Det är mer än ett halvt århundrade sedan en människa senast satte sina fötter på månens ärriga yta. Men det kan det snart bli ändring på.
Inom kommande år ska Nasa nämligen skicka tillbaka astronauter till jordens trogna följeslagare med ett långsiktigt mål att etablera en bemannad månbas.
Det sistnämnda kan nu bli mycket lättare tack vare nya fynd i prover från en kinesisk robotexpedition till månen 2020.
Den ambitiösa kinesiska Chang’ e 5-robotuppdrag samlade sedan in hela 1,7 kilo stoft och grus från en ung lavaslätt på månens yta under ett par veckor.
Och det är i de nästan två kilona grus som kinesiska forskare från Chinese Academy of Sciences nu har upptäckt en potentiell vattenreservoar på månen – och en stor sådan.
I proverna hittade forskarna pyttesmå glaspärlor som innehöll vatten, vilka kan finnas utströdde över månens hela yta.
Det innebär att det potentiellt kan finnas flera miljarder ton vatten i alla de små glaspartiklarna. Det skriver vetenskapsmediet Sciencealert.
Vattenkretslopp fortfarande ett mysterium
Att månen inte enbart är en knastertorr kosmisk ödemark är ingen nyhet.
I århundraden har frågan om vatten på månen debatterats av astronomer och år 2020 bevisade Nasas flygande SOFIA-teleskop en gång för alla att vattenmolekyler klistrar sig till ytan av månstoftet.
Men hur vattnet förvaras, och hur det flyttas runt, har varit lite av ett mysterium som fyndet av glaspärlorna nu kan hjälpa till att klara upp.
Artemisprogrammet är det första steget på vägen till en månbas där astronauter ska kunna vistas i månader åt gången så att den är konstant bemannad.
De mikroskopiska glaspärlorna bildas när små bitar rymdsten trillar ned på ytan och skickar upp en skur av smälta droppar. Dropparna kyls ned till glasartade partiklar som är knappt hundra mikrometer breda. Jättesmå med andra ord.
En stor del av månens vatten tros uppstå med hjälp av en ström laddade partiklar, kallade solvindar, som konstant stöts ut från solens yta och skjuter in vätejoner mot månen.
Glaspärlorna är tillräckligt porösa för att absorbera vätejonerna, som binder sig till det syre som redan har fångats i glaset och bildar vatten.
På så sätt kan de glasaktiga partiklarna spela en avgörande roll i månens vattenkretslopp. Men de kan också bli en viktig resurs i planerna på att etablera en fast bas för människor på månen.
För även om vattnet inte direkt droppar från de pyttesmå glaskulorna, tyder forskningen på att vattnet kan komma ut ur kulorna igen vid temperaturer på över 100 grader och därmed används av astronauter på framtida månuppdrag.
"Det här fyndet gör potentialen att utforska månen på ett hållbart sätt större än det någonsin har varit", förklarar Mahesh Anand, som är en av forskarna bakom studien, för The Guardian.