Glas är enkelt uttryckt genomskinligt för att dess elektroner, till skillnad från de flesta andra material, inte ”bromsar” synligt ljus.
Ljus består av partiklar, så kallade fotoner, som när de träffar ett material påverkar dess elektroner.
Elektronerna rör sig runt sin atomkärna i banor med olika energinivå, så kallade skal.
Om en foton innehåller den mängd energi som skiljer mellan två skal i ett visst material kan den avge sin energi till en elektron, som då kan byta skal.
Om fotonen innehåller för lite energi för en sådan manöver passerar den rakt igenom materialet.
Fotonerna i synligt ljus innehåller inte tillräckligt mycket energi för att flytta elektronerna i glasets atomer, vilket gör att ljuset passerar igenom oförändrat och når våra ögon.
Därför upplever vi att glas är genomskinligt.
Detta gäller dock bara synligt ljus.
Fotonerna i ultraviolett ljus, som har kortare våglängder än synligt ljus och därför inte uppfattas av våra ögon, innehåller tillräckligt mycket energi för att överföras till glasets elektroner, som då byter bana.
Det är därför fönster stänger ute ultraviolett ljus, men släpper igenom synligt ljus.
Glas bromsar även en del infrarött ljus – i daglig tal värme – som har längre våglängder än synligt ljus.