Nu jagar forskare rymdvarelser i havet

I årtionden har vi förgäves lyssnat efter signaler från rymdvarelser, men vi borde kanske i stället söka efter spår av deras farkoster. År 2014 fick jorden besök av ett okänt objekt från ett annat solsystem – nu ska forskare fiska upp delarna ur djupet.

Rymdvarelse, hand, under vatten
© Shutterstock, Daniel Vala

Den 8 januari 2014 lystes himlen upp av ett glödande eldklot norr om Papua Nya Guinea. Cirka 300 kilometer från ön Manus brakade en meteorit ned genom jordens atmosfär och delar av den regnade ned i havet.

Nu beger sig en grupp forskare ut på en mycket speciell fisketur. Expeditionsfartyget ska bottenfiska där meteoriten föll ned i Stilla havet. Fiskekroken har bytts ut mot kraftfulla magneter, eftersom forskarna är på jakt efter resterna av en främmande rymdfarkost.

Det var nämligen inte något vanligt objekt som brakade in i jordens atmosfär 2014. Meteoriten kom inte från vårt solsystem, utan från ett annat stjärnsystem långt härifrån – och enligt forskarna kan det inte uteslutas att meteoriten i själva verket var ett föremål framställt av icke-jordiska varelser.

Bakom den ovanliga expeditionen står organisationen Galileo Project med den prominente Harvardastrofysikern Avi Loeb i spetsen. Organisationen har till mål att söka efter artificiellt framställda objekt från främmande civilisationer – på ett vetenskapligt sätt.

Objektet Oumuamua

Objektet Oumuamua besökte solsystemet 2017 och var den första gästen från en främmande värld som upptäcktes.

© The Pan-STARRS1 telescope

Fyra främmande objekt har besökt oss

Besökare från andra stjärnsystem kallas interstellära objekt. En del av dem lämnar solsystemet igen i hög hastighet, medan andra träffar jordens atmosfär och slutar sönderslagna på jordytan.

Jakten på meteoritfragment på havsbottnen är bara början. Den privatfinansierade organisationen ska också ställa upp högteknologiska mätstationer runtom på vår planet, som konstant ska söka efter icke-jordiska besökare på himlen – populärt kallat ufon. Målet är att en gång för alla komma fram till ett kvalificerat svar på frågan: Har jorden fått besök från rymden?

Vi ska hitta främmande farkoster

I årtionden har astrofysiker sökt av himlavalvet efter signaler i form av radiovågor eller laserstrålar.

Teleskop som ska lyssna

Hittills har vi bara lyssnat efter signaler från främmande intelligenta varelser. Nu ska Galileoprojektet i stället söka efter deras rymdfarkoster.

© Shutterstock

Men hittills har den så kallade SETI-forskningen (Search for Extraterrestrial Intelligence) bara hört tystnad. Det har fått astrofysiker som Avi Loeb att undra om det inte skulle vara mer meningsfullt att söka efter icke-jordiska föremål – SETI ska med andra ord kompletteras med SETA (Search for Extraterrestrial Artifacts).

Avi Loeb har samlat en grupp forskare, ingenjörer, ufo-entusiaster och välbeställda sponsorer i det ambitiösa Galileoprojektet, som både ska söka efter ufon på jorden och interstellära objekt i rymden.

När de amerikanska Pioneer- och Voyagersonderna skickades upp på 1970-talet var de försedda med hälsningar till eventuella intelligenta varelser som kanske hittar dem någon gång om tusen- eller miljontals år.

Omvänt kan vi människor också ha turen att upptäcka en rymdsond som har skickats upp av andra intelligenta varelser för länge sedan – och kanske har jorden redan fått besök.

Två guldbelagda skivor

Två guldbelagda skivor med ljud och bilder skickades upp från jorden med Voyagersonderna 1977. Någon gång hittas de kanske av intelligenta varelser.

© NASA/JPL

Om en rymdsond från en främmande värld sätter kurs rakt mot vår planet träffar den först jordens atmosfär. På grund av friktionen kommer objektet och luften runt det att värmas upp till flera tusen grader och börja att glöda och lysa upp.

Nasas centrum för nära-jorden-objekt (CNEOS) håller ett vaket öga på asteroider och kometer som kommer nära jorden, och centret upprätthåller en databas över de meteorer – objekt som kommer in i jordens atmosfär – som lyser upp kraftigast.

Data om dessa så kallade eldklot eller bolider kommer företrädesvis från den amerikanska staten. Militären och underrättelsetjänsterna har den utrustning som krävs för att upptäcka inkommande raketer och robotar, och som en bonus registreras även meteorerna.

Meteorer lyser upp i atmosfären

Meteorer lyser upp i atmosfären och Nasa registrerar alla större ljussken. En del av meteorerna kan komma från andra solsystem. Blått är minst och rött mest energirikt.

© NASA/JPL/Caltech

I april 2022 gick den amerikanska militären med på att släppa flera årtiondens data, så att världens alla forskare nu kan dyka ned i ett arkiv med data om 932 eldklot.

Meteoren var starkare än järn

Redan innan militären hade offentliggjort exakta data om eldkloten hade Avi Loeb och astrofysikern Amir Siraj gett sig ut på jakt efter interstellära meteorer. I de begränsade data som fanns tillgängliga 2019 hittade de en meteorit som slog ned vid Papua Ny Guinea 2014.

90 centimeter var diametern på den interstellära meteorit som träffade jorden 2014 och landade i Stilla havet.

Meteoriten träffade jordens atmosfär i våldsamt hög hastighet på cirka 160 000 km/h och en närmare analys av banan visade att det snabba objektet inte kunde komma från solsystemet, utan måste ha kommit utifrån.

Objektet hade en diameter på cirka 90 centimeter och det ser ut att ha fallit sönder 18,7 kilometer ovanför jordytan. Därmed nådde det längre ned genom atmosfären än meteorer vanligtvis gör innan de smulas sönder på grund av luftmotståndet.

Mystiskt objekt slog ned i Stilla havet

Forskarna i Galileoprojektet är på jakt efter objekt som kommer från icke-jordiska civilisationer. Det första målet är delarna av en interstellär meteorit som landade i Stilla havet i januari 2014.

Kameror registrerar eldklotet på himlen
© Robert Mikaelyan/NASA

1. Kameror registrerar eldklot på himlen

När meteoriten träffade jordens atmosfär i mycket hög hastighet lyste den upp som ett glödande eldklot och registrerades av kameror. Objektets öppna bana talade om för astrofysikerna att det inte kunde komma från vårt eget solsystem.

Forskarna beräknar nedslagsplatsen
© Shutterstock

2. Forskarna beräknar nedslagsplatsen

Luftmotståndet i atmosfären slog sönder meteoriten och utifrån eldklotets bana kunde forskarna räkna ut att de många meteoritdelarna landade i Stilla havet någonstans norr om Papua Nya Guinea, 300 kilometer från ön Manus.

Delarna samlas upp på havsbottnen
© Courtesy of Susan Poulton/Ocean Exploration Trust

3. Delarna samlas upp på havsbottnen

Forskarna ska söka av ett 100 kvadratkilometer stort område med en magnetisk släde som dras över havsbottnen. Metoden har tidigare använts för att hämta upp vanliga meteoritdelar från vårt solsystem ur havet.

Med utgångspunkt i beräkningar av tryckpåverkan har Avi Loeb och Amir Siraj sedan även dragit slutsatsen att den interstellära meteoriten bestod av ett material som var mycket starkare än järn. Det gör den extra intressant att undersöka närmare, eftersom främmande civilisationer kan tänkas använda just mycket hållbara material.

Utifrån meteoritens bana och den plats där den föll sönder har de båda forskarna räknat ut att dess delar måste ha landat inom ett 100 kvadratkilometer stort område av Stilla havet norr om Papua Nya Guinea.

Där ska forskarna i Galileoprojektet dra en plastsläde med starka magneter fram och tillbaka över havsbottnen på cirka 1 700 meters djup. Expeditionen väntas skickas i väg under 2023.

Magnetupplockning från havsbottnen

Forskare har tidigare samlat upp vanliga meteoritdelar genom att dra magneter över havsbottnen. Nu ska Galileoprojektet ska för första gången fiska upp interstellära meteoritdelar.

© Courtesy of Susan Poulton/Ocean Exploration Trust

Att meteoriten var ovanligt solid och kom från ett annat stjärnsystem innebär självfallet inte nödvändigtvis att den har skapats av rymdvarelser. Den kan exempelvis vara ett metalliskt objekt som skjutits ut ur en stjärna när den har exploderat i en supernova.

Men möjligheten att delarna på havsbottnen är rester av en främmande rymdfarkost får enligt Loeb stöd av en annan interstellär gäst, Oumuamua, som observerades 2017. Beräkningar tyder på att Oumuamua hade en mycket ovanlig pannkaksform och Loeb har lagt fram den kontroversiella teorin att objektet var det avslitna solseglet från ett främmande rymdskepp.

Forskare vill komma nära främlingarna

Kanske får solsystemet besök av rymdfarkoster från främmande världar. För att upptäcka dem ska Galileoprojektet söka av himlen automatiskt – och kanske kan vi till och med filma jakten och någon dag komma dem riktigt nära.

Teleskop skannar konstant himlen
© Qub/SWNS/Ritzau Scanpix

1. Teleskop söker konstant av himlen

Varje natt fotograferar bland annat det hawaiianska Pan-STARRS1-teleskopet himlavalvet. Timme för timme jämför en dator bilderna och om ett nytt interstellärt objekt som Oumuamua dyker upp underrättas astronomerna automatiskt.

Banan avslöjar främmande objekt
© Daniel Vala, Shutterstock

2. Banan avslöjar främmande objekt

Flera teleskop riktas mot objektet och följer det under flera dygn för att registrera dess bana. Medan solsystemets planeter, asteroider och kometer har slutna banor, har interstellära objekt en öppen, så kallad hyperbolisk, bana (gul).

Rymdsond filmar jakten
© The Pan-STARRS 1 telescope

3. Rymdsond filmar jakten

I framtiden kan en rymdfarkost ligga på lur i rymden och filma jakten på det interstellära objektet innan det lämnar solsystemet igen. Sensorer kan avgöra om objektet är naturligt eller skapat av en främmande civilisation.

När det stora Vera C. Rubin-teleskopet i Chile tas i bruk får forskarna mycket bättre möjligheter att filma interstellära objekt som passerar genom solsystemet. Men Loeb och de övriga forskarna i Galileoprojektet ska också söka efter möjliga främmande gäster mycket närmare – i jordens atmosfär.

Under årens lopp har det förekommit talrika mer eller mindre odokumenterade ufo-observationer runt jorden, men i juni 2021 publicerade det amerikanska försvaret en rapport om 144 observationer av oidentifierade flygande föremål, eller UAP:er (unidentified aerial phenomena) som de ofta kallas i dag.

Samtidigt släpptes ett flertal videor av flygande fenomen. Den amerikanska regeringen har ingen förklaring till vad observationerna verkligen visar, men Galileoprojektet ska försöka lösa gåtan genom att systematiskt samla in vetenskapliga data.

Oförklarligt flygande objekt

USA:s regering har offentliggjort videor av oförklarliga flygande objekt. Avi Loeb ska skapa ett nätverk av sensorer för att kunna avgöra om jorden får besök från rymden.

© U.S. Navy

På cirka 400 platser runtom i världen ska forskarna ställa upp högteknologiska mätstationer som dygnet runt ska söka av himlen med kameror och andra former av sensorer, såsom radar, mikrofoner, geigermätare och magnetometrar. Den första mätstationen har redan ställts upp och testas för närvarande på taket av en byggnad på Harvarduniversitetet.

Om pengarna räcker till och alla de ambitiösa planerna realiseras, ska Galileoprojektet ge jakten på icke-jordiska civilisationer en solid uppgradering.

Avi Loeb vet inte med säkerhet om jorden får besök från andra världar. Men han är övertygad om att det krävs en systematisk vetenskaplig insats för att ta reda på om om det sker.