De allra flesta exoplaneter har upptäckts med hjälp av transitmetoden:
Astronomer mäter ljuset från en stjärna under en längre tid. Om ljusstyrkan varierar några få promille med ett fast intervall beror det på att en planet i omloppsbana runt den avlägsna stjärnan rör sig in mellan oss och stjärnan.
Denna metod fungerar dock inte på objekt så pass långt borta. Ljuset är för svagt för de instrument som vi har till vårt förfogande i dag att mäta om det finns en planet eller inte.
Därför har forskare från Harvard & Smithsonian Center for Astrophysics i USA i stället letat specifikt efter binära solsystem bestående av en levande stjärna och en kollapsad neutronstjärna.
Den senare stjäl material från den levande stjärnan i en glödhet process som avger kraftfull röntgenstrålning.
Området med stark strålning är så litet att en stor planet sedd från jorden kommer att blockera strålningen när den passerar mellan jorden och neutronstjärnan, och det är precis på så sätt som astronomerna har hittat M51-ULS-1b.
I sitt sökande efter planeter i binära system letade astronomer igenom gamla data från rymdteleskopet Chandra – och plötsligt fick de napp:
Den 20 september 2012 försvann röntgenstrålningen från just detta binära system under tre timmar. Bingo! En exoplanet i en annan galax hade hittats.
Forskarna ska nu undersöka om minskningen av röntgenstrålning kan ha en annan förklaring än att en planet blockerar.
Om de med hjälp av röntgentransitmetoden faktiskt har kunnat upptäcka en exoplanet i en annan galax kommer det troligen att vara möjligt att leta upp andra avlägsna exoplaneter från data som redan har samlats in.