Australien får slut på vatten

Samtidigt som du läser de här raderna kommer de sista dropparna ur vattenkranarna i australiska Warwick. Staden är långt ifrån ensam om det, men som tur är kan kreativa lösningar avhjälpa vattenkrisen.

Samtidigt som du läser de här raderna kommer de sista dropparna ur vattenkranarna i australiska Warwick. Staden är långt ifrån ensam om det, men som tur är kan kreativa lösningar avhjälpa vattenkrisen.

Shutterstock

Day Zero. Namnet för tankarna till en av Hollywoods katastroffilmer, men i australiska städer som Armidale, Dubbo och Stanthorpe beskriver det en verklighet på grund av den svåra torkan.

Här klingar uttrycket illavarslande i invånarnas öron eftersom det syftar på den dag då myndigheterna efter flera år av svår torka tvingas strypa vattenförsörjningen helt och hållet.

För ett antal städer i Australien är den dagen bara några månader borta.

Vattenproblemen är inte begränsade till enbart Australien.

Klimatförändringar som skapar flera år långa torkperioder har tillsammans med en ökande vattenförbrukning satt en tredjedel av planetens grundvattendepåer under press och gett upphov till en världsomspännande vattenkris.

Förutom Australien är bland annat Sydafrika och Indien drabbade, och enligt FN lever över fyra miljarder människor i områden med vattenbrist minst en månad om året.

Växande befolkningstal, ökad urbanisering och ett varmare klimat kommer bara att förvärra problemet i framtiden.

Därför har forskarna fullt upp med att utveckla nya tekniker som kan trolla fram rent dricksvatten ur världens vattenkranar.

Torkdrabbade skjuter kängurur

Snustorra flodbäddar och dammar med lågt vattenstånd i reservoarerna har blivit normen på många håll i Australien.

I landets folk­rikaste delstat New South Wales var till exempel januari 2017 till augusti 2019 de torraste uppmätta 32 månaderna någonsin.

© MICK TSIKAS/Ritzau Scanpix

Situationen är så allvarlig att jordbrukare i det torkdrabbade området år 2018 fick tillstånd att skjuta fler kängurur än normalt.

Anledningen till det är att torkan gör att kängururna, som det finns omkring 45 miljoner av i Australien, tar sig in på jordbruksmark för att leta efter vatten och föda.

I augusti 2019 meddelade myndigheterna också att de skulle lägga tio miljoner australiska dollar (65 miljoner kronor) på att rädda regionens starkt hotade fiskbestånd.

© DAVID GRAY/Ritzau Scanpix

”Det här är den värsta torkan sedan vi började göra mätningar. Under de senaste två åren har vi slagit flera rekord, dock inga rekord vi vill slå”, säger Tracy Dobie, som är borgmästare i regionen Southern Downs i New South Wales.

I september 2019 införde Southern Downs en så kallad kritisk vattengräns på högst 100 liter vatten per person och dag.

Trots att invånarna respekterar begräns­ningen förväntas städer som Stanthorpe och Warwick få slut på vatten någon gång under de första månaderna år 2020. Om det händer måste vattnet köras in med lastbilar.

När man ser en blå, ­molnfri himmel, uttorkad mark och död vegetation är det svårt att vara positiv. Tracy Dobie, borgmästare, Southern downs, Australien

En del av förklaringen till Day Zero är den globala uppvärmningen, som bland annat leder till högre temperaturer och långa torkperioder i vissa delar av värld­en.

Långvarig torka utgör en påfrestning på grundvattnet eftersom de underjordiska depåerna blir den enda sötvattenskällan.

Grundvattnet minskar också till följd av förbrukningen i privatbostäder samt inom jordbruket och industrin. Studier visar att en tredjedel av världens största grund­vattenmagasin töms oroväckande snabbt på grund av mänskliga aktiviteter.

Samtidigt leder klimatförändringarna till att vatten-nivån i världshaven höjs, vilket kan förstöra dricksvattnet i kustnära områden.

Där riskerar nämligen det salta havsvattnet att rinna ner i grundvattenmagasinen och göra vattnet så salt att det inte går att dricka.

Denna utveckling har dokumenterats av Nasas satelliter Grace (gravity recovery and climate experiment). Mellan 2002 och 2017 har de studerat världens grundvattendepåer från sin omloppsbana runt jorden.

År 2018 sände Nasa upp efterträdarna Grace-­FO.

De nya satelliterna mäter mikro­vågor som avslöjar vattenrörelser under marken med högre precision än föregångaren och ger därmed en mer exakt bild av för­ändringar i grundvattnet runtom i världen.

En tredjedel av jordens grundvattendepåer hotas av klimatförändringarna och vår överförbrukning. Nu kartlägger Nasas expedition Grace-FO ­grundvattnets utveckling med hög precision.

© Anders Bothmann & Nasa

Satelliter mäter avstånd med mikrovågor

Expeditionen Grace-FO består av två satelliter som kretsar 220 kilometer från varandra, och kommunicerar med hjälp av mikrovågor. Om jorden vore en perfekt sfär hade avståndet mellan dem varit konstant.

© Anders Bothmann & Nasa

Jordens massa attraherar satelliterna

Berg, dalar och vatten ger upphov till små ­variationer i gravitationen av ­satelliterna. Dessa variationer mäts med mikrovågorna och registreras som förändringar av avståndet mellan satelliterna.

© Anders Bothmann & Nasa

Lägre vattennivå ger svagare gravitation

Eftersom berg sällan flyttar sig beror kortsiktiga förändringar av gravitationen vanligen på att det i stället är vatten som flyttar sig, till exempel minskande ­grundvattenmagasin.

© Anders Bothmann & Nasa

Färger visar ­vattennivån

En gps bestämmer satelliternas ­position med ett par ­centimeters marginal. ­Därmed kan en karta över grundvattnet skapas. De röda nyanserna visar att ­grundvattennivån har sjunkit i bland annat Australien.

Vattensyndare hängs ut

År 2018 lyckades man med nöd och näppe undvika Day Zero i Kapstaden i Sydafrika.

Enligt forskare vid Imperial College London, England, och Kapstadens universitet var det tack vare att man minskade trycket i ledningarna, införde straffavgifter för överförbrukning och installerade mätare som automatiskt stänger av vattnet vid en alltför hög förbrukning.

Samtidigt vidtog stadens ledning en kontroversiell åtgärd: På webbplatsen Cape Town Water Map visade färgkoder vilka bostäder som levde upp till sparkraven och vilka som använde för mycket vatten.

På längre sikt kan en mer hållbar del av lösningen på vattenbristen visa sig finnas i världshaven, som täcker 71 procent av jordens yta och innehåller 97 procent av allt vatten.

I dag får länder som Malta och Maldiverna allt sitt vatten från havet, tack vare olika metoder för avsaltning – en teknik som dock fortfarande är alltför energikrävande och medför koldioxidutsläpp i atmosfären.

Dess­utom skapar avsaltningen en avfallsprodukt i form av en koncentrerad salt­lösning som är skadlig för havsmiljön om den släpps ut i havet.

Även här arbetar forskarna med nya lösningar så att avsaltningsprocessen kan drivas av hållbar energi som solceller eller vågenergi, medan salt­laken kan användas i olika industriella processer i stället för att släppas ut i havet.

Bristen på vatten kan på så sätt förvandlas från en kris till en möjlighet för vetenskapen, som med hjälp av nya tekniker kan utvinna dricksvatten ur havet, luften och mänsklig avföring.