Mikrolinssi-ilmiö ympäröi taivaankappaleen loistavalla renkaalla

Planet lika stor som jorden på rymmen i vår galax

Astronomer har upptäckt en exoplanet lika stor som jorden som rör sig avvikande genom Vintergatan utan anknytning till någon stjärna. Planeten är den minsta skenande planeten som upptäckts hittills.

Astronomer har upptäckt en exoplanet lika stor som jorden som rör sig avvikande genom Vintergatan utan anknytning till någon stjärna. Planeten är den minsta skenande planeten som upptäckts hittills.

J. Skowron/Warsaw University Observatory

Vanligtvis tänker vi på planetbanor som parallella banor runt en stjärna.

Men i mörkret mellan Vintergatans myller av stjärnor far lösa planeter runt, tvärs genom den tomma rymden utan någon specifik stjärna som fast punkt.

Den totala kunskapen om dessa interstellära planeter är väldigt liten. Men nu har astronomer upptäckt den hittills minsta i sitt slag – ungefär lika stor som jorden eller Mars – och därmed utökat jakten på de dolda himlakropparna.

Passage avslöjade jordliknande planet

De vilsekomna planeterna rör sig genom rymdens mörker utan fast bakgrundsbelysning från någon speciell stjärna. Därför är det svårt att upptäcka dem.

Planeterna upptäcks ofta med hjälp av ett sällsynt fenomen som kallas microlensing. Det uppstår när tre himlakroppar – en stjärna, ett passerande objekt och ett teleskop – befinner sig på en rak linje.

Kepler vindt een exoplaneet door microlensing

NASAn Kepler-avaruusteleskooppi ei ole enää käytössä, mutta vuosina 2009–2018 se löysi useita eksoplaneettoja niin kutsutun mikrolinssitekniikan avulla. Kun tähden valo kulkee läheltä toista planeettaa matkalla havaitsijan silmään Maassa, tähden valo himmenee hieman.

© NASA Ames/JPL-Caltech/T. Pyle

Microlensing avslöjar rymdens mörka hemligheter

Det går inte att observera losslitna planeter direkt, eftersom de är för små. Däremot kan man avslöja dem genom det sätt på vilket de avböjer ljuset från de bakomliggande, avlägsna stjärnorna. Både stjärnor och planeter omges av tyngdfält, som så att säga kröker rummet omkring dem. När ljus från en avlägsen stjärna passerar tätt intill dem, avböjer denna krökning ljuset.

Stjärnan eller planeten fungerar som en lins, och det visar sig genom att den avlägsna stjärnans ljus kortvarigt förstärks. Detta uppblossande kan vara flera veckor, ett par dagar eller endast några timmar – beroende på om det är en stjärna eller en planet som fungerar som lins.

När ett objekt rör sig framför avlägsna stjärnor avböjs ljuset av objektets gravitation och blir synligt som en lysande ring. Ett teleskop fångar upp passagen som en ökning i ljusstyrka från den bakomliggande stjärnan.

Vanligtvis är de fria planeter som astronomer hittar ungefär lika stora som Jupiter. Men den nya studien har upptäckt en planet i ungefär samma storlek som jorden eller Mars.

Ju större ett objekt är, ju längre kommer ökningen i ljusstyrkan från den bakomliggande stjärnan att vara. Den lilla, nya exoplaneten ändrade ljusstyrkan i 41,5 minuter – den hittills kortaste microlensing-händelse som någonsin registrerats.

Exoplaneten upptäcktes 2016 från Las Campanas-observatoriet i Chile.

Teleskop ska jaga avvikande planeter

Studier har visat att antalet förrymda planeter i Vintergatan kan vara i paritet med antalet stjärnor, det vill säga cirka 200 miljarder.

Den nya upptäckten utvidgar jakten på interstellära planeter genom att visa att det är möjligt att även hitta små planeter som är lika stora som jorden.

Den viden skal udnyttes til fulde, når Nancy Grace Roman-rumteleskopet bliver opsendt i løbet af 2020’erne. Teleskopet skal gennemføre den hidtil største microlensing-undersøgelse, der potentielt kan spotte 60 frie planeter på størrelse med Jorden.

Undersøgelserne skal opklare, hvordan interstellare planeter opstår, og om fx Neptuns måne Triton og visse asteroider oprindeligt er blevet slynget ud fra et andet stjernesystem, som nogle astronomer mener.

© Shutterstock & NASA

Kollison med en vilsen planet skulle pulvrisera jorden

De hemlösa planeterna driver fritt omkring i galaxen, och teoretiskt sett kan någon av dem komma in i solsystemet och träffa jorden. Skulle detta ske, torde det med säkerhet innebära slutet på vår civilisation.

I verkligheten är risken för en kollision så liten att vi kan bortse från den. Vintergatan har formen av en skiva med en diameter på cirka 100 000 ljusår. Det område stjärnorna rör sig i kan beräknas vara omkring 2 x 1013 kubikljusår.

Är antalet hemlösa planeter så stort som astronomerna tror, cirka 200 miljarder (2 x 1011), blir det 100 kubikljusår till varje.

Statistiskt sett finns det därför mellan solen och den närmaste stjärnan, Proxima Centauri 4,3 ljusår härifrån, tre fritt flygande planeter, där den närmaste är på ett avstånd av ett ljusår. Om man tänker sig jorden som en ärta i Stockholm, skulle det motsvara att den närmaste planeten vore en ärta i Singapore.