Ekorren använder därefter den energin för att ge sig av kraftfullt – och för att hoppa högt och långt.
Forskare från University of California, USA, har i sin mekaniska höjdhoppare utgått från att ett djur enbart kan böja knäleden en gång.
Därför har de byggt hela robotkroppen som en fjäder med en liten roterande motor som böjer fjädern fler gånger före varje hopp än vad som är fysiskt möjligt i en ekorres knäled.
Fjädern är ytterligare optimerad för höjdhopp med en design av gummiband och kolfiberlameller som är lättare och har större energitäthet än vår – eller en ekorres – biologiska vävnad.
När den hoppande robotens roterande motor lindar upp ett litet snöre inuti fjädern sätts gummibanden under spänning och böjer kolfiberlamellerna i små bågar, motsvarande flera böjda knän på en ekorre.
På så sätt kan forskare ladda in stora mängder energi i robotens fjäder som kan utlösas och få rekordroboten att hoppa sina svindlande 30 meter upp i luften i 100 kilometer i timmen.
Bildligt talat motsvarar detta att du spänner en pilbåge och sedan skjuter en pil rakt upp i luften.
Hoppas på en månresa om fem år
Hittills är hopprobotens enorma höjdhopp det mest imponerande hos den lilla hopparen.
Den saknar dock fortfarande en hel del vitala delar innan den lämpar sig för utforskningar av vår planet och för utomjordiska uppdrag.
Roboten är exempelvis uteslutande mekanisk och tillverkad med så låg vikt som möjligt. Det gör att den ännu inte kan navigera på egen hand med till exempel AI-kontroll, såsom i självkörande bilar.
Dessutom måste robotens batteri för den roterande fjäderdragaren laddas i några minuter mellan varje hopp, vilket gör den ytterst beroende av ström.
I samarbete med rymdforskningsmyndigheten Nasa jobbar maskiningenjörerna från University of California därför hårt för att utrusta roboten med bland annat en kontrollpanel för navigering och alternativa energikällor.
Månens låga gravitation – motsvarande en sjättedel av jorden – gör att den mekaniska superhopparen teoretiskt sett kan ta sig 125 meter upp i luften och en halv kilometer framåt i ett hopp, vilket gör att den kan se sig vida omkring.
Forskarna och ingenjörerna uppskattar att roboten kommer att vara redo att hoppa på sitt första månuppdrag inom fem år.