Kan liv uppstå och trivas på planeter med stark gravitation? Hur skulle två solar påverka evolutionen? Och hur kommer intelligent liv överleva en döende stjärna?
Dessa frågor ställer Netflix i sin nya dokumentärserie "Alien Worlds", som flyttar ut den klassiska naturdokumentären i universum och föreställer sig hur livet kan utvecklas på främmande planeter utanför vårt solsystem.
I Netflix nya satsning "Alien Worlds" utforskas fyra olika exoplaneter i fyra olika avsnitt: En planet med stark gravitation, en tvådelad planet nära en röd dvärgstjärna, en planet i omloppsbana runt två stjärnor samt en bebodd planet runt en döende stjärna.
Pionjär guidar oss
Dokumentärserien börjar lovande med Nobelpristagaren Didier Queloz som hittade den första exoplaneten 1995.
Idag har forskare hittat över 5 000 exoplaneter och Didier Queloz förklarar hur forskare ständigt hittar nya genom att studera ljus och skuggor.
När en planet passerar sin stjärna dämpas ljuset från stjärnan något och detta kan observeras från jorden.
Nasas Kepler-rymdteleskop används inte längre, men mellan 2009 och 2018 upptäckte det ett stort antal exoplaneter med hjälp av så kallad mikrolinseteknik. När stjärnljuset rör sig i närheten av en planet på väg mot teleskopets sensorer dämpas stjärnans ljus något.
Skaparna bakom serien har delat in berättelsen i fyra avsnitt, som samtliga behandlar förhållandena på olika exoplaneter.
Tyvärr rör det sig inte om riktiga exoplaneter, det vill säga planeter som vi har observerat från jorden i dag, utan fantasifulla exempel.
Två teleskop tar oss närmare exoplaneterna
TESS hittar exoplaneter
2018 skickades den senaste generationen planetjägare upp av Nasa: Transiting Exoplanet Survey Satellite (TESS), som ska studera 200 000 stjärnor för att hitta exoplaneter. Forskare uppskattar att rymdteleskopet kommer att hitta minst 300 jordliknande planeter.
Webb avlöser Hubble
2021 planeras nästa steg i sökandet efter kunskap om främmande planeter. James Webb-rymdteleskopet ska ersätta Hubble och är så kraftfullt att det kan analysera atmosfären på avlägsna exoplaneter - och kanske avslöja om de rymmer liv.
Serien visar växelvis vackert datorgenererade bilder från de främmande planeterna och exempel på motsvarande liv på jorden. För att koppla ihop förklarar forskare jordens fysiska lagar och hur livet anpassar sig till dem.
Animationer blir tråkiga exempel från jorden
Men tyvärr visar det sig snart att vi i serien tillbringar större delen av tiden på jorden och inte på de spännande utomjordiska planeterna. Faktum är att cirka 80 procent av tiden spenderas på exempel från jorden, medan de animerade landskapen och sekvenserna återanvänds om och om igen.
Netflix-serien Alien Worlds introducerar ett stort antal möjliga livsformer och ekosystem.
Även om de vetenskapliga förklaringarna på hur djurlivet trivs på de mest extrema platserna på jorden är bra, informativa och intressanta hänger de inte alltid ihop med de fiktiva exemplen på de främmande planeterna.
Vackra planeter med brister
Sammantaget är de fyra exoplaneterna vackra och trovärdiga ur vetenskapligt perspektiv. Netflix undviker de flesta fel som den här typen av serier ofta innebär och visar mer realistiska exempel än vi är vana vid.
På planeten Atlas flyger stora varelser omkring i en extremt tjock atmosfär och jagas av aggressiva gasballonger med tänder.
På planeten Janus, där den ena sidan konstant bränns av solljus och den andra är i ständigt mörker, kämpar fembenta myrvarelser för de knappa resurserna genom att anpassa sig till den extrema världen.
Ett exempel på en realistisk exoplanet är när vi i andra avsnittet besöker en planet som kretsar kring en röd dvärgstjärna. Planeten befinner sig i bunden rotation runt sin stjärna - där ena sidan av planeten ständigt pekar mot stjärnan, precis som ena sidan av månen alltid pekar mot jorden.
De allra flesta exoplaneter som vi känner kretsar runt röda dvärgstjärnor. Men planeter måste befinna sig mycket nära de svaga, röda stjärnorna om liv ska uppstå. Det korta avståndet innebär att gravitationen bromsar in planetens rotation - så att den ena sidan alltid befinner sig i ljuset och den andra i mörkret. Det visar Netflix korrekt och snyggt.
Däremot hoppar serien lätt och elegant över det faktum att en planet som befinner sig så nära en röd dvärgstjärna skulle bombarderas med dödlig strålning.
Ensidiga biosfärer förenklas
Serien hamnar också mycket snabbt i en annan fälla, något science fiction-universum som Star Wars och Star Trek också gör:
Planeterna i dessa universum har alltid ganska förenklade biosfärer, där hela planeten till exempel är en öken, täckt av snö eller består av en stor djungel.
Men från jorden vet vi att klimatet har enorm betydelse för den biologiska mångfalden, och att det finns en stor skillnad i djur- och växtlivet i Skandinavien jämfört med Afrika. Biosfären på jorden, där alla levande organismer lever, är känd för att vara extremt varierad - och varför skulle det inte också vara så på en främmande planet?
En planet med en atmosfär och ett klimat skulle aldrig vara homogent på det sättet. Det skulle finnas avvikelser från poler till ekvatorn.
Flera planeter i Star Wars-filmerna innehåller förenklade biosfärer som exempelvis ren öken, djungel eller platser där det bara finns snö. Här befinner sig karaktären Luke Skywalker på ökenplaneten Tatooine.
Sammantaget är den nya Netflixserien vetenskapligt trovärdig - men den anstränger sig i minsta möjliga mån när det gäller att föreställa sig de främmande världarna. Serien gör det klassiska misstaget att försöka jämföra något vi känner till med något helt främmande och okänt.
Istället borde de ha vågat flippa ur och låta forskare föreställa sig hur konstigt livet i universum kan se ut - och låta jorden vara jorden.
