Hur kan bomber träffa så exakt?
Hur kan man klara av att träffa i förväg bestämda byggnader med ett bombplan, som till exempel vid bombningarna i Kosovo och Irak. Hur exakta är egentligen bomberna?
En del bomber styrs mot målet med hjälp av laserstrålar. Det går till så att en specialutbildad soldat ligger gömd bakom fiendens linjer och med en laser pekar på det ställe bomben skall träffa. Piloten i bombplanet många kilometer därifrån fäller bomben, som därefter via en mottagare i nospartiet och styrfenor styrs direkt mot det laserljus som reflekteras från bombmålet. På det sättet kan bomben bokstavligt talat kastas in genom ett fönster – träffsäkerheten ligger på ett par meter. Det säger sig nästan självt att denna form av bombning är långt ifrån problemfri. Det kräver mycket i form av specialutbildning och specialutrustning att hålla en soldat gömd i veckovis. Han måste ju dessutom röra sig runt de utpekade bombmålen, som sannolikt är noggrant bevakade. Man har därför utvecklat en teknik, som gör att bomben kan styras via satellitnavigation. En liten satellitmottagare i flygplanskroppens stjärtparti kan via styrfenorna styra bomben direkt mot den position som piloten har fått utpekad hemifrån basen. Fördelen med denna variant är självklart att det inte kräver bemanning på den utsatta positionen i fiendeland. Nackdelen är att det inte är möjligt att omdirigera bomben, när den väl är fälld. Det kan däremot soldaten med laserpekpinnen. Han styr den bara mot ett annat mål. Fördelen med dessa avancerade och noggranna signalsystem är att man kan använda färre och svagare bomber än tidigare. Under andra världskriget fällde man bomberna med hjälp av ett sikte i flygplanet, varefter bomben föll fritt ned mot målet. Resultatet blev en mer eller mindre usel träffsäkerhet, så det blev nödvändigt att använda många och kraftiga bomber för att träffa rätt mål.