NASA

Fullträff från yttre rymden

På 1700-talet letade astronomen Charles Messier efter kometer. I stället hittade han några av universums mest gåtfulla och fotogeniska objekt.

I mitten av 1700-talet jagade den franske astronomen Charles Messier kometer. Det var ingen lätt uppgift med dåtidens utrustning.

I sin jakt snubblade han 1758 över ett objekt som såg ut som en komet i hans teleskop, men som omöjligt kunde vara det. Objektet förflyttade sig inte över himlen.

Messier noterade sitt fynd som en varning till andra astronomer: De skulle inte tro att de såg en komet när de tittade på hans upptäckt.

Komet var nebulosa

Flera liknande objekt dök upp och Messier noterade även dem i sina anteckningar, som sedan blev kända som Messierkatalogen.

Vad objekten var visste han inte. Men när han dog 1817 hade han registrerat 103 objekt i sin katalog.

Sedan dess har det tillkommit ytterligare sju, så att katalogen innehåller sammanlagt 110 fenomen. Objekten har identifierats, och de består av en lång rad olika astronomiska fenomen som nebulosor, galaxer och stjärnhopar.

Hubble har registrerat 76 Messierobjekt

Hubbleteleskopet togs i bruk 1990 och har sedan tagit bilder av objekten i Messierkatalogen.

Av de 110 Messierobjekt som i dag finns registrerade har Hubbleteleskopet tagit bilder av 76 av dem. Du hittar ett urval nedan:

M1 – Krabbnebulosan

Resterna av en våldsam supernova. Själva supernovaexplosionen observerades av bland annat kinesiska och arabiska astronomer år 1054.

M13 – Den stora klothopen i Herkules

Stjärnhopen består av hundratusentals stjärnor, som är avsevärt tyngre än dem vi hittar i solens grannskap. Stjärnorna befinner sig mycket närmare varandra och kolliderar därför med jämna mellanrum.

M16 – Örnnebulosan

En ung öppen stjärnhop som består av ett par tusen stjärnor. Hopen rymmer stora områden med stoft och gas, där det bildas nya stjärnor. Ett av områdena kallas "Skapelsens pelare", och det är det område du ser på bilden.

M31 – Andromedagalaxen

Vintergatans närmaste stora galaktiska granne ligger 2,5 miljoner ljusår från jorden. Vintergatan och Andromeda har kurs mot varandra och om cirka 4 miljarder år kommer de att krocka med varandra och bilda en ny jättegalax: Milkomeda.

M42 – Orionnebulosan

Den närmaste platsen där det har fötts nya stjärnor ligger 1500 ljusår från jorden. Nebulosan syns med blotta ögat – som den mittersta stjärnan i "Orions svärd" i stjärnbilden Orion. Den ser ut som en diffus stjärna.

M51 – Malströmsgalaxen

Den första galaxen som beskrevs som en spiralgalax. Astronomer tror att den närliggande dvärggalaxen NGC 5195 passerade genom Malströmsgalaxen för mellan 500 och 600 miljoner år sedan. Det har skapat de tydliga spiralarmarna.

M57 – Ringnebulosan

En så kallad planetarisk nebulosa, som består av de utsläppsgaser en röd jättestjärna skickar ut när den närmar sig sitt slut. I centrum av M57 bor en vit dvärg, som är resterna av den röda jätten.

M82 – Cigarrgalaxen

Granngalaxens gravitationskraft påverkar Cigarrgalaxen på sådant sätt att den producerar nya stjärnor på löpande band. Nära galaxens centrum bildas det tio gånger så många stjärnor som i hela Vintergatan.

M87 – Den elliptiska jättegalaxen

En av de tyngsta galaxerna i södra universum. I centrum av galaxen finns ett supermassivt svart hål, som är det första svarta hålet vi har fotograferat. Från det svarta hålet står en så kallad jetstråle av partiklar, som är blå på bilden.

M104 – Sombrerogalaxen

Bilden av galaxen är en av de bilder Hubbleteleskopet har tagit som är sammansatt av flest olika observationer. Det ger en oerhört hög detaljgrad i fotografiet av galaxen, som ligger 28 miljoner ljusår härifrån.