Rekordfartyget tog fyra år att bygga

Åskådarna står tätt packade och kurar ihop sig i den kalla novembermorgonen.

Muntert småprat och skratt blandar sig med ropen från försäljarna som erbjuder något att äta och dricka. Luften är laddad och förväntningarna höga inför den kommande begivenheten.

Det är den 3 november 1857 och det största fartyg som världen någonsin skådat ska sjösättas. Överallt springer varvsarbetarna runt för att kontrollera att alla bultar sitter fast – snart är det dags.

Manskapet intar sina platser vid tampar, hävstänger och maskiner.

När arbetarna tar i av alla krafter och det börjar knaka i det enorma skeppet stiger sorlet från de 3.000 åskådare som har köpt biljett till dagens sjösättning.

Men plötsligt lossnar något ur vinschen och flyger iväg som en projektil genom luften. Fem man slås till marken – en krossas till döds och fyra skadas svårt.

Problem kantade konstruktionen

Olyckan sätter tillfälligt stopp för sjösättningen av Great Eastern, fartyget som man har arbetat med under fyra problemfyllda år.

Tekniska bekymmer, stölder och ekonomiskt fusk har varit vardagsmat under byggandet och sjösättningen av världens största skepp. När planerna på att bygga Great Eastern presenteras för första gången sjuder luften av optimism.

1800-talets tekniska framsteg och en enorm uppgång i världshandeln ställer krav på ett nytt, stort fartyg som kan segla med både last och passagerare mellan Europa, Australien och Sydöstasien.

Drömmarna om fartyget tar fart och företaget Eastern Steam Navigation Company grundas år 1851. Syftet med bolaget är att finansiera och bygga ett skepp som kan klara uppgiften.

Visionerna är stora; Great Eastern ska bli större, starkare och mer imponerande än alla andra fartyg som någonsin byggts.

Till chefingenjör och drivkraft i projektet utser företaget britten Isambard Kingdom Brunel som anses vara tidens skickligaste och mest visionäre ingenjör. Arkitekt för projektet blir John Scott Russell – han har stor erfarenhet av att rita fartyg.

Tillsammans konstruerar de båten som med sina 211 meter på längden och 21 meter på bredden blir avsevärt mycket större än något annat fartyg vid den här tiden.

Brunel lägger ned många timmar på att ta fram det perfekta maskineriet som ska driva Great Eastern – även i Australiens grunda kustvatten.

År 1843 konstruerade han världens första propellerdrivna stålskepp, SS Great Britain, och även om han ser stora möjligheter med den nya tekniken väljer ingenjören att helgardera sig.

Great Eastern får därför sex kolossala­ segel och två skovelhjul – plus en enorm propeller. Fem stora ångmaskiner ska driva propellern och hjulen.

Bygget påbörjas på sommaren 1853 i Millwall nära London. Här äger Russell ett stort markområde intill Themsen, och där ska varvet anläggas.

Arbetet fortsatte på natten

Såväl ingenjören som arkitekten räknar med att fartyget ska vara klart för sjösättning på hösten 1855. Det är en snäv tidsplan men till en början går allt utan problem.

Först lägger man den massiva, flatbottnade kölen och sedan reser man skrovet. 1.200 ton virke håller det stora fartygsskelettet. Man bestämmer sig för en flat köl på grund av skeppets storlek och med en sådan köl blir det också lättare att sjösätta fartyget när det är färdigt.

Brunel själv är outtröttlig och övervakar personligen alla moment. Han tillbringar all sin vakna tid på varvet och uppmuntrar arbetarna att jobba hårdare och snabbare. När det är mörkt fortsätter arbetet i gaslampornas sken.

Och sent på natten, när arbetarna har gått hem, kan man se hur Brunel diskuterar skeppets konstruktion med arkitekten Russell.

De första problemen uppstår vid konstruktionen av fartygets fem motorer. Great Easterns storlek kräver att de enorma motorerna har en effekt på 10.000 hästkrafter – en uppgift som sätter tidens tekniska nivå på svåra prov.

Brunel reser därför till smedjan tiotals mil bort för att övervaka den besvär­liga tillverkningen av motorerna och för att säkra bästa möjliga resultat.

Järn försvinner på mystiskt vis

Precis efter nyår år 1855 kallas Brunel i all hast tillbaka till varvet i Millwall. Där kryper arkitekten Russell till korset och erkänner att han har stora ekonomiska problem. Skeppsbygget pågår på Russells mark och därför hotar fordrings­ägarna med att sätta stopp för all aktivitet.

Lösningen blir att Brunel för över en summa pengar till Russell för att säkra skeppsbygget. Men mindre än ett år senare är det kris igen.

Det ekonomiska läget är så kritiskt att Brunel kontaktar Eastern Steam Navigation Company som startar en grundlig undersökning av varvets finanser – med ett chockerande resultat:

En systematisk och omfattande förskingring har pågått på byggarbetsplatsen under en längre tid. Bland annat har 1 200 ton järn försvunnit på ett mystiskt sätt och allt tyder på att Russell själv är den skyldige.

Chefingenjören är skakad över att hans lojale medhjälpare har svikit honom. Och riktig kris blir det när Russell i februari 1856 försätts i konkurs och fordringsägarna gör allvar av sina hot att stoppa skeppsbygget.

Byggandet stannar av

Allt arbete på varvet ligger nere och nu följer en uppslitande period när Brunel på alla sätt försöker övertala Russells kreditorer att låta arbetet fortsätta.

Han skriver brev och anordnar möten för att skaffa tillräckligt med pengar för att öppna­ det stängda varvet. Och till sist lyckas han; efter ett tre månader långt dödläge går fordringsägarna med på att efter betalning låta byggarbetet fortsätta ett år till. För att få fartyget färdigt under den tiden krävs en extra insats. Brunel går i främsta ledet och pressar både sig själv och arbetarna till det yttersta för att få skeppet klart i tid.

På grund av det uppskruvade tem­pot sker det allt oftare olyckor på arbetsplatsen och det florerar rykten om att Great Eastern är otursförföljt.

En arbetare och hans son försvinner plötsligt och det sägs att de glömts kvar mellan skeppets båda skrov och stängts inne.

De påstås ha ägnat sina sista timmar i livet åt att banka förtvivlat på skrovets insida – men förgäves.

Brunels hälsa förvärras

På grund av alla problem och förseningar spelar det ingen roll hur mycket arbetarna sliter, de kan de ändå inte hinna få skrovet färdigt i tid. Brunel är förtvivlad men efter att ännu en gång ha vädjat till kreditorerna lyckas han få lov att bygga vidare trots att året redan har gått.

Långt om länge blir fartyget färdigt. Och datum för sjösättningen ska bli den 3 november 1857.

Världens största skepp kan äntligen glida ner i vattnet. Det väldiga bygget har krävt sitt pris, både ekonomiskt och mänskligt.

Brunel, som mer än någon annan hade kämpat för att förverkliga sin dröm att få skeppet färdigt, är synbart märkt av den stora arbetsbördan, de långvariga bekymren och det enorma ansvar han har haft under de senaste åren.

Hans hälsa har länge varit svag men inte ens det dämpar hans arbetsiver. Dopceremonin och sjösättningen av fartyget ska genomföras till varje pris.

I takt med att sjösättningsdagen närmar sig, ökar intresset från allmänheten.

Varje dag tar sig nyfikna personer in på varvet och Eastern Steam Navigation Company ser en chans att skaffa sig behövliga intäkter eftersom skeppsbygget har blivit mycket dyrare än beräknat. Och varje försening har medfört att vinsten på biljettpriserna har minskat.

Handtag orsakar olycka

Eastern Steam Navigation Company säljer 3 000 inträdesbiljetter till dopceremo­nin och sjösättningen den 3 november 1857. Biljetterna går åt som smör i solsken och varvet fylls med nyfikna män, kvinnor och barn. Då lossnar plötsligt handtaget på ett spel och slungas rakt emot fem män som står i närheten.

Inför ögonen på åskådarna dör en av arbetarna och fyra andra skadas. Sjö­sättningsförsöket ställs in. Nyheten om olyckan sprider sig blixtsnabbt och fartyget får öknamnet ”Olycksskeppet”. Brunel får ta emot mängder med kritik och hans svaga hälsa försämras snabbt av den press han utsätts för.

Trots problemen och kritiken kämpar ingenjören envist vidare och vid nästa sjösättningsförsök flyttar sig det enorma fartyget till sist lite grann. Med en tum per minut glider Great Eastern sakta ned i vattnet. Arbetarna sliter och drar hela dagen men kablar och kättingar brister gång på gång.

När mörkret faller har skeppet bara flyttat sig lite mer än fyra meter. I december 1857 köper Brunel 18 hydrauliska pumpar som tillsammans ger ett tryck på 4.500 ton. Arbetarna kring Great Eastern kämpar vidare i det kyliga vintervädret. Vissa dagar är sikten så dålig att de inte kan se Brunels signaler när han försöker dirigera flyttningen av det stora fartyget.

Pumpmaskinerna fryser till is

Andra dagar är det inte dimma och regn utan kyla som manskapet kämpar mot. Det blir så kallt att pumparna fryser till is och de måste oupphörligen tinas upp för att fartyget ska kunna flyttas ytterligare någon millimeter.

Trots detta fortsätter den envisa kampen mot tyngdlagen och så småningom ligger det enorma skeppet ända nere vid Themsens vatten.

Den januaridag år 1858 då Great Eastern äntligen kan glida ner i vattnet börjar med en vinande storm som hotar att stoppa allt arbete kring sjösättningen.

Brunel själv är så sjuk att han knappt kan stå på benen. Men framåt eftermiddagen avtar vin­den och till sist glider Great Eastern ned i vattnet. Hon gungar till lite på den stormpiskade ytan innan hon lägger sig till rätta.

Ögonvittnen berättar att just när skeppet nuddar vattnet tittar solen fram över landskapet och värmer de frusna arbetarna.

Great Eastern är äntligen i sitt rätta element.

Efter sjösättningen tar det ytterligare ett halvår innan fartyget är helt klart för att ge sig av på sin jungfruresa som påbörjas den 7 september 1859.

Priset för såväl byggandet som sjö­sättningen var högt, men det högsta priset fick ändå fartygets konstruktör betala.

Veckan därpå, efter att äntligen ha fått se Great Eastern segla ut till havs, dör Isambard Kingdom Brunel av ett slaganfall.