Allt sänder ut värmestrålning i form av elektromagnetiska vågor. År 1879 upptäckte den österrikiske fysikern Josef Stefan att den elektromagnetiska strålningen från ett föremål enbart är beroende av dess temperatur.
Eftersom värmestrålningen vanligtvis ligger i det infraröda området är den inte synlig för ögat, men den kan registreras av en värmekamera.
Värmekameran har tusentals mätpunkter
Kamerans lins fokuserar den infraröda strålningen på en detektor som har tusentals mätpunkter.
Detektorn är så pass känslig att den kan uppfatta temperaturskillnader på 0,3 °C och operera från minus 20 °C till plus 2000 °C.
Färgerna på de termiska bilderna skapas av kameran, så att användaren lätt kan avkoda temperaturskillnaderna.
Värmekameror registrerar infraröd strålning och synliggör den med färger. Normalt lyser munnen röd, men här på bilden färgar kylan från en glass munnen helt svart.
Kamera visar infraröd strålning
Synligt ljus utgör bara en liten del av den totala mängden ljus som sänds ut. Vi måste använda värmekameror för att kunna se infrarött.
Linsen fångar upp infraröd strålning och omvandlar den till elektriska signaler som skickas till ett chip.
Chipet “översätter” infraröd strålning till så kallade falska färger. Varma områden är röda och de kalla är blå.
Infrarödkameror kan bland annat användas för att hitta personer som är dolda bakom rök i brinnande byggnader samt flygpassagerare som drabbats av feber och därför inte bör flyga.
Kamerorna används också för att avslöja dåligt isolerade hus och för att mäta temperaturer i rymden.