I slutet av september övertar han dessutom kommandot över ISS.
Men innan dess Illustrerad Vetenskap fångat honom för en pratstund om otroliga rymdexperiment och en surrealistisk promenad.
Månens baksida
Astronauterna har en mycket stram tidsplan och deras uppdrag är späckat med vetenskapliga experiment.
Under sin tid i rymden ska Andreas Mogensen utföra mer än 200 experiment i tyngdlösa omgivningar, samtidigt som rymdfarkosten kretsar 16 varv runt jorden under loppet av ett dygn.
Det är experiment som ska hjälpa till att förbättra livet nere på jorden och så är det experiment som bidra till att förbättra framtidens rymdresor.
Vilka vetenskapliga försök ser du mest fram emot?
"Det kommer två spännande experiment, då jag ska sitta i Cupola och fotografera."
Cupola är ett litet kupolformat observationstorn, som med sina sju fönster ger astronauterna en magnifik panoramautsikt över jorden och rymden.
"Jag ska fotografera månens skuggsida i olika faser i ett experiment som ska räkna ut hur mycket av solens ljus som jorden reflekterar tillbaka ut i rymden. Jordens energibalans beror på hur mycket solljus den suger till sig och hur mycket den reflekterar tillbaka ut i rymden. Det är ett viktigt försök, eftersom jordens energibalans avgör om planeten kyls ned eller värms upp."
I ett annat, liknande, experiment ska Andreas fotografera så kallade jätteblixtar, som till skillnad från vanliga blixtar skjuts ut från åskmolnen mot rymden i stället för mot jorden.
Vi kan inte se dem från jorden, eftersom molnen är i vägen, men från ISS är det fri sikt att studera dem.
Jätteblixtar kan skjuta uppvattenånga i stratosfären. Eftersom vattenånga är den växthusgas det finns mest av atmosfären är det viktigt att undersöka vilken roll jätteblixtar spelar för klimatet och väderförhållandena.
"När vi flyger över åskväder måste jag använda en specialtillverkad kamera som inte bara tar en massa enskilda bilder, utan i stället registrerar förändringar i pixlar. Det betyder att kameran kan ta 100 000 bilder i sekunden, så att vi fångar även de minsta detaljerna."
Andreas Mogensen blir den första astronauten någonsin som testar att skriva ut verktyg och reservdelar av metall i 3D i rymdens tyngdlösa omgivningar.
Om det lyckas kan man i framtidens planerade kolonisation av planeter som exempelvis månen designa reservdelar på jorden och sedan överföra dem digitalt till rymden, där de fysiska objekten skapas på bara ett par timmar.
Förutom det ska Andreas testa ljuspaneler som imiterar ljusets dygnsrytm på jorden för att reglera astronauternas melatoninnivå. Förhoppningen är att ljuspanelerna ska förbättra astronauternas nattsömn, som påverkas negativt när man är fastspänd vid väggen på en ständigt bullrig rymdstation.
Och så finns det en mycket speciell uppgift som Andreas själv hoppas att han får möjlighet att ge sig på: rymdvandring.
Ensamhetens dans
De senaste åren har Andreas tillbringat ändlösa timmar på botten av världens största simhall i Nasas Neutral Buoyancy Laboratory i Houston för att träna på rymdvandring.
Det är stor chans att det blir två rymdvandringar till hösten. Hur går de till?
"Det är en av de mest komplicerade och riskfyllda uppgifterna. Det tar vanligtvis omkring 80 timmar att förbereda allt inför en rymdvandring, så vi ägnar en till två veckor åt det. Vi testar bland annat luftslussen och gör i ordning våra rymddräkter. Även om vi kallar det en rymddräkt, så liknar det mer ett rymdskepp. När du öppnar slussen och kryper ut så är du ensam och totalt avskuren från rymdstationen, så när som på en säkerhetslina. Därför är rymddräkten proppfull med förnödenheter som ska hålla oss vid liv där ute."
"Den dag det är dags andas vi in 100 procent syre vid normalt tryck, vilket vill säga en bar, i fyra timmar innan vi ger oss ut på rymdvandringen. Det gör vi för att inte drabbas av tryckfallssjuka, även kallat dykarsjuka, eftersom tycket i rymddräkten bara är 0,3 bar under rymdvandringen. Risk för tryckfallssjuka beror på dräktens låga tryck, men den är nödvändig för att vi ska kunna röra oss i rymddräkten eftersom vi omges av rymdens vakuum"
För att få ut så mycket som möjligt av de krävande förberedelserna pågår en vanlig rymdvandring omkring sex–sju timmar. Med en hastighet på 28 000 km/h tillryggalägger en fritt svävande astronaut fem varv runt jorden under en enda rymdvandring.
Syftet med en rymdvandring är oftast att reparera och underhålla rymdstationens komponenter på utsidan. En av de fyra astronauterna ska exempelvis byta ut en kamera som inte längre fungerar.
Men för första gången ska de också genomföra ett experiment under rymdvandringen.
"På utsidan av Destiny-modulen sitter några ventiler som skickar ut luft och andra gaser från ISS i rymden. Vi ska ta prover från ventilerna och se om några av de bakterier som kommer från rymdstationens insida har överlevt tillvaron på dess utsida. Det blir sjukt spännande ta reda på om liv kan överleva i det extrema vakuumet och strålningsmiljön som finns i rymden. Det är en fundamentalt grundvetenskaplig fråga som kommer att ge oss kunskaper om celler och livet i största allmänhet."
Vilka farliga scenarier kan uppstå på ISS?
"Mängden rymdskrot ökar hela tiden, så den största risken är nog att vi träffas av rymdskrot som punkterar skrovet. Men vi har som tur är stora radaranläggningar som övervakar rymden och om vi upptäcker att rymdskrot är på väg mot oss så flyttar vi på rymdstationen. Vi kan lyfta upp den i en lite högre bana eller sänka den till en lite lägre bana."
Enligt planen ska Andreas Mogensen skickas upp på fredagen den 25 augusti klockan 9.49 centraleuropeisk tid – men ingenting är fast bestämt förrän det sista ögonblicket.
I morgon, onsdag, kan du läsa fortsättningen av vårt samtal med Andreas Mogensen – om liv i universum i en tid då amerikanska militärer påstår att regeringen undanhåller uppseendeväckande information om ufon.