För 9 000 år sedan kan jägarsamhällen i Mellanöstern ha använt så kallade ökendrakar för att organisera sina jaktmetoder.
Dessa strukturer har fått namnet ökendrakar, därför att deras form ofta liknar de drakar vi använder när vi flyger drake. Dessa fångstanläggningar har dock varit mellan ett par hundra meter och upp till fem kilometer långa.
Ökendrakarna har bestått av bergsväggar, tunna avgränsningar och mindre gravar, innanför vilka gaseller och antiloper har jagats.
Sedan de här ökendrakarna upptäcktes för första gången med flygfoton på 1920-talet har man hittat omkring 6 000 anläggningar som är belägna i Mellanöstern, Nordafrika och Centralasien.
De senaste 100 åren har arkeologer dock undrat hur dåtidens människor har konstruerat dessa sofistikerade megastrukturer. En ny upptäckt ger kanske svaret.
En internationell forskargrupp från bland annat Frankrikes nationella centrum för vetenskaplig forskning har lyckats hitta något som liknar planritningar över dessa megastrukturer.
På två monoliter i Jordanien respektive Saudiarabien har stjärnor, cirklar och linjer som ser ut att beskriva några av dessa anläggningar, skriver forskarna i en artikel i tidskriften PLOS One.
Intelligent uppfinning
I Jibal al-Khasabiyeh-området i Jordanien finns det åtta kända ökendraksanläggningar. En av dessa anläggningar ser ut att vara uthuggna i sten med stenredskap.
Graveringarna mäter 80 centimeter på längden och 32 centimeter på bredden och uppskattas vara drygt 7 000 år gamla.
Här är en beskrivning från forskningsartikeln av den ingraverade stenen från Jordanien. (A) Flygfoto av platsen där graveringen hittades på en monolit (den exakta placeringen är markerad med rött). (B) Fotografi av den graverade stenen. (C) Fotogrammetrisk 3D-modell av den ingraverade monoliten, som visar de olika ytorna. (D) Återgivning av bilden på monoliten.
I Zebel az-Zilliyat i Saudiarabien finns det två synliga ökendraksstrukturer med drygt 3,5 kilometers avstånd från varandra.
Vid en av dessa anläggningar har man grävt ut en massiv sten med en gravering på 382 centimeter på längden och 235 centimeter på bredden.
Här ser graveringarna ut att ha hackats fram med en mindre hacka, och de förväntas vara mellan 8 000 och 9 000 år gamla.
Detaljerade fotografier från forskningsartikeln av den ingraverade stenytan från Jebel az-Zilliyat i Saudiarabien. A och B visar exempel från stenens östra sida, med en avbildning av en drake, medan C och D visar stenen från den västra sidan. De skuggade återgivningarna har syfte att göra graveringarna mer läsbara.
Planritningar som dessa kan ha varit nödvändiga för dåtidens konstruktörer eftersom de sammansatta, avancerade strukturerna krävde en blick ovanifrån för att byggas.
Man har tidigare hittat potentiella grova och otydliga representationer av ökendrakar, men detta är första gången de är så exakta och gamla.
Förmågan att återge stora strukturer på en tvådimensionell yta markerar ett skifte i intelligens i människans utveckling.
Tidigare urgamla planer känns igen från litteraturens återgivningar från Mesopotamien och det antika Egypten, men dessa nyfunna graveringar daterar sig ännu längre tillbaka i tiden.