Hur landar plan på ett hangarfartyg?

Landningsbanan på de flesta hangarfartyg är omkring 150 meter lång, och det är för kort för en normal landning. När piloten skall landa fäller han därför ut en krok som griper tag i en av de fyra bromsvajrar som löper med 15 meters mellanrum över fartygets däck. För att kroken överhuvudtaget skall få tag i vajern måste planet närma sig däcket i en mycket bestämd vinkel. Om vinkeln är som den skall tänds en gul lampa – på pilotslang kallad en ”köttbulle” – och en rad gröna ljus på landningsbanan. Kommer planet in för högt eller för lågt tänder man röda lampor, och piloten får då göra ett nytt försök. I samma stund som planet träffar däcket ger piloten full gas. Det kan verka paradoxalt, men denna manöver gör att planet kan lyfta igen, om det visar sig att kroken inte har fastnat ordentligt i vajern. Denna kan bromsa ett 25 ton tungt plan som flyger i 240 kilometer i timmen på två sekunder. När piloten skall landa siktar han på den tredje bromsvajern. Den är optimal då den första ligger nära aktern och den fjärde för långt fram. Det räknas som acceptabelt att få tag i den andra eller den fjärde, men vill man göra karriär som pilot skall man träffa den tredje med stor säkerhet. Även att starta från ett hangarfartyg kräver speciella åtgärder. Det viktigaste är en katapult, som med hjälp av ånga driver en kolv i en lång cylinder under däcket. Planet skjuts sedan iväg via en skena. Vissa fartyg är dessutom försedda med ett slags hoppbacke, en ramp som ger planet ett extra lyft. Trots hjälpmedlen är start och landning riskfyllda och orsakar långt fler olyckor än någon annan form av flygning.