Myt 1: "Astronauter är inte påverkade av jordens gravitation"
På inspelningar från Den internationella rymdstationen, ISS, ser vi hur astronauter svävar runt mellan varandra medan de greppar efter frukter och andra små föremål som svävar fritt i luften.
Det är kanske en av anledningarna till att den största myten om människor i rymden fortfarande biter sig fast: Att astronauter inte påverkas av jordens gravitation. Astronauterna upplever dock hela 90 procent av samma gravitation som vi gör på jorden.
Förklaringen till deras luftakrobatik finns i stället i det konstant fria fallet de befinner sig i när de är i omloppsbana. Trots att rymdstationen befinner sig cirka 400 kilometer över jordens yta rör den sig hela tiden ned mot planeten – den är i fritt fall.
Rymdstationens höga hastighet på 28 000 kilometer i timmen och jordens krökning betyder att den hela tiden fortsätter i sin omloppsbana.
Astronauter flyger snabbare än de kan falla
1.
Jordens gravitation drar ned ISS – och astronauterna som befinner sig ombord där – mot jorden.
2.
Rymdstationen och allt i den rör sig samtidigt framåt med 28.000 kilometer i timmen.
3.
Den kombinerade effekten av de två krafterna är ett långt, cirkelformat fall som aldrig når jorden.
Man kan i princip säga att den faller i samma takt som jordens krökning – liksom en kanonkula som skjuts i väg från toppen av ett berg med tillräckligt hög fart.
Det gäller också besättningen inne i rymdstationen som inte rör sig i förhållande till farkosten och därför inte heller träffar golvet.
Trots att gravitationen avtar gradvis ju längre ut vi kommer i rymden finns det ingenstans i universum där den försvinner helt.
Kraften är också helt avgörande när ett föremål som ISS ska skickas upp i omloppsbana – om jorden inte drog tillbaka föremålet ned mot jorden skulle det fortsätta ut i universum.
Myten om astronauter och gravitation är: FALSK
Myt 2: "Endast tre människor har mist livet i rymden"
En öppen ventilationsventil fick ödesdigra konsekvenser för tre kosmonauter som anses vara de enda människor som omkommit i rymden.
Den 30 juni 1971 gör rymdkapseln Sojuz 11 en perfekt automatiserad landning.
Kosmonauterna Georgij Dobrovolskij, Vladislav Volkov och Viktor Patsajev har efter 23 dagar i rymden avslutat en lyckad expedition ombord på världens första rymdstation, Saljut 1. När man öppnar kapseln på marken finner man till sin förskräckelse alla de tre kosmonauterna döda i sina stolar.
1967: Sojuz 1
0 km
Kosmonaut störtar och omkommer till följd av en defekt solpanel.
1971: Sojuz 11
168 km
Strax före återfärden omkommer tre kosmonauter ombord på rymdkapseln Sojuz 11 på grund av en defekt ventil.
1986: Challenger
14 km
Defekt gummiring kostar sju astronauter livet.
2003: Columbia
65 km
Defekt värmesköld får ödesdigra följder för sju astronauter.
2014: Virgin Galactic
15 km
En man omkommer vid en explosion under en testflygning.
Det visar sig att en ventilationsventil har öppnat sig 168 kilometer över jordens yta, och att rymdens låga tryck har kostat de tre männen livet.
Sedan dess har andra ödesdigra olyckor skrivit in sig i rymdfartshistoriens mörkaste kapitel, men Sojuz-katastrofen anses fortfarande vara den enda som inträffat i rymden.
Trots att gränsen mellan jordens atmosfär och den yttre rymden fortfarande diskuteras ivrigt navigerar internationella organisationer efter den så kallade Karman-linjen som ligger i termosfären 100 kilometer över havsytan och är uppkallad efter fysikern Theodore von Kármán.
Nasa har valt att sätta gränsen till 80 kilometer över jorden, men det förändrar inte antalet omkomna.
Myten om att endast tre människor har dött i rymden: SANN
Myt 3: "Du blir yngre av att resa i rymden"
I science fiction-äventyr finns många historier om heroiska astronauter som gör hundratals år långa rymdresor utan att få en rynka och som i vissa fall återvänder till jordens yta betydligt yngre. Astronauter blir dock inte yngre av att resa i rymden – de åldras bara långsammare än människor på jorden.
Förklaringen ska finnas i Einsteins relativitetsteori som bevisar att tiden påverkas av hur snabbt ett föremål rör sig: Ju snabbare det rör sig, desto långsammare går tiden.
Astronauten Scott Kelly, till höger, skickades 2015 upp till ISS i elva månader. När han återvände var han 13 millisekunder yngre än sin tvillingbror.
En rymdfarkost måste dock upp i nära ljusets hastighet innan tidsskillnaden märks och syns.
Astronauterna på Den internationella rymdstationen, ISS, åldras exempelvis bara några millisekunder långsammare än vi här nere på jorden, trots att de färdas i 28.000 kilometer i timmen.
Tankeexperiment: Om astronauter färdas med ljusets hastighet
Avsked:
Astronauten tar farväl av sitt nyfödda barn.
Resan:
I tio dagar reser han med 99,9 procent av ljusets hastighet.
Hemkomst:
När han landar igen kan han fira barnets sexårsdag.
Myten om att man blir yngre av att resa i rymden är: FALSK
Myt 4: "Det är farligt att resa genom asteroidbältet"
Asteroidbältet beskrivs ofta som ett livsfarligt område med sina miljontals gigantiska stenar som är samlade i en ring. Men i verkligheten är det nästan statistiskt omöjligt att kollidera med stenblocken.
Med miljontals gigantiska stenar i ett område framstår asteroidbältet som en farlig hinderbana där astronauter skulle kunna mista livet.
Trots det stora antalet asteroider är det ändå ett öde landskap som skulle möta de astronauter som ankom till den flera miljoner kilo-meter långa sträckan mellan Mars och Jupiter. Nasa uppskattar att det genomsnittliga avståndet mellan asteroiderna i bältet är 966.000 kilometer – motsvarande mer än 24 gånger jordens omkrets.
Det betyder att risken att kollidera med en asteroid är en på en miljard.
Den teorin bekräftas av Nasas många expeditioner till planeter i den yttre delen av solsystemet där alla farkoster passerat området utan problem, bland annat Voyager-expeditionerna som skickades ut 1977 för att utforska Jupiter och Saturnus och fortfarande fungerar i den interstellära rymden.
Nasa har också genomfört tre expeditioner där bältet var slutmålet.
2018 avslutade Nasa exempelvis sin Dawn-expedition där en rymdsond undersökte asteroidbältets två största himlakroppar, dvärgplaneten Ceres och asteroiden Vesta, i elva år utan några kollisioner.
Myten om att det är farligt att resa genom asteroidbältet är: FALSK
Myt 5: "Rymdens vakuum får din kropp att explodera"
En astronaut kan i princip överleva i flera minuter utan sin rymddräkt. Men under den tiden blir man strålningssjuk och organen lägger av ett efter ett.
De blodsprängda ögonen tränger ut ur kraniet i samma ögonblick som rymdhjälmen tas av.
Under några sekunder svullnar huvudet upp till oigenkännlighet innan det till sist exploderar i en blodig massa.
Hollywoodfilmer har visat att människans kropp drabbas hårt utan jordens skyddande atmosfär – och det är ingen överdrift.
De få luftmolekylerna i rymden gör att trycket är lågt – i princip så lågt att det bildas ett totalt tomrum: Ett vakuum.
Men trots att bristen på tryck både utvidgar kroppen till dubbel storlek och skickar ut organ genom kroppsöppningar så exploderar kroppen inte i klassisk mening.
I praktiken kan astronauter överleva mellan 90 sekunder och tre minuter innan de omkommer.
Detta händer med kroppen utan rymddräkt:
Utan jordens atmosfär och magnetfält bränns astronauten dock på några sekunder av UV-strålar och får strålsjuka av så kallade gamma-strålar, den kraftigaste elektromagnetiska strålning som finns.
Myten om att kroppen kan explodera i rymden är: FALSK