Virgin Orbit/Greg Robinson
Jumbojetten Cosmic Girl foretager i 2019 en drop test med raketten LauncherOne

Jumbojet öppnar ny väg till rymden

Rymdraketer avfyrade från flygplan på tio kilometers höjd kan öppna en billigare, säkrare och snabbare genväg ut i rymden. Nu ska den flygande uppskjutningsrampen för första gången visa vad den går för.

En ny aktör ger sig på allvar in i den moderna rymdkapplöpningen, när raketen LauncherOne enligt planen avfyras från luftrummet över Stilla havet den 17 januari någon gång mellan klockan 19.00 och 23.00 svensk tid.

Bakom uppskjutningen ligger det privata företaget Virgin Orbit ägt av den brittiske miljardären Richard Branson.

Om testuppskjutningen går som tänkt friger LauncherOne tio nanosatelliter och öppnar därmed en ny väg till planetens omloppsbanor – en rutt med många fördelar jämfört med konkurrenterna.

Jumbojet flyttar upp avfyrningsrampen i himlen

Virgin Orbits teknik består av den ombyggda Boeing 747-jumbojeten Cosmic Girl, som under sin vänstra vinge bär upp raketen LauncherOne i atmosfären till 10 700 meters höjd.

Jumbojetten Cosmic Girl og raketten LauncherOne på landingsbanen
© Virgin Orbit/Greg Robinson

Härifrån skjuts raketen ut i rymden med 2800 km/h, där den friger sin nyttolast på upp till 500 kilo.

LauncherOne är gjord för att skicka upp små satelliter och placera dem i omlopp runt jorden. Raketen har bland annat den fördel att en uppskjutning från hög höjd sker med avsevärt mindre luftmotstånd än raketuppskjutningar från jorden.

På så sätt ingår bättre bränsleekonomi – åtminstone teoretiskt sett – bland raketens fördelar.

Det här är teknikens tre fördelar:

Flygplan fungerar som språngbräda för satelliter

Både företag och statliga rymdfartsorganisationer utvecklar flygplan som ska flyga över den bränslekrävande nedre delen av atmosfären och skicka upp satelliter.

Det finns dock fler fördelar än bränsle-ekonomi: Det blir både snabbare och säkrare när man undviker oväder och flaskhalsar på jordens avfyrningsramper.

© Shutterstock

1. Lyftet ger budgetvänlig raketuppskjutning

Eftersom flygplanen kan lyfta raketer ofta minimerar de dyr spill- och väntetid. Lösningar som Stratolaunch kan göra det 35 miljoner kronor billigare att skicka upp tre små satelliter på totalt sex kilo.

© Shutterstock

2. Flygande plattform undviker olyckor

Låg temperatur, kraftig vind och risk för blixtnedslag avbryter ofta raketuppskjutningar. På flygande plattformar befinner sig raketerna över molntäcket där de slipper dåligt väder och både olyckor och avbrott.

© Shutterstock

3. Nya satelliter kommer snabbare ut i rymden

Luftburna uppskjutningsramper kan snabbare få nya, banbrytande instrument ut i rymden och bana väg för vetenskapliga framsteg. Exempelvis kan nya kameror ge mer detaljerade kartor.

Privata uppgörelser i restid till rymden

I och med uppskjutningen ger sig LauncherOne sig på allvar in i leken som en kommersiell plattform för frekventa satellituppskjutningar. Precis som SpaceX som med uppskjutningen av hittills 955 satelliter till det världsomspännande internetnätverket Starlink.

LauncherOne skiljer ut sig så sätt att den flygande avfyrningsrampen kan lyfta från alla landningsbanor och därmed gå före i kön vid jordens lätträknade raketuppskjutningsramper.

Samma tillgång har konkurrenten, världens största flygplan Stratolaunch, som med sitt enorma vingspann på 117 meter dock kan skjuta upp nyttolaster på ända upp till tre gånger 454 kilo.

Båda flygplanen är så kallade air launch to orbit-tekniker, som fungerar enligt i stort sett samma principer.

Följ en raketuppskjutning minut för minut:

Flygande raketplattform ger flexibel uppskjutning

Stratolaunch kan skjuta iväg tre raketer i olika riktningar, höjder och vinklar på en flygning. Flexibilitet är nyckelordet för metoden som kan göra alla flygplatser till rymdhamnar.

Allan højen

Takeoff

Lyfter från startbana på fyra kilometer
Stratolaunch kan lyfta från en helt vanlig startbana som dock ska vara 3 800 meter lång för att det tunga planet ska få tillräcklig fart för att lyfta. Banan behöver inte vara bredare än 60 meter.

Allan højen

20 minuter

Sätter kurs mot uppskjutningsplatsen
Planet stiger i 20 minuter till 10 700 meter – den optimala höjden för att avfyra raketerna. Därifrån kan planet hålla sin höjd under sin färd mot vilket område som helst i världen inom 1 852 kilometer.

Allan højen

20-24 minuter

Raket avfyras med 27 000 km/t
Från en noga utvald position släpps en raket som faller i fem sekunder innan det första steget tänds och flyger iväg med 27 000 km/h. När den släppts flyger planet vidare innan det släpper iväg nästa raket.

Allan højen

25 minuter 17 sekunder

Satelliten placeras i omloppsbana runt jorden
På 67 sekunder har den första motorn brunnit ut och steg två och tre för raketen upp till 400 kilometers höjd där den släpper sin last. Under tiden återvänder Stratolaunch för nästa flygning.

Allan højen

34 minuter

Jätteflygplan redo att skickas upp igen
34 minuter efter att planet lyft är satelliten i omloppsbana. Under tiden återvänder Stratolaunch hem och förbereder nästa uppdrag.

Allan højen

Virgin Orbits sista test skedde i maj 2020, men uppskjutningen slog fel kort efter start, då en bränsleledning bröts av.

Nasa har testat liknande tekniker under många år, men i och med uppskjutningen den 17 januari ska det visa sig om metoden är flygfärdig som ett kommersiellt alternativ till traditionella raketuppskjutningar.