Hur fungerar kol 14-metoden?
Alla levande varelser tar under livet upp kol-14, och när organismen dör upphör upptaget. Genom att mäta den mängd som finns kvar i organismen är det möjligt att räkna ut hur gammal denna är.
Med kol-14-datering kan forskarna beräkna åldern av exempelvis växter och djur cirka 50000 år bakåt i tiden.
Kol-14 är ett radioaktivt ämne som bildas i atmosfären när neutroner som frigjorts via kosmisk strålning kolliderar med kväve-14. Det radioaktiva kolet ingår i jordens biologiska kretslopp och tas upp av alla växter, djur och människor. När organismen dör upphör upptaget av kol-14, som då börjar sönderfalla – det vill säga att det blir allt mindre kvar med tiden.
Kol-14 kan spåras
Genom att mäta den återstående mängden av kol-14 i ett gammalt prov och jämföra det med innehållet i ett kontrollprov från i dag kan organismens ålder beräknas.
Kolatomer innehåller vanligtvis sex protoner och sex neutroner och kallas därför kol 12. Men den tyngre, mer radioaktiva varianten, kol-14, innehåller åtta neutroner.
I dag behöver man endast ett tusendels gram för att bestämma en organisms ålder. Provet förs in i en accelerator, som enkelt uttryckt kan sortera det tyngre kol-14 från det lättare kol-12.
Metoden är inte helt exakt
Den så kallade halveringstiden för kol-14 är 5 730 år, varefter mängden kol-14 i organismen halverats. Efter två halveringstider, 11 460 år, är bara en fjärdedel av den ursprungliga mängden kol-14 kvar.
Mätmetoden är inte helt exakt eftersom kol-14-innehållet i atmosfären inte är konstant utan varierar från år till år på grund av förändringar i jordens och solens magnetfält. Osäkerheten i åldersbestämningen är beroende av provets ålder och är +/- 40 år för prover från medeltiden och omkring +/- 100 år för prover som härrör från stenåldern.
