För första gången har forskare lyckats driva ett flygplan med en motor som inte har några rörliga delar.
Hittills har det varit nödvändigt med propellrar eller turbiner för att skapa framdrivning.
Den nya batteridrivna motorn har utvecklats av flygingenjörer vid MIT i USA.
Se ionplanet sväva och hör hur grundstenen till batterimotorn lades av en excentrisk uppfinnare på 1920-talet.
Jonisk vind skapar framdrift
Konceptet i den kallas “solid state”, och motorn fungerar genom att utnyttja en ström av elektriskt laddade joner som sänds ut av elektroder framför flygplanets minivingar till elektroder längre akterut.
De främre elektroderna är positiva, och därför stjäl de elektroner från kväveatomer i luften.
Det batteridrivna planet är utrustat med negativa (blå) och positiva (röda) elektroder, som skapar spänningsskillnad mellan sig. Det resulterar i en konstgjord vind som ger planet framdrift och uppdrift.
Atomerna mister alltså en negativ elektron och blir därmed positivt laddade joner som söker sig mot de bakre negativa elektroderna.
På vägen kolliderar jonerna med andra luftmolekyler, som knuffas i samma riktning, och det skapar en så kallad jonvind som driver planet uppåt och framåt.
Spänningsskillnad tvingar fram planet
1.
Den positiva elektroden tar upp elektroner från luftens kväveatomer. De positiva kvävejonerna (röda prickar) strömmar mot den negativa elektroden.
2.
På vägen kolliderar jonerna med neutrala luftmolekyleroch (gula stjärnor) knuffar dem i samma riktning.
3.
De neutrala luftmolekylerna (blå pilar) fortsätter förbi vingen så att planet drivs framåt.
Ljudlöst plan kan på sikt ersätta satelliter
Forskarna testade planet inomhus, där de experimenterade med att hitta den rätta avvägningen vid vilken batteriet var kraftigt nog att driva planet utan att vara för tungt för att planet skulle kunna bära det.
Det krävdes en spänningsskillnad mellan elektroderna på 40000 volt för att planet skulle flyga i tolv sekunder och 60 meter.
Modellplanet har en spännvidd på fem meter men väger bara 2,45 kilo, så det lär dröja innan tekniken kan användas i flygplan som ska transportera gods eller passagerare.
Däremot kan den utnyttjas i obemannade plan som exempelvis kan övervaka djurbestånd, då det är viktigt att planet är ljudlöst.
På längre sikt kan tekniken också användas i högtflygande soldrivna flygplan som kan lösa några av de uppgifter som satelliter löser i dag.