Lynetteholm ritning

Utskälld halvö ska klimatsäkra Köpenhamn

Stigande vattenstånd och allt kraftfullare stormar hotar den danska huvudstaden. Men nu ska ett av Skandinaviens största ingenjörsprojekt hälla 80 miljoner ton jord i Öresund och uppföra en ny stadsdel. Följ med i land på Lynetteholm.

Stigande vattenstånd och allt kraftfullare stormar hotar den danska huvudstaden. Men nu ska ett av Skandinaviens största ingenjörsprojekt hälla 80 miljoner ton jord i Öresund och uppföra en ny stadsdel. Följ med i land på Lynetteholm.

Claus Lunau

I slutet av 2000-talet blåser en kraftig storm in över Öresunds vitt skummande vågor, i riktning mot Köpenhamn. Vid denna tidpunkt har klimatförändringar redan lett till ökade havsnivåer på 70-100 centimeter över dagens nivå, och den våldsamma nordvästanvinden tvingar nu upp vattenståndet ytterligare ett par meter.

Utan tillräckligt skydd mot havet skulle stormen bland annat ha översvämmat Köpenhamns flygplats, tunnelbana samt stora delar av stadens centrum och ha orsakat skador för flera miljarder kronor.

Men mitt ute i vågorna ligger en enorm konstgjord halvö, byggd av 80 miljoner ton jord. Det har tagit 30 år att, med stor precision, bygga halvön och den har en kustlinje som fungerar som skydd mot framtidens höjda havsnivåer och stormfloder.

Karta över Lynetteholm

Lynetteholm ska anläggas i den nordöstra delen av Köpenhamn mellan Refshaleön och Nordhamn. Halvön ska i första hand säkra den danska huvudstaden mot stormfloder.

© Malene Vinther & Shutterstock

Så beskrivs visionen bakom Lynetteholm. Fram till 2050 ska pråmar och grävmaskiner anlägga Köpenhamns nya stadsdel, som därefter förses med hus och lägenheter till 35 000 invånare.

Förutom klimatsäkringen, som hittills är den enda politiskt godkända delen av projektet, kan Lynetteholm nämligen bidra till att lösa problemen med stigande bostadspriser genom att öka utbudet av bostäder i den danska huvudstaden.

En annan viktig funktion är att ön dessutom ska lätta trycket på de centrala trafiklederna i Köpenhamn med en ny tunnelbanelinje och en hamntunnel, som ska leda ut trafiken utanför staden.

Men redan innan halvön har börjat ta form har det skandinaviska jätteprojektet utsatts för massiv kritik från köpenhamnare, miljöorganisationer, närliggande kommuner – och de svenska grannarna på andra sidan av sundet.

Halvö fylls med överskottsjord

Idén att bygga en konstgjord ö för att få plats med fler köpenhamnare, mer affärsliv samt att skydda staden mot hot utifrån, är absolut inte ny. Stadsdelen Christianshavn började exempelvis anläggas 1617 av Christian IV, både för att skapa mer plats för handelskompanier och för att förstärka försvaret av staden mot hot från Öresund.

Även denna gång är tanken att försvara Köpenhamn – om än inte mot den svenska flottan.

När planerna för den konstgjorda halvön Lynetteholm lades fram 2018, kallade den dåvarande danske statsministern, Lars Løkke Rasmussen, projektet ett ”kinderägg”. Det ska nämligen lösa tre olika problem i huvudstaden: Trafikstockning, bostadsbrist och sist, men inte minst, klimatsäkring.

Men Lynetteholm löser även ett fjärde problem, genom att ta emot all den överskottsjord som under kommande årtionden blir över från byggprojekt i Köpenhamn med omnejd.

Lynetteholm luftfoto
© COWI/Arkitema/Tredje Natur

30 års byggavfall blir ny stadsdel

Lynetteholm fylls upp med 80 miljoner jord från närliggande byggprojekt. Arbetet sker i två faser, som sträcker sig över tre årtionden.

Lynetteholm ritning
© Malene Vinther & Shutterstock

2023: Första fasen etableras

I projektets första del byggs det en tillfart, en mottagningsanläggning för jord och den första delen av Lynetteholms yttre gräns, som ska bestå av grus och sten. När fas 1 har genomförts kan denna del av Lynetteholm fyllas upp med jord.

Lynetteholm ritning
© Malene Vinther & Shutterstock

2025: Dammbyggnader utgör den yttre gränsen

Lynetteholms yttre avgränsning blir totalt sju kilometer lång och färdigställs under fas 2, som pågår fram till 2025. Mot norr, öst och väst byggs dammbyggnader av grus och stenblock. År 2026 är fas 2-området också redo att fyllas med jord.

Lynetteholm ritning
© Malene Vinther & Shutterstock

2050: Halvön är klar att bebyggas

År 2050 står Lynetteholm färdig efter att ha tagit emot cirka 80 miljoner ton jord, det vill säga cirka 2,6 miljoner ton om året. Holmens kustlinje mot Öresund består bland annat av sandstränder, skog och betesmark, som fungerar som stormflodsäkring.

Det byggs en specialanläggning på Refshaleön för att ta emot jorden. På mottagningsanläggningen finns bland annat en våg som väger lastbilarnas levererade jordmängd, samt en hjultvätt som används för att spola lastbilarnas underrede och hjul, så att de inte släpar med onödiga mängder damm vidare ut på vägarna efter att ha lämnat av jorden.

Mudderdumpning har dumpats

Entreprenörerna påbörjade arbetet med att bygga Lynetteholms yttre gräns, kallad perimetern, i december 2021. Den första fasen utgör den första delen av halvöns totala omkrets på sju kilometer.

Ut mot Öresund ska den yttre gränsen bestå av en dammbyggnad, som byggs upp av sand och sten från Norge. Dammbyggnaden blir 65 meter bred på havsbottnen och 18-20 meter hög. Dess uppgift är att utgöra en solid klimatsäkring, som sticker upp tre meter över havsytan.

Kustlinje stormflod

Lynetteholms stränder och skogar ska med tiden utgöra ett effektivt skydd mot stormfloder i Östersjön och skydda Köpenhamn mot havets skummande vågor.

© COWI/Arkitema/Tredje Natur

Tanken är att en konstgjord kustlinje bestående av sand- och stenstränder ska bryta vågorna och reducera energin i stormfloden mer effektivt än ett traditionellt dike.

Men innan kustlinjen och resten av Lynetteholm kan anläggas måste ingenjörerna säkra ett stabilt fundament. Vid en första utvärdering bedömdes havsbottnen vara för mjuk och började därför avlägsnas med en grävmaskin ombord på en pråm.

Den övre delen av havsbottnen är förorenad med bland annat tungmetaller och deponeras därför på land på Refshaleön. Resten av materialet från havsbottnen deponerades fram till mitten av 2022 på två utvalda platser på öppet hav i Køgebukten.

Deponeringen har genomförts med specialbyggda fartyg som kallas bottentippningspråmar. Som namnet antyder kan pråmen öppna lastrummet via luckor på undersidan. På så sätt kan pråmen tippa ut muddermassorna rakt ned i havet nedanför.

Stora maskiner får arbeta hårt för att göra havsbottnen under Lynetteholms dammbyggnader stabil och göra segelrännorna kring ön tillräckligt djupa för framtida fartygstrafik.

Grävmaskiner i havet
© Johan Nilsson/TT/Ritzau Scanpix

1. Grävmaskiner gräver ut omkretsen

Havsbottnen är för mjuk för att kunna stödja de dammbyggnader som ska utgöra Lynetteholms omkrets. Därför grävs bottnen upp och ersätts med sand, som blir ett stabilt underlag. Totalt ska cirka 2,5 miljoner kubikmeter havsbotten grävs upp.

Sanddæmning
© Femern A/S

2. Sand förstärks med sten

Kuststräckan ut mot Öresund ska fungera som klimatsäkring och byggas som en dammbyggnad, som består av en kärna av sand förstärkt med 300-1 000 kilo tunga stenar från bland annat Norge. Dammbyggnaden blir cirka 65 meter bred på bottnen och 18-20 meter hög.

Byggjord på Lynetteholm
© Jens Dresling/Ritzau Scanpix

3. 80 miljoner ton byggjord

Lastbilar och fartyg transporterar både ren och förorenad jord från byggplatser till Lynetteholm, där den rena jorden används till halvöns översta meter. Enligt beräkningar ska 350 lastbilar om dagen transportera jord till Lynetteholm.

Denna strategi enades dock politikerna om att stoppa i maj 2022 på grund av oron för att de dumpade muddermassorna skulle driva för långt bort med havsströmmen och därmed påverka havsbottnen på ett mycket större område än tänkt.

Det är tippningen från undersidan av pråmarna som har fått mest kritik från bland annat miljöorganisationer, svenska myndigheter och kommunerna utanför Köpenhamn, som gränsar till Køgebukten.

Sedan dess har bland annat det danska fackmediet Ingeniøren rapporterat att den ursprungliga bedömningen, att det uppgrävda havsbottenmaterialet var för mjukt och behövde deponeras, var förhastad. Därför har danska trnasportstyrelsen beslutat att muddermassorna trots allt kan användas till att fylla igen Lynetteholm.

Giftigt skum plågar hamn

Halvöns gränslinjer byggs i två faser fram till 2026, då bland annat dammbyggnader och perimetern färdigställs, segelrännor grävs ut och tillfartsvägar för lastbilstrafik anläggs.

Men redan under den första fasen har anläggningsarbetet medfört problem. När det virvlar upp organiskt material från havsbottnen under arbetet med att lägga ut sand i havet, uppstår så kallat proteinskum, som i april 2022 bildade en tät "skummatta" kring Margretheholms hamn.

Proteinskum i hamn

Proteinskum från uppgrävd havsbotten lade sig i april 2022 som en tjock matta i Margretheholms hamn nära byggplatsen.

© Anders Bruun

Analyser visar att skummet innehåller höga koncentrationer av bland annat tungmetaller, som Teknik- och miljöförvaltningen i Köpenhamns kommun nu ska undersöka närmare för att utvärdera hälsofaran.

Under tiden börjar de första lasterna med jord, som ska fylla i Lynetteholm, att anlända. Totalt ska 80 miljoner ton jord under 30 års tid få halvön att resa sig ur havet.

Tidshorisonten har beräknats med utgångspunkt i den befintliga utvidgningen av stadsdelen Nordhamn, som tar emot cirka 2,6 miljoner ton om året.

Byggandet av Lynetteholm uppskattas komma att kosta cirka fem miljarder kronor. Projektet finansieras genom att fylla holmen med överskottsjord från byggnadsprojekt i Köpenhamn med omnejd, som byggherrarna betalar för att göra sig av med.

Om kalkylen stämmer kommer överskottsjorden alltså att både lösa den ekonomiska delen av Lynetteholmprojektet samt bli ett exempel på cirkulär ekonomi, i vilken överblivna resurser och material från ett byggnadsprojekt kommer till nytta i ett annat.

Fler vägar ger mer trafik

Planen är inte bara att Lynetteholm ska skydda mot stormfloder samt förses med 13 500 nya lägenheter, som ska hjälpa till att lätta trycket på den köpenhamnska bostadsmarknaden. Även trafiken i Köpenhamn ska få välbehövlig hjälp.

80 miljoner ton jord ska hällas i Öresund.

Bland lösningarna finns en hamntunnel, som ska leda en del av trafiken utanför Köpenhamns centrum. Hamntunneln ska bli tio till elva kilometer lång och innehålla två spår i varje riktning. Enligt en förundersökning kan trafiken i centrala Köpenhamn reduceras avsevärt – på en del platser med upp till 80 procent.

Kritiker påpekar dock att ökad kapacitet i vägnätet oftast är en kortsiktig lösning, eftersom förbättringen i sig själv bidrar till att öka trafiken på vägarna.

Fenomenet kallas Downs–Thomsons paradox, som beskriver hur förbättringar av vägnätet i många fall inte leder till mindre trafik. Det kan tvärtom förvärra situationen om förbättringen exempelvis gör det mindre attraktivt att använda offentliga transportmedel.

Om allt går som planerat kommer Danmarks huvudstad om 50 år att få sitt kinderägg, som både ger nya bostäder, mindre trafik och framtida skydd mot havet. Men vägen dit kommer onekligen att kantas av både gupp och massiva protester.