När tågräls blir varmare än cirka 55 °C ökar risken för fenomenet solkurvor. En solkurva är en plats på en bansträcka, där en eller båda skenorna får en utknäckning.
Solkurvor uppstår därför att metall utvidgas när temperaturen stiger och på en sommardag kan solens strålar faktiskt göra rälsen 20-25 °C varmare än luften.
Värme förlänger helt enkelt rälsen och eftersom moderna järnvägsspår har svetsats ihop i kilometerlånga sektioner, uppstår starka tryckkrafter i metallen. Om de omgivande sliprarna och ballasten inte kan hålla spåren på plats, så uppstår en solkurva.
Ofta lyfts rälsen först från underlaget och när ett 3 000 ton tungt tåg passerar pressas de ut åt sidorna.
Krökt räls utlöser katastrofer
Om järnvägsmyndigheten uppskattar att en sträcka riskerar att drabbas av solkurvor minskas hastighetsgränsen till 50-100 km/h.
Lägre hastighet reducerar belastningen, samtidigt som en urspårning i lägre hastighet helt enkelt blir mindre katastrofal.
Bara i USA spårar 20-45 tåg ur årligen på grund av solkurvor.
Den senaste allvarliga olyckan ägde rum 2002, då 21 vagnar från USA:s nationella järnvägsföretag, Amtrak, körde ur nära Crescent City i Florida. Fyra passagerare omkom, 142 behövde sjukhusvård och skadorna uppgick till 83 miljoner kronor.
Solkurvor utmanar ingenjörer
1. Stress föregår tryck
Rälsen sträcks ut, så att metallen även vid relativt hög temperatur, exempelvis 27 °C, är utan spänningar. Det minskar risken för solkurvor, men ökar risken för rälsbrott i hård kyla.
2. Ballast låser fast rälsen
60-70 procent av kampen mot solkurvor kommer från spårets ballast, exempelvis granitflis. Är ballasten ojämn och lika lång på alla ledder, så griper de tag i sliprarna och håller rälsen på plats.
3. Tvingar låser fast rälsen
Tågrälsen låses fast vid sliprarna av trä eller betong med bultar och fjäderklämmor. De spänns fast så hårt vid slipern att den kommer att ge efter och glida i ballasten innan rälsen böjs.