägsna stjärnsystem registrerar bara brus.

Om det finns intelligenta varelser där ute så är de med andra ord bra på att gömma sig – eller så är vi bara dåliga på att leta.

Nu pekar dock en grupp astronomer från Kalifornien på en tredje möjlighet: Vi är kanske helt enkelt för sent ute.

Tillfället har gått oss förbi

Huvuddelen av livet i galaxen uppstod och försvann långt innan mänskligheten existerade, tror forskargruppen från USA.

Med hjälp av statistik har astronomerna försökt beräkna var och när livet har haft bäst förutsättningar.

Planet

Omkring 100 ljusår från jorden hittade rymdteleskopet Tess år 2020 en planet med beteckningen TOI 700 d. Den är stor som jorden och befinner sig även i den så kallade beboeliga zonen.

© NASA

I tidskriften Galaxies argumenterar de för att det intelligenta livet i Vintergatan hade sin storhetstid för fem miljarder år sedan och att det aldrig var särskilt vanligt i vår del av galaxen.

Vi är alltså inte bara för sent ute, utan bor också i fel område.

Liv förutsätter vatten

När astronomerna räknar på sannolikheten för intelligent liv på andra planeter är utgångspunkten antalet planeter där liv skulle kunna uppstå och utvecklas.

Liv förutsätter flytande vatten, så planeten behöver ligga på ett avstånd från stjärnan där det varken är för varmt eller för kallt, utan så pass varmt att vattnet på ytan är flytande.

Planeten behöver vara tillräckligt stor för att kunna hålla fast en atmosfär, för utan atmosfäriskt tryck kan flytande vatten inte existera på ytan.

Dessutom är det svårt att tänka sig att komplexa, flercelliga organismer skulle uppstå på en planet utan en syrerik atmosfär.

Vi bor i en lugn förort

Jakten på så kallade exoplaneter, det vill säga planeter som kretsar runt en annan stjärna än solen, har intensifierats under det senaste årtiondet.

Rymdteleskop som Kepler och Tess har hjälpt astronomerna att hitta omkring 5 000 exoplaneter, men forskarna tror att det finns miljardtals jordliknande planeter där ute.

Om det finns intelligenta varelser i rymden, så är de bra på att gömma sig – eller så är vi bara dåliga på att leta.

I den nya studien utgår forskarna från att cirka 22 procent av alla stjärnor som är ungefär lika stora som solen omges av en eller flera beboeliga planeter som jorden.

Stjärnorna och planeterna är emellertid inte jämnt fördelade.

Om Vintergatan vore en storstad hade vårt solsystem legat i en lugn förort en bra bit från den livliga stadskärnan och de tättbefolkade områdena runt den.

Solen kretsar cirka 26 000 ljusår från Vintergatans mitt, där det är relativt långt mellan stjärnorna, även om det fortfarande är en bra bit ut till galaxens allra yttersta delar, där stjärntätheten är ännu lägre.

Vintergatan
© NASA/JPL-Caltech/R. Hurt

Livets oas ligger långt bort från oss

Livet har inte lika goda förutsättningar överallt i vår galax. Sannolikheten att hitta bebodda planeter är störst i ett bälte minst 7 000 ljusår från Vintergatans mitt.

Supernovor steriliserar planeter

Längst in i galaxen, från 0 till 7 000 ljusår från dess mitt, har livet inte så goda förutsättningar. Det är tätt mellan stjärnorna och levande varelser löper ständig risk att utplånas av en supernovas starka strålning.

Tunga grundämnen skapar idealiska förutsättningar

I ett bälte mellan 7 000 och 26 000 ljusår från Vintergatans mitt (den gröna cirkeln) har det funnits tillräckligt många supernovor för att förse stenplaneter med tunga grundämnen, men inte så många att livet har utplånats.

Vi bor i en lugn förort till galaxen

Vårt solsystem ligger i utkanten av galaxens beboeliga zon, 26 000 ljusår från mitten. Liv kan fortfarande uppstå och frodas här, men det är sannolikt mycket långt mellan civilisationerna i den här delen av galaxen.

Stjärnor är en bristvara i randområdet

I galaxens utkant, från 26 000 ljusår och utåt, finns bara ett fåtal stjärnor och ännu färre planeter. Där har det varit ont om supernovor, som är en förutsättning för bildning av stenplaneter, där liv kan uppstå.

Längre in mot vår spiralgalax centrala delar finns det betydligt fler stjärnor och planeter.

Om vi hyser förhoppningar om att få kontakt med intelligent liv gör vi därför klokt i att söka igenom rymden där.

Fullt så enkelt är det emellertid ändå inte, eftersom universumet emellanåt bjuder på gigantiska explosioner i form av supernovor, exploderande jättestjärnor som är väldigt farliga för allt liv i sin galaktiska närhet.

Supernovor är oundvikliga

Två–tre gånger varje århundrade exploderar en stjärna som en supernova i Vintergatan, och en genomsnittlig supernova steriliserar alla planeter inom 26 ljusårs avstånd, det vill säga cirka 250 biljoner kilometer.

Supernovans starka strålning förstör det ozonlager som skyddar livet på planeten mot skadlig ultraviolett strålning från stjärnan.

Om det sker måste ozonlaget återbildas innan det komplexa livet kan börja om från början.

I galaktiska områden med många supernovor har livet dåliga förutsättningar. Det gäller inte minst i Vintergatans mitt.

Där är koncentrationen av stjärnor flera tusen gånger högre än i en spiralarm som den som vårt eget solsystem befinner sig i – och fler stjärnor innebär fler livsfarliga supernovor.

Supernovor utgör dock inte bara ett hot mot livet, utan är också en förutsättning för livets uppkomst.

Supernova

Resterna av supernovan som den danske astronomen Tycho Brahe observerade år 1572 syns fortfarande som ett växande moln av gas och damm.

© NASA

Våra byggstenar kommer från stjärnorna

Supernovor är farliga på nära håll, men de är samtidigt grunden för alla levande organismer. Livsnödvändiga grundämnen bildas i stora stjärnor och sprids ut i galaxen när stjärnorna exploderar som supernovor.

Procentandel av kroppen
© Shutterstock

74 procent

av en människa kommer från supernovor. Det gäller till exempel grundämnet syre, som står för hela 65 procent av en genomsnittlig persons vikt.

Procentandel av kroppen
© Shutterstock

16,5 procent

av en människa består av grundämnen som kol, som kommer från mindre stjärnor, som skickar ut en stor andel av sin massa i universum innan de sakta slocknar.

Procentandel av kroppen
© Shutterstock

9,5 procent

av en människa utgörs av väte, som bildades tidligt i universums historia, långt innan det fanns några stjärnor. Väte ingår i kroppens vatten och i molekyler som dna.

I universums tidigaste barndom fanns bara väte, helium och små mängder litium att tillgå för stjärnbildning. Alla tyngre grundämnen tillkom senare.

De har huvudsakligen bildats i stora stjärnor, som till slut exploderar som supernovor, då de tunga grundämnena sprids i universum.

Livet som vi känner det förutsätter först och främst syre, kol, väte, kväve, svavel och fosfor. Bortsett från vätet är det grundämnen som kommer från stjärnor.

Jakten har inletts

Hur lång tid det tar för livet på en beboelig planet att uppstå och utvecklas till intelligent liv vet forskarna inte.

Trots det har de mot bakgrund av sina beräkningar ett bud på var och när intelligent liv var vanligast i Vintergatan, i ett bälte cirka 13 000 ljusår från galaxens mitt för fem miljarder år sedan.

Green Bank Telescope

I sitt sökande efter intelligent liv i vår galax använder sig astronomerna av enorma radioteleskop. Detta är Green Bank Telescope, som med sin diameter på 100 meter är världens största styrbara radioteleskop.

© NRAO/AUI/NSF

Vi bor dubbelt så långt ut och är alltså även för sent ute i vår jakt på utomjordiskt liv.

Att livet hade sin storhetstid för länge sedan innebär dock inte att liv inte förekommer längre. Det bevisar ju vår egen existens.

Astronomerna som ligger bakom studien uppmanar oss att leta inåt i galaxen i vårt fortsatta sökande efter intelligent liv.

13 000 ljusår från galaxens mitt var livet vanligast förekommande.

Det är andra astronomer i forskningsprojektet Breakthrough Listen redan i full färd med.

I det hittills grundligaste sökandet efter signaler från främmande civilisationer har de riktat två enorma radioteleskop in mot galaxens mitt.

Än så länge har de inte registrerat några avslöjande signaler – men jakten fortsätter.