Chippet fungerar med hjälp av så kallad mikrokamteknik, som delar upp det infraröda ljusspektrumet i en regnbåge av kanaler, som var för sig fungerar som en laser.
I experimentet skickade forskarna 44,2 terabit per sekund genom en fiberoptisk kabel, som de hade dragit från Monash-universitetet till universitetet RMIT, en sträcka på 76,6 kilometer. Hastigheten var därmed cirka 250 000 gånger högre än världens snabbaste kommersiella internethastighet, som finns i Singapore.
Coronakrisen har påvisat behovet
Coronakrisen har försatt kapaciteten i det fiberoptiska nätet under hård press, eftersom så många människor har varit tvungna att arbeta hemifrån.
Den stora trafiken har bland annat lett till att strömningstjänster som Netflix i Europa under en period har levererat nedsatt bildupplösning, för att nätet skulle klara belastningen.
Det problemet kan vi undvika när optiska mikrokammar blir vanligar, tror forskare.
De förväntar sig att tekniken först kommer att användas till ultrasnabb direktkommunikation mellan stora datacentrum, som exempelvis forskningsinstitutioner – och att det kommer att ta upp till fem år innan vanliga internetanvändare får glädje av den.