På magen har löparen ett batteri fastspänt, och över länden sitter exoskelettets aktiva del.
Den består av ett par så kallad aktuatorer, som drar i ett antal linor som är förbundna med lårens baksida.
Dragen i linorna hjälper musklerna i låren och skinkorna att röra benet bakåt i förhållande till kroppens tyngdpunkt.
Sensorer som är inbyggda i shortsen registrerar kontinuerligt musklernas rörelser och säkerställer att exoskelettet arbetar i precis samma tempo.
Energibesparingen blir ännu större om forskarna lyckas göra exoskelettet lättare. I dag väger det fem kilo.
På lång sikt är målet inte bara att göra löpturen enklare och promenaden längre för oss alla.
Forskarna hoppas att uppfinningen ska leda till nya typer av exoskelett som kan hjälpa patienter under rehabilitering och vara ett stöd för människor med arbetsuppgifter som består av tungt kroppsarbete.