Framtiden: Kraften blir supraledande

Eftersom vagnarna svävar på magneter förekommer ingen friktion mellan hjulen och rälsen, medan växlande magnetfält driver tåget blixtsnabbt framåt.

Dessa så kallade magnetsvävare finns även i Japan och Sydkorea, men de har svårt att konkurrera med flyg och traditionella hög-hastighetståg på räls, till exempel franska TGV.

Den situationen kan förändras om det nya konceptet Hyperloop slår igenom.

Detta tåg kör i ett lufttomt rör så att det inte hindras av luftmotstånd.

Eftersom tåget samtidigt svävar på magneter kan Hyperloop komma upp i svindlande 1 200 kilometer i timmen.

Det innebär att passagerare skulle kunna resa mellan Stockholm och Helsingfors på 28 minuter.

På medellånga distanser kan Hyperloop bli snabbare än flyget eftersom man slipper den normala restiden till och från flygplatserna och städernas centrum.

Tekniken testas nu på en 500 meter lång bana i Nevada, och i Indien har en kommersiell linje mellan städerna Pune och Mumbai lagts ut på entreprenad.

Ditt hem blir fritt från kablar

Nya elektromagnetiska tekniker kommer snart att ha letat sig in i ditt hem. Elektriska tandborstar laddas i dag trådlöst med hjälp av magnetfält, elbilar likaså.

Redan i början av 1900-talet drömde den serbiske fysikern Nikola Tesla om att förse bostäder och fabriker med trådlös el.

År 1902 byggde Tesla ett torn utanför New York som skulle avge mikrovågor som mottagare i hemmen kunde omvandla till el.

Men projektet stoppades för att Teslas finansiärer insåg att de inte kunde försäkra sig om att kunderna skulle betala för elen.

Eftersom energiförlusten skulle bli för stor lär trådlös överföring av el över långa avstånd aldrig ersätta högspänningsledningar.

Men i hemmen kan våra elektriska apparater – lampor, datorer, tv-apparater och mobiltelefoner – få trådlös el så att mobilens batteri alltid är laddat när man går ut.

Principen bakom trådlös el är att en sändare omsätter växelström till ett svängande magnetfält som tas emot av en mottagare och omvandlas till el.

Magnetfältets styrka minskar dock med avståndet, och tills för tio år sedan utgjorde bara några centimeter ett oöverstigligt problem.

Amerikanska forskare vid Massachusetts Institute of Technology upptäckte emellertid att energi­förlusten minimeras när sändaren och mottagaren svänger i samma frekvens, så att resonans uppstår.

Genom att utnyttja resonansen lyckades man sända 60 watt två meter, medan en tv fungerade en halv meter från sändaren med endast 30 procents energi­förlust.

Forskarna startade företaget Witricity för att kommersialisera tekniken, men på senare år har de inriktat sig mer på trådlös laddning av parkerade elbilar.

Då drar tekniken fördel av det korta avståndet mellan sändaren på marken och mottagaren under bilen.

I fjol visade försök på parkerings­platser i Berlin i Tyskland att 90 procent av den trådlösa elen hamnar i batteriet.

Som jämförelse överförs 95 procent av energin när bilen laddas via en kabel.

Trådlös laddning av elbilar kommer först att införas på parkerings­platser, men försök med eldrivna bussar i Tel Aviv, Israel, har visat att batterierna även kan laddas under körning, via magnetspolar i vägbanan.

På sikt kommer elbilar alltså att kunna laddas medan de kör på motorvägen.

Supraledning kräver superkylning

2000-talets största elektromagnetiska revolution lär dock bli supraledning, ström utan motstånd, som upptäcktes år 1911 av den nederländske fysikern Heike Kamerlingh Onnes.

I ett supraledande material fortsätter strömmen att cirkulera i en spole när den väl har letts dit.

Alla supraledande material har en kritisk temperatur under vilken de är supraledande och strömmen rör sig utan motstånd.

Video: Se en nedkyl supraledare sväva på ett Möbiusband

När den kritiska temperaturen överskrids upphör supraledningen med en gång och ersätts av motstånd som i en kopparkabel.

De klassiska metalliska supraledarna måste kylas till minus 269 grader med dyrt flytande helium.

Därför har de i dag enbart ett enda användningsområde: De 25 000 MR-skannrar som används vid diagnostik på världens sjukhus.

Magneterna levererar normalt fält på 1,5–3 tesla, vilket motsvarar styrkan i 1 500–3 000 kylskåpsmagneter.

På senare år har flera skannrar på sju tesla tagits i bruk. Ju starkare fältet är, desto bättre upplösning får skannrarna.

Med en styrka på tre tesla är upplösningen en millimeter, medan sju tesla ger en upplösning på 0,5 millimeter och därmed en betydligt mer detaljerad bild av kroppens insida.

Den första MR-skannern med en fältstyrka på 10,5 tesla testas nu vid University of Minnesota i USA.

Där förväntas upplösningen nå ända ner till cirka 0,2 millimeter. Upplösningen kommer att göra det möjligt att se hur den levande hjärnan arbeta.

Skannrarna kan till exempel visa hur de sju lagren i hjärnbarken, som bara är tre millimeter tjocka, utväxlar nervsignaler när hjärnan bearbetar information och fattar beslut.

Kväve ersätter helium

Snart kommer högtemperatursupraledare av keramiska material som fungerar vid högre temperaturer att ge nya möjligheter.

Dessa supraledare behöver ”bara” kylas till minus 196 grader.

Det kan göras med flytande kväve, som är betydligt enklare att få fram än flytande helium.

Därför kommer MR-skannrarna att bli både mindre och billigare.

Ledningarna som ska utgöra magneternas lindningar har redan producerats industriellt, och nyligen framställde amerikanska forskare världens starkaste magnet med en svindlande fältstyrka på 45,5 tesla av den keramiska supraledaren Rebco.

Rekordstarka magnetfält kan resultera i stora tekniska genombrott, bland annat med Tokamak Energys reaktor.

För att fysikerna över huvud taget ska kunna nå upp till temperaturer på 100 miljoner grader krävs nämligen att fusionsbränslet hålls inneslutet i en bur av extremt starka magnetfält, som bara kan skapas med kväve­kylda supraledare som Rebco.

Supraledning vid rumstemperatur

Men fysikerna nöjer sig inte med det. Den stora drömmen är att utveckla supraledare som fungerar vid rumstemperatur, så att vi kan skapa elnät som inte förlorar någon energi alls.

Nyligen har tyska och amerikanska forskare uppnått supraledning vid minus 22 grader i ett material som består av metallen lantan och väte.

Nackdelen med lantan-hydrid, som materialet kallas, är att det bara är supraledande vid tryck på minst en miljon atmosfärer i en diamanttryckcell, så det är inte praktiskt användbart.

Video: Elektromagnetisk kanon slungar iväg projektiler i 9 000 km/h

En möjlighet kan vara att man lyckas framställa fast metalliskt väte.

Enligt teorin bevarar metalliskt väte sin atomstruktur och sina egenskaper vid lägre tryck, precis som diamanter som har skapats under högt tryck och höga temperaturer i jordens inre inte förändras i atmosfäriskt tryck vid ytan.

Visionen, som kan bli verklighet under detta århundrade, skulle göra vår elektromagnetiska värld supraledande.