Forskare har med 99 procents säkerhet hittat en enorm ny måne i ett annat solsystem, nästan 5 500 ljusår från jorden.
Den förmodade månen är bara den andra i sitt slag som astrofysiker har hittat hittills.
Forskarna bakom studien hoppas att det nya fyndet kan ge fingervisningar om hur planeter och månar i andra solsystem blev till – och kanske hur jorden och våra grannplaneter uppkom.
Enorm måne kretsar runt jätteplanet
Kepler-1708 b-i, som den nya månen kallas, liknar en mini-Neptunus, som kretsar runt en Jupiter-liknande planet. Det skriver forskarna bakom upptäckten i sin rapport eftersom månkandidaten har en hög massa och en liten radie – trots att den sannolikt är åtskilliga gånger större än jorden.
Forskarna väntar på fler tester innan de är säkra på att objektet rent faktiskt existerar och är en måne – en så kallad exomåne – eftersom den ligger i en omloppsbana runt en planet i ett annat solsystem, en exoplanet.
De amerikanska forskarna från Columbia University har detaljerat gått igenom data från Keplerteleskopet, som från 2009 till 2018 tog bilder och gjorde ljusmätningar av omkring 150 000 stjärnor.
Hittills har teleskopet hjälpt forskare att hitta minst 2 600 nya exoplaneter – den första redan 1992.
Jakten på exomånar är fortfarande i en inledande fas. Gruppen bakom den nya upptäckten hittade även den första exomånen för bara fem år sedan.
Exomånar döljer liv eller kunskap
Astrofysikerna jagar främst de avlägsna månarna av två anledningar:
- för att de är toppkandidater att dölja liv och
- för att de kan lära oss mer om uppkomsten av planeter och månar.
På det senaste fyndet, Kepler-1708 b-i, räknar forskarna inte med att hitta liv. Det är himlakroppens atmosfär alltför ogästvänlig för.
Den nya månens planet...
- Heter Kepler-1708 och är uppkallad efter en av astronomins fäder, Johannes Kepler
- Identifierades som ett led i jakten på den nya exomånen
- Har ett avstånd till sin stjärna som är 1,6 gånger större än jordens avstånd till solen
- Roterar runt sin stjärna på två år
- Är en så kallad kall gasjätte, eftersom den huvudsakligen består av kalla gaser
- Har en massa på omkring fyra gånger Jupiters
- Har en radie som är nästan tio gånger jordens
Däremot kan den nya månen ge forskarna en bättre förståelse för hur planeter och månar uppkommer.
I dag är de flesta experter eniga om att vårt solsystem – och sannolikt även alla andra – blev till i ett roterande molekylmoln av gaser och stoft. Ur molnet växte först solen och senare planeter, månar och andra himlakroppar. Alltihop är kopplat till gravitationskraftens stora pussel, i vilket objekten knuffar och drar i varandra.
Månarna har på sitt speciella sätt blivit till i ett samspel med de planeter de kretsar runt. Och därför kan exomånar som Kepler-1708 b-i hjälpa vetenskapsmännen att finjustera sina teorier om hur både månar och planeter uppkommer.
Ny månes födelse gäckar teorierna
Det finns i huvudsak tre teorier om hur månar blir till:
- Kollisionsmodellen, enligt vilken ett stort objekt kolliderar med planeten och delarna därefter bildar en måne som planetens gravitation håller kvar. Månen vid jorden har sannolikt uppstått på detta sätt.
- Molnmodellen, enligt vilken månen förtätas ur molekylmolnet på samma sätt som planeten.
- Fångstmodellen, enligt vilken ett stort objekt passerar när förbi planeten och fångas i dess gravitationsfält.
Men på grund av sin storlek och dess stora massa, är det inte troligt att Kepler-1708 b-i har uppstått via kollision eller ur samma molekylmoln som sin planet.
Enligt forskarna kan fångstmodellen kanske förklara den mystiska månens uppkomst, men månens storlek och korta omloppsbana – på bara lite över 4,5 dygn – ger forskarna huvudbry även här.
Och det är därför astrofysikerna är månsjuka. Med upptäckten av flera nya månar väntar en massa problem som med tiden gör forskarnas teorier om universum bättre och mer detaljerade.