Globalt sett äter vi 156 miljoner ton socker om året. Mängden motsvarar att var och en av jordens invånare förgyller tillvaron med nästan ett halvt kilo socker i veckan. I västvärlden intar vi dock betydligt större mängder än i resten av världen. I USA täcker socker i läsk, godis och kakor omkring 20 procent av den dagliga kaloriförbrukningen eller 445 kilokalorier per invånare om dagen.
Nu håller forskarna på att komma fram till varför sockerförbrukningen har exploderat. Mycket tyder nämligen på att vår kropp blir fullkomligt besatt av sockret, så att vi blir beroende. Sockret är också på god väg att bli ett direkt hot mot vår hälsa.
Socker var exotisk krydda
Socker är en naturlig del av vår dagliga kost, och det kan tyckas underligt att de vita kristallerna är skadliga. Förklaringen är att socker, trots den stora förbrukningen, på intet sätt är ett naturligt livsmedel för människan. Tills för ett par tusen år sedan fick människor bara i sig socker, när de åt frukter, bär eller honung, och den typen av livsmedel fanns inte i överväldigande mängd.
Speciellt i de kallare områdena på jorden var naturens söta skafferi endast tillgängligt några månader om året. Först för omkring 1500 år sedan började vi på allvar odla sockerrör och utvinna rent socker. I början tillsatte överklassen sockret till maten som en exotisk krydda, men sedan har det blivit en väsentlig del av vår dagliga kost.
Vanligt vitt socker, som vi strör på havregröten, kallas på fackspråk sukros. Det består av en molekyl glukos och en molekyl fruktos, som är sammankopplade. De båda molekylerna har helt olika egenskaper, vilket gör sukros till ett slags doktor Jekyll och Mr Hyde. Som den aktade doktor Jekyll spelar glukos en central roll i vår kost och är ett helt oumbärligt näringsmedel.
Glukos – även kallat druvsocker – finns i form av stärkelse i framför allt potatis, bröd, pasta och ris. Kroppen har genom flera hundra tusen år vant sig vid att hantera glukos, och även om det skall njutas med måtta, behöver man inte bekymra sig över denna sockerart.
Även om de båda enkla sockerarterna kemiskt sett liknar varandra mycket, skiljer sig deras vägar, så snart sukrosmolekylen kommer ned i tarmen, där den spjälkas. Glukos förs med blodet runt till alla kroppens celler, där det kan användas som bränsle, samt till levern och musklerna, där det lagras som energidepåer för senare bruk.
Fruktsocker omsätts till fett
Det förhåller sig helt annorlunda med sockrets Mr Hyde i skepnad av fruktos, även kallat fruktsocker. Fruktos finns endast i begränsad mängd i vår naturliga kost, och kroppen hanterar det på ett helt annat sätt än glukos.
Sockrets skumma Mr Hyde omsätts nästan uteslutande i levern, där det liksom alkohol omvandlas till fett. Fettet kan lagras i levern, så att man får fettlever, men kan också föras med blodet, där det kan omvandlas till kolesterol och öka risken för hjärt-kärlsjukdomar eller sätta sig som fett runt de inre organen.
Försök tyder på att sockret även orsakar fetma på ett mer indirekt sätt genom att kraftigt öka aptiten. Inte nog med det: råttförsök visar att djuren blir beroende och dessutom drabbas av abstinenssymptom, när de inte får något sött att dricka.
Socker borde förbjudas för barn
Socker – och speciellt dess dåliga del, fruktos – är alltså långtifrån så oskyldigt som det ser ut. En rad forskare kräver därför att vi begränsar tillgången till socker.
Fanbäraren i den rörelsen, läkaren Robert Lustig vid University of California, San Francisco, USA, föreslår att man utnyttjar erfarenheterna från kampen mot alkoholmissbruk och jämställer socker med alkohol och tobak. Barn skall inte få lov att köpa läsk eller godis, och sötsaker skall inte få säljas nära skolor.
Förslaget kommer knappast att bli populärt, eftersom vårt sockersug har bitit sig fast i en allt för hög sockerkonsumtion, som kan bli mycket svårt att minska på utan sura miner.