På pappret borde fyra planeter i vårt inre solsystem – Merkurius, Venus, jorden och Mars – ha kolliderat för länga sedan.
Deras omloppsbanor i kretsloppet runt solen är kaotiska, i betydelsen att deras svaga gravitationseffekter på varandra kan utlösa påverkningar på oförutsägbara sätt.
För oss på jorden har historiska observationer av planeterna verkat stabila, men om man jämför vår jords tid rymden med tiden i universum, så är vår planet ovanligt ung.
Men varför har planeterna inte kolliderat när nu modeller och matematiska kaosteorier visar att de borde krocka?
Det har en grupp astronomer vid Parisobservatoriet och Sorbonneuniversitetet i Frankrike analyserat sig fram till i en forskningsartikel, som har publicerats i tidskriften Physical Review X.
Det borde råda kaos
Planeterna i vårt inre solsystem utövar en konstant inbördes gravitationskraft på varandra och denna dragningskraft skapar små justeringar av planeternas kretslopp under flera miljarder år.
De yttre planeterna är mycket större och därför mer motståndskraftiga gentemot svagare dragningskraft. Där ligger de kvar i några förhållandevis stabila vanor.
Den matematiska utmaningen med vårt inre solsystem har länge varit ett omdiskuterat matematiskt och astrofysiskt problem, som det har varit svårt att hitta ett entydigt svar på.
Den franske matematikern och fysikern Henri Poincaré bevisade i slutet av 1800-talet att det är omöjligt att lösa de ekvationer som styr rörelsen för mer än tre interagerande objekt – även kallat trekropparsproblemet.
Planeterna i vårt inre solsystem utövar en konstant inbördes gravitationskraft mot varandra och dessa svaga dragningskrafter skapar små justeringar av planeternas omloppsbanor, som borde ha orsakat kollisioner.
Det innebär att osäkerheten i detaljerna runt en planets utgångsposition och hastighet ökar på vägen. Det leder till ett otal scenarier, där de fyra inre solsystemsplaneterna antingen kan krocka med varandra slunga ut varandra.
Den tid det tar för två banor med nästan identiska startvillkor att avvika med en viss mängd kallas Ljapunovtid för det kaotiska systemet.
Och moderna beräkningar på denna tid visar att kaotiska tillstånd i solsystemets 4,5 miljarder år långa historia borde ha brutits för länge sedan.
Beräkningar visar symmetri
Forskarna testade att simulera de inre planetbanorna under kommande fem miljarder år. Då upptäckte de att det bara är en procents chans att några av planeterna kolliderar.
Det tar faktiskt i genomsnitt omkring 30 miljarder år innan någon av planeterna kolliderar.
När forskarna undersökte matematiken bakom uträkningarna närmare, kunde de se ett slags symmetri eller "bevarade kvantiteter" i gravitationsinteraktionerna, som de kallar det, som fungerar som ett slags stabilitet, som hämmar systemets kaos.
Dessa förekommande kvantiteter upprätthåller näst intill en konstant, som hämmar vissa kaotiska rörelser, men förhindrar dem inte helt. Det finns med andra ord en matematisk ordning i kaos.
Man vet ännu inte exakt vad dessa bevarade kvantiteter är, men matematiskt tyder det på att planeterna i sina banor har skapat en symmetri i sina interaktioner, som gör att de inte kolliderar inom någon överblickbar framtid.
Utifrån dessa resultat kommer gruppen nu att undersöka om det någonsin har funnits fler planeter i vårt solsystem, samt hur länge symmetrin har existerat i vårt solsystem.
Dessa beräkningsmetoder kommer också att kunna användas till att tolka exoplaneters banor i andra solsystem.