När är en sten en ädelsten?
Ädelstenar påminner inte nödvändigtvis om varandra kemiskt, så vad är det som definierar om en sten är ädel?
Enligt den oftast använda definitionen finns det fyra ädelstenar: rubin, smaragd, safir och diamant. Grupperingen härrör från det gamla Grekland och är baserad på hur sällsynta stenarna var och om de tillskrevs religiös betydelse. Det är alltså varken kemiska eller geologiska egenskaper som avgör vilka stenar som är ädelstenar. Alla fyra är dock mineral med en viss genomskinlighet och en markant kristallform.
Utöver de fyra inkluderas emellanåt ett antal mineraler och mineralliknande substanser i gruppen. Det rör sig oftast om ametist, krysoberyll och opal samt om pärlor. Den sistnämnda är inget mineral, men räknas ibland ändå till ädelstenarna.
Om gruppen av ädelstenar kan verka lite löst avgränsad, är det ännu värre med så kallade smyckestenar (halvädelstenar). Till dessa räknas i stort sett alla mineral och ämnen som brukar användas som dekoration. Det är till exempel granat, zirkon, bärnsten och topas, av vilka bärnsten liksom pärlor inte heller är något mineral.
De fyra C:na definierar ädelsten
När mineraloger eller juvelerare skall värdera kvaliteten hos en ädelsten – och ibland också hos en smyckesten – tittar de på stenens färg, slipning, renhet och karat. På engelska talar man om de fyra C:na: colour (färg), cut (slipning), clarity (renhet) och carat (karat). För ädelstenar är karat ett mått på stenens vikt och skall inte förväxlas med samma ord som används om renheten av guld. Normalt är en karat 0,2 gram. En sten ökar i pris, om den utöver hög karat har klara färger, fin slipning och hög renhet, det vill säga att det inte finns synliga inklusioner (inneslutningar).
För närvarande är smaragd den per karat dyraste av de fyra ädelstenarna. Den värdefullaste ädelstenen i världen är dock den stora diamanten Afrikas stjärna, som sitter i spiran tillhörande de engelska kronjuvelerna. Den har en karat på hela 530,20.