Varför ser tangentbordet ut som det gör?

Det tangentbord vi använder till våra datorer i dag utvecklades ursprungligen för skrivmaskinen. När de första mekaniska skrivmaskinerna dök upp i USA på 1860-talet, var bokstäverna placerade i alfabetisk ordningsföljd. Med det systemet trasslade typarmarna dock ofta ihop sig med varandra, när man försökte skriva snabbt.

Vapentillverkare gjorde QWERTY framgångsrikt

Uppfinnaren av skrivmaskinen, C L Sholes, skaffade därför en lista över de vanligast förekommande bokstäverna på engelska, och utifrån den gjorde han ett nytt tangentbord.

Han övergav den alfabetiska ordningen och införde den som än i dag är dominerande. Tangentbordet kallas QWERTY-tangentbordet efter ordningen på översta raden. Bokstäverna placerades i den ordningen för att minska skrivhastigheten och därmed undvika trasslet med armarna.

År 1874 sålde Sholes sin nyutvecklade skrivmaskin till vapentillverkaren Remington, som satte maskinen i massproduktion och därmed gjorde QWERTY-tangentbordet utbrett.

Inte den effektivaste kombinationen

Med detta system kunde man skriva snabbare och effektivare än med det gamla systemet med tangenterna i alfabetisk ordningsföljd. QWERTY-tangentbordet har hängt med sedan dess, trots att det inte är optimalt för moderna tangentbord. Det finns faktiskt bättre alternativ, bland annat Dvorak-tangentbordet, som utvecklades 1933 av amerikanen August Dvorak. På detta tangentbord är de mest frekvent använda bokstäverna placerade på mittlinjen med vokalerna till vänster och konsonanterna till höger.

Kinesiskt tangentbord med skrivtecken

De flesta kinesiska tangentbord liknar våra, fast tangenterna har även skrivtecken. Kineserna använder nämligen pinyin, ett slags ljudskrift: de skriver de ljud ordet består av, varpå datorn gissar och föreslår några av de många tusen tecknen. Med hjälp av siffror kan man välja bland datorns förslag och därmed skriva ganska snabbt.