Myt 1: ”Google gör dig dummare”
It-journalisten Nicholas Carr blev 2008 världsberömd med sin artikel ”Gör Google oss dumma?”, och många har sedan dess ställt samma fråga. Men det går inte att säga att Google gör oss dumma. Studier visar snarare att webb-sökningar kan öka hjärnaktiviteten.
Forskare på Columbia University, USA, menar att webben fungerar som ett externt minne. Forskarna undersökte om man kunde komma ihåg information när man har tillgång till internet.
Försökspersonerna kom främst ihåg var informationen fanns snarare än vilken informationen var. Det beror bland annat på att hjärnan inte kan hålla koll på mer än tre till fem bitar information i taget.
De många tusen bitarna information på internet överlastar arbetsminnet som bearbetar kunskap innan den lagras i långtidsminnet.
Hjärnan kokar dock inte över av all information. I stället frigör den ”diskutrymme” genom att låta webben komma ihåg innehållet och själv bara komma ihåg var informationen finns.
Fenomenet kallas också transaktionellt minne och ses till exempel när personer i parförhållande ”delar” minne för hushållets kalender och budget.
När vi delar minne med internet, som hanterar stora delar av det semantiska minnet (den del av långtidsminnet som innehåller allmän kunskap och trivialiteter) frigör vi i gengäld andra kognitiva resurser.
Detta enligt ett antal olika studier. Bland annat visar studier från University of California, USA, att webbsökningar aktiverar områden i hjärnan som är kopplade till besluts-fattande och logik – områden som inte aktiveras när vi till exempel läser en bok.
Internet ökar hjärnans aktivitet
Forskare vid University of California har skannat hjärnorna hos försökspersoner. Till vänster ses hjärnaktivitet vid bokläsning. Till höger ses hjärnaktivitet vid webbsökning som ökade aktiviteten i områden i hjärnan som rör logik och beslut.
Myten om internetsökning är: FALSK
Myt 2: ”Du får inte låta din smartmobil sitta i laddaren”
2016 började flera exemplar av Samsung Galaxy Note 7 plötsligt brinna. Det gav upphov till en utbredd myt: Din telefon går sönder om du låter den sitta i laddaren hela natten. Det stämmer dock inte.
Orsaken till de brinnande batterierna var att vägen mellan batteriets elektroder hade förkortats på grund av dåliga material.
Därför blev elektrolyten – vätskan som leder jonerna i batteriet – överhettad och började koka så att batteriet började brinna. Alla moderna smartmobiler har ett integrerat batterihanteringssystem som förhindrar sådana olyckor.
När du laddar mobilen går litiumjoner från en katod till en anod, varifrån de sedan vandrar tillbaka, vilket knuffar runt elektroner i en omloppsbana när du använder din smartmobil.
Batteriets spänning mäts löpande medan laddaren är inkopplad. När spänningen uppgår till 4,2 volt aktiveras en diod som fungerar som en envägsventil för elektricitet och stänger vägen så att batteriet inte kan bli överhettat.
Dioder i batterierna kan också stänga av så att ström inte lämnar batteriet medan laddningen pågår.
Dioder fungerar som ventiler för ström
Batteriet laddas upp med litiumjoner
Batteriet laddas genom att positivt laddade litiumjoner flyttas från en katod till en anod. Negativt laddade elektroner kan inte passera membranet, istället hoppar via en omloppsbana till anoden.
Dioder stänger av och minskar spänningen
Medan batteriet laddas kan dioderna stängas så att ström inte försvinner ur batteriet och sänker spänningen.
Dioder stänger av strömmen
När spänningen i batteriet är 4,2 volt stängs dioderna så att ström inte längre kan komma in i batteriet.
Myten om laddare är: FALSK
Myt 3: ”Din smartmobil ger dig ont i nacken”
När du böjer huvudet för att kolla mobilen sliter det våldsamt på nacken. Fenomenet har fått namnet ”mobilnacke” och kan ge slitageskador och dålig hållning.
I en studie från 2014 undersökte den amerikanske kirurgen Kenneth Hansraj hur vår nacke belastas när vi i allt högre grad går med näsan begravd i vår smartmobil.
Ett huvud väger omkring fem och ett halvt kilo, men när du lutar huvudet framåt eller bakåt ökar pressen på nacke och ryggrad.
Om du böjer nacken så lite som 15 grader gör viktförskjutningen att huvudet belastar nackens ryggrad, muskler och senor med en kraft som motsvarar tolv kilo.
Böjt huvud belastar ryggraden
Ett huvud väger i genomsnitt cirka 5,5 kilo, men när du tittar på din smartmobil böjer du oftast nacken 45 grader. Det förskjuter huvudets vikt så att nackkotorna belastas med en kraft som motsvarar 22 kilo.
När vi närstuderar skärmarna med nacken böjd i en vinkel på 60 grader belastar huvudets förskjutna position ryggrad, muskler och senor med en kraft som motsvarar över 27 kilo, alltså cirka fem gånger huvudets vikt.
Mobilnacke är också ett utbrett problem.
En studie från Khon Kaen University i Thailand visar till exempel att 32 procent av 779 användare av smartmobiler vid universitetet hade ont i nacken, 26 procent hade ont i axlarna och 20 procent hade ont i bröstryggen.
Myten om nackskador är: SANN
Myt 4: ”Dina ögon kan inte se i Ultra HD”
En Ultra HD-skärm har 8 294 400 bildpunkter, cirka fyra gånger så många som en HD-skärm. Ju fler bildpunkter, desto skarpare är också bilden.
Ögats upplösning är cirka 72 gånger högre än en Ultra HD-tv, men det är ändå omöjligt att se skärmens höga upplösning om man inte sitter väldigt nära eller har en enorm skärm.
Det beror på att ögats förmåga att skilja två punkter från varandra avgörs av avståndet till det vi tittar på.
Ögats upplösning motsvarar en kamera med 576 megapixel. Du ser med hjälp av miljoner synceller, så kallade tappar, som finns i fovea på näthinnan.
Ögat kan bara skilja två punkter från varandra om de är åtskilda av en vinkel på minst en sextiondedel av en grad.
Personer med normal synskärpa kan urskilja detaljer 0,3 millimeter ifrån varandra på en meters avstånd. Från tre meter krävs en 70-tumsskärm för att skilja Ultra HD från HD.
Ögat kan bara skilja två punkter från varandra om de befinner sig en sextiondedel av en grad ifrån varandra.
Det betyder till exempel att du måste ha en skärm som är minst 70 tum för att kunna skilja HD och Ultra HD från varandra på tre meters avstånd.
Om skärmen är mindre eller om du är längre bort kan ögat inte uppfatta den större detaljrikedomen.
Myten om Ultra HD är: DELVIS SANN
Myt 5: ”Sociala medier ger samma kick som droger”
När vi kollar sociala medier följer vi vanor som våra hjärnor byggt upp. Vanehandlingar får hjärnan att utsöndra tre signalsubstanser.
Noradrenalin fokuserar våra tankar på vanan. Serotonin aktiverar den känsla som vanan ger oss. Dopamin stärker vår association mellan vissa vane-handlingar och det välbehag de ger oss – vår belöning för att utföra vanan.
Efter hand kommer hjärnan att producera mer dopamin vid själva vanehandlingen – alltså innan vi vet om vi får den belöning vi brukar få. Omvänt minskar produktionen av dopamin om en förväntad belöning uteblir.
Dopaminets tre vägar
Njutning påverkas av dopamin
Vägen leder till nedre striatum och påverkar bland annat njutning och belöning.
Sinnen samspelar med dopamin
Den här vägen leder till övre striatum och påverkar rörelse och perceptionen.
Dopamin påverkar vår inlärning
Vägen går bland annat till pannloberna och påverkar särskilt motivation och inlärning.
Gilla-markeringar på sociala medier kan utlösa dopamin i hjärnan, precis som kokainets uppiggande effekt kan göra och de gör båda att vi bygger upp våra vanor – att kolla sociala medier och ta kokain.
Belöningar frisätter dopamin i hjärnan
Oväntad belöning skapar glädje
Om du upplever en större belöning än förväntat eller om belöningen är helt oväntad – som ett överraskande stort antal gilla-markeringar på Instagram – frigörs stora mängder dopamin.
Förväntningar tar över kontrollen
Med tiden förväntar du dig särskilda belöningar för vissa handlingar och dopaminet utlöses inte längre av själva belöningen utan förväntningen om den, till exempel när du öppnar Facebook.
Brist på belöning ger nedstämdhet
Dopaminproduktionen minskar om vi inte får den belöning vi förväntar oss – om bara ett fåtal gillar vårt inlägg på sociala medier. Det signalerar att vi bör överväga om en vana verkligen är önskvärd.
Myten om sociala medier är: SANN