NurPhoto/Getty Images

Faktakoll: Hur farlig är genmodifierad mat?

SANT ELLER FALSKT: Ända sedan de första GMO-livsmedlen kom ut på marknaden har många varit rädda för tekniken. En del är till exempel rädda att de nya generna gör maten hälsoskadlig, trots att det ännu inte finns ett enda dokumenterat sjukdomsfall. Här är vetenskapens uppskattning av de sex vanligaste påståendena om GMO.

En torkad växt från 1888 visade att GMO-gener inte spridit sig.

© Christophe Délye et al./French National Institute for Agricultural Research

”Nya gener kan spridas i naturen”

GMO-majs odlas på platser där det inte växer vild majs.

Det är möjligt att gener i GMO-grödor kan sprida sig till vilda växter, men forskarna vidtar åtgärder som gör det mycket osannolikt. För det första planteras grödorna på platser där de inte kan pollinera vilda släktingar.

Gener från GMO-majs i Europa kan exempelvis inte spridas i naturen eftersom majs inte växer vilt här.

En annan metod är att göra GMO-organismer beroende av ämnen som inte finns i naturen. Forskare menade ett tag att en gen som ger växter resistens mot besprutningsmedel hade hoppat från GMO-grödor till vilda växter. Genen hittades dock senare i en torkad gräsplanta från 1888 och fanns alltså redan naturligt i vilda växter.

Vetenskapen säger:

Osannolikt

Besprutning blir onödig när växterna själva bekämpar skadedjur.

© Shutterstock

”GMO-växter ger större användning av ogräsmedel”

Framtidens grödor bekämpar själva ogräset.

Vissa typer av GMO-grödor har fått en lägre känslighet för bekämpningsmedel så att bonden kan bespruta mer intensivt mot ogräs eller skadedjur. Den typen av växter har dock visat sig vara olämpliga eftersom ogräs och skadedjur blir resistenta mot giftet när det sprids i sådana mängder.

Växterna är därför långsamt på väg bort och framtiden tillhör en ny typ av GMO-grödor som på egen hand kan bekämpa ogräs och skadedjur. Tekniken kommer att vinna mark eftersom det är billigare för lantbrukaren att inte bespruta.

Vetenskapen säger:

Ja och nej

Aubergine som är giftig för insekter odlas av fattiga bönder i Bangladesh.

© Majority World/Getty Images

”Privata företag får patent på växter”

Gamla GMO-patent släpps fria för små jordbruk.

De första genmodifierade grödorna utvecklades av stora koncerner som har tjänat mycket pengar på sina patent. Den nya genredigeringstekniken betyder dock att även mindre laboratorier kan utveckla GMO.

Flera gamla patent, som Bt brinjal-auberginen, har nu släppts fria för små lantbruk. Växten producerar ett gift som håller insekter borta och gör att bonden slipper köpa insektsmedel, vilket förr kunde sluka 40 procent av vinsten.

Vetenskapens säger:

Ja och nej

GMO-grödor är vanliga i USA men inga nya allergener har påträffats.

© ROBERT BROOK/SPL

”Genmodifierad mat ger allergi”

Genteknik kan avlägsna allergiframkallande ämnen.

Nya organismer utgör alltid en risk för att det ska uppstå nya allergener, det vill säga ämnen som kan ge allergiska reaktioner. GMO-produkter testas därför noggrannare än vanliga grödor.

I USA, där genmodifieringen är mest utbredd, tar det i genomsnitt 13 år att utveckla ett nytt GMO-livsmedel och få det godkänt. Under den tid som produkterna har funnits på marknaden har inget fall av allergi eller andra hälsovådliga effekter dokumenterats.

Gentekniken gör det snarare möjligt att redigera ut allergener från växt-dna, och forskare håller just nu på att skapa glutenfritt vete.

Vetenskapen säger:

Fel

© Shutterstock

”GMO förstör vår tarmflora”

GMO-livsmedel går inte att skilja från andra livsmedel.

Tarmfloran påverkas av allt vi äter. Men även med de mest finkänsliga testmetoderna har man inte kunnat påvisa om kött, mjölk eller ägg kommer från djur som fått vanligt foder eller exempelvis genmodifierade sojabönor.

GMO-produkter går alltså inte att skilja från vanliga livsmedel, så risken att de skulle ha en annan påverkan på vår tarmflora är ytterst liten.

Vetenskapen säger:

Osannolikt

En vild banan (överst) ovanför en odlad banan (nederst).

© Shutterstock

”Genmodifiering är nytt och okänt”

Människor har förädlat växter och husdjur i tusentals år.

Skillnaden mellan de bananer vi äter i dag och bananens vilda ursprung är enorm. Det samma gäller spannmålssorter och djur som är ett resultat av årtusendens förädling, under vilken människor har avlat på de exemplar som hade de önskade generna.

Skillnaden på avel och genredigering är precisionen och hastigheten. Där resultaten tidigare var mer eller mindre slumpmässiga och tog lång tid kan forskarna nu styra exakt vad de ändrar. I naturen sker för övrigt genmodifiering hela tiden när arter utväxlar gener med varandra – exempelvis har de flesta ryggradslösa.

Vetenskapen säger:

Fel