Nu jagar forskare rymdvarelser i havet

Bakom den ovanliga expeditionen står organisationen Galileo Project med den prominente Harvardastrofysikern Avi Loeb i spetsen. Organisationen har till mål att söka efter artificiellt framställda objekt från främmande civilisationer – på ett vetenskapligt sätt.

Jakten på meteoritfragment på havsbottnen är bara början. Den privatfinansierade organisationen ska också ställa upp högteknologiska mätstationer runtom på vår planet, som konstant ska söka efter icke-jordiska besökare på himlen – populärt kallat ufon. Målet är att en gång för alla komma fram till ett kvalificerat svar på frågan: Har jorden fått besök från rymden?

Vi ska hitta främmande farkoster

I årtionden har astrofysiker sökt av himlavalvet efter signaler i form av radiovågor eller laserstrålar.

Men hittills har den så kallade SETI-forskningen (Search for Extraterrestrial Intelligence) bara hört tystnad. Det har fått astrofysiker som Avi Loeb att undra om det inte skulle vara mer meningsfullt att söka efter icke-jordiska föremål – SETI ska med andra ord kompletteras med SETA (Search for Extraterrestrial Artifacts).

Avi Loeb har samlat en grupp forskare, ingenjörer, ufo-entusiaster och välbeställda sponsorer i det ambitiösa Galileoprojektet, som både ska söka efter ufon på jorden och interstellära objekt i rymden.

När de amerikanska Pioneer- och Voyagersonderna skickades upp på 1970-talet var de försedda med hälsningar till eventuella intelligenta varelser som kanske hittar dem någon gång om tusen- eller miljontals år.

Omvänt kan vi människor också ha turen att upptäcka en rymdsond som har skickats upp av andra intelligenta varelser för länge sedan – och kanske har jorden redan fått besök.

Om en rymdsond från en främmande värld sätter kurs rakt mot vår planet träffar den först jordens atmosfär. På grund av friktionen kommer objektet och luften runt det att värmas upp till flera tusen grader och börja att glöda och lysa upp.

Nasas centrum för nära-jorden-objekt (CNEOS) håller ett vaket öga på asteroider och kometer som kommer nära jorden, och centret upprätthåller en databas över de meteorer – objekt som kommer in i jordens atmosfär – som lyser upp kraftigast.

Data om dessa så kallade eldklot eller bolider kommer företrädesvis från den amerikanska staten. Militären och underrättelsetjänsterna har den utrustning som krävs för att upptäcka inkommande raketer och robotar, och som en bonus registreras även meteorerna.

I april 2022 gick den amerikanska militären med på att släppa flera årtiondens data, så att världens alla forskare nu kan dyka ned i ett arkiv med data om 932 eldklot.

Meteoren var starkare än järn

Redan innan militären hade offentliggjort exakta data om eldkloten hade Avi Loeb och astrofysikern Amir Siraj gett sig ut på jakt efter interstellära meteorer. I de begränsade data som fanns tillgängliga 2019 hittade de en meteorit som slog ned vid Papua Ny Guinea 2014.

Meteoriten träffade jordens atmosfär i våldsamt hög hastighet på cirka 160 000 km/h och en närmare analys av banan visade att det snabba objektet inte kunde komma från solsystemet, utan måste ha kommit utifrån.

Objektet hade en diameter på cirka 90 centimeter och det ser ut att ha fallit sönder 18,7 kilometer ovanför jordytan. Därmed nådde det längre ned genom atmosfären än meteorer vanligtvis gör innan de smulas sönder på grund av luftmotståndet.

Med utgångspunkt i beräkningar av tryckpåverkan har Avi Loeb och Amir Siraj sedan även dragit slutsatsen att den interstellära meteoriten bestod av ett material som var mycket starkare än järn. Det gör den extra intressant att undersöka närmare, eftersom främmande civilisationer kan tänkas använda just mycket hållbara material.

Utifrån meteoritens bana och den plats där den föll sönder har de båda forskarna räknat ut att dess delar måste ha landat inom ett 100 kvadratkilometer stort område av Stilla havet norr om Papua Nya Guinea.

Där ska forskarna i Galileoprojektet dra en plastsläde med starka magneter fram och tillbaka över havsbottnen på cirka 1 700 meters djup. Expeditionen väntas skickas i väg under 2023.

Att meteoriten var ovanligt solid och kom från ett annat stjärnsystem innebär självfallet inte nödvändigtvis att den har skapats av rymdvarelser. Den kan exempelvis vara ett metalliskt objekt som skjutits ut ur en stjärna när den har exploderat i en supernova.

Men möjligheten att delarna på havsbottnen är rester av en främmande rymdfarkost får enligt Loeb stöd av en annan interstellär gäst, Oumuamua, som observerades 2017. Beräkningar tyder på att Oumuamua hade en mycket ovanlig pannkaksform och Loeb har lagt fram den kontroversiella teorin att objektet var det avslitna solseglet från ett främmande rymdskepp.

När det stora Vera C. Rubin-teleskopet i Chile tas i bruk får forskarna mycket bättre möjligheter att filma interstellära objekt som passerar genom solsystemet. Men Loeb och de övriga forskarna i Galileoprojektet ska också söka efter möjliga främmande gäster mycket närmare – i jordens atmosfär.

Under årens lopp har det förekommit talrika mer eller mindre odokumenterade ufo-observationer runt jorden, men i juni 2021 publicerade det amerikanska försvaret en rapport om 144 observationer av oidentifierade flygande föremål, eller UAP:er (unidentified aerial phenomena) som de ofta kallas i dag.

Samtidigt släpptes ett flertal videor av flygande fenomen. Den amerikanska regeringen har ingen förklaring till vad observationerna verkligen visar, men Galileoprojektet ska försöka lösa gåtan genom att systematiskt samla in vetenskapliga data.

På cirka 400 platser runtom i världen ska forskarna ställa upp högteknologiska mätstationer som dygnet runt ska söka av himlen med kameror och andra former av sensorer, såsom radar, mikrofoner, geigermätare och magnetometrar. Den första mätstationen har redan ställts upp och testas för närvarande på taket av en byggnad på Harvarduniversitetet.

Om pengarna räcker till och alla de ambitiösa planerna realiseras, ska Galileoprojektet ge jakten på icke-jordiska civilisationer en solid uppgradering.

Avi Loeb vet inte med säkerhet om jorden får besök från andra världar. Men han är övertygad om att det krävs en systematisk vetenskaplig insats för att ta reda på om om det sker.