Forskare vid Warwick-universitetet i England har upptäckt en exoplanet, som inte liknar något annat vi känner till i vårt eget solsystem. Den är varken en typisk stenplanet eller en gasplanet, utan snarare en kombination.
Exoplaneten, som har fått namnet TOI 849 b, kretsar runt en solliknande stjärna 734 ljusår härifrån. Dess omlopp runt stjärnan ligger så nära att ett år bara varar i 18 timmar, och temperaturen på ytan är över 1500 grader Celsius.
Planeten är 3,5 gånger så stor som jorden och väger 39 gånger så mycket, så forskarna är övertygade om att den består av stenmaterial.
En nyupptäckt stenplanet utan atmosfär kretsar så nära runt sin stjärna att ett år bara varar i 18 timmar.
Men till deras stora förvåning har planeten nästan ingen atmosfär. Om den hade utvecklats som de planeter vi känner till i vårt eget solsystem, skulle den med sin höga vikt ha dragit till sig en tjock atmosfär av gaser och likna exempelvis Neptunus, som bara väger hälften så mycket.
Två förklaringar till avsaknaden av gas
Forskarnas bästa förklaring är att exoplaneten en gång har varit en gasplanet, men att gasen – bokstavligt talat – har gått ur den. Det kan ha skett på ett av två sätt: Antingen har värmen från dess stjärna kokat bort atmosfären från planeten, eller så har den förlorat sina gaser i en kollision med en annan planet.
Om TOI 849 b är resterna av en gasplanet ger den astronomerna en unik möjlighet att studera hur gasjättarna i vårt eget solsystem har byggts upp.
3 fakta om gasplaneter
Atmosfär: Gasplaneter har ingen fast yta, utan består huvudsakligen av en atmosfär av väte och helium.
Djupare lager: Under atmosfären finns ett flytande lager och hos exempelvis Neptunus även ett tjockt lager is av vatten och metan.
Kärna: Vi vet mycket lite om gasplaneternas kärnor. De kan bestå av sten, järn, is och metalliskt väte.
I årtionden har astronomer utgått ifrån att gasplaneter under sina tjocka atmosfärer har en fast kärna av sten, men på senare tid har de börjat tvivla.
Satelliten Juno, som kretsar runt Jupiter, har utfört mätningar av planetens gravitationsfält, som tyder på en mer diffus kärna utan någon fast gräns till de yttre flytande och gasformiga lagren.
