Hur fungerar kol 14-metoden?
Kolatomer innehåller vanligtvis sex protoner och sex neutroner och kallas därför kol 12. Det finns emellertid en tyngre radioaktiv variant, som innehåller hela åtta neutroner.
Kol 14 bildas i atmosfären, när ämnet träffas av kosmisk strålning från rymden. När växter växer, tar de upp båda sorternas kol från atmosfären, och på det sättet vandrar kol 14 in i näringskedjan. När en organism dör, tillförs den inte längre något nytt kol. Eftersom kol 14 är instabilt, omvandlas det långsamt till kväve genom radioaktivt sönderfall.
Halveringstiden är 5730 år, och det är den kunskapen man utnyttjar vid datering enligt kol 14-metoden. Metoden togs i bruk omkring 1950, och i början behövde man mycket stora mängder kol för att kunna bestämma åldern på ett arkeologiskt fynd.
I dag behöver man inte mer än ett tusendels gram. Provet förs in i en accelerator, som enkelt uttryckt kan sortera det tunga kol 14 från det lättare kol 12.
Det måste emellertid finnas en viss mängd kol 14 kvar i provet, och därför kan metoden endast användas på fynd som är högst 50000 år gamla. Om provet är yngre än 10000 år kan det dateras med en nogrannhet på 10–20 år när.
