Härifrån skjuts raketen ut i rymden med 2800 km/h, där den friger sin nyttolast på upp till 500 kilo.
LauncherOne är gjord för att skicka upp små satelliter och placera dem i omlopp runt jorden. Raketen har bland annat den fördel att en uppskjutning från hög höjd sker med avsevärt mindre luftmotstånd än raketuppskjutningar från jorden.
På så sätt ingår bättre bränsleekonomi – åtminstone teoretiskt sett – bland raketens fördelar.
Det här är teknikens tre fördelar:
Privata uppgörelser i restid till rymden
I och med uppskjutningen ger sig LauncherOne sig på allvar in i leken som en kommersiell plattform för frekventa satellituppskjutningar. Precis som SpaceX som med uppskjutningen av hittills 955 satelliter till det världsomspännande internetnätverket Starlink.
LauncherOne skiljer ut sig så sätt att den flygande avfyrningsrampen kan lyfta från alla landningsbanor och därmed gå före i kön vid jordens lätträknade raketuppskjutningsramper.
Samma tillgång har konkurrenten, världens största flygplan Stratolaunch, som med sitt enorma vingspann på 117 meter dock kan skjuta upp nyttolaster på ända upp till tre gånger 454 kilo.
Båda flygplanen är så kallade air launch to orbit-tekniker, som fungerar enligt i stort sett samma principer.
Följ en raketuppskjutning minut för minut:
Virgin Orbits sista test skedde i maj 2020, men uppskjutningen slog fel kort efter start, då en bränsleledning bröts av.
Nasa har testat liknande tekniker under många år, men i och med uppskjutningen den 17 januari ska det visa sig om metoden är flygfärdig som ett kommersiellt alternativ till traditionella raketuppskjutningar.