Hur fungerar 3D?
Hur fungerar 3D-tekniken? Jag tänker både på hur man spelar in i 3D och på själva 3D-glasögonen.
En 3D-film består av två så gott som lika filmer. 3D-tekniken utnyttjar att vi har två ögon och efterliknar det sätt på vilket vi ser, när vi inte befinner oss framför en skärm. Normalt ser ögonen nämligen varsin bild.
När hjärnan sätter ihop bilderna, kan den bedöma avstånd och skapa djup och på så sätt avgöra om ett föremål är närmare än ett annat. Avståndsbedömning och djup är det som skapar 3D-upplevelsen.
3D utan glasögon
Man forskar mycket för att utveckla 3D-system som inte kräver glasögon, men än så länge måste man bära särskilda sådana för att få utbyte av en 3D-film. Glasögonens syfte är att ge två olika bilder till ögonen, så att hjärnan kan skapa en 3D-bild.
De första 3D-glasögonen bestod av ett rött och ett grönt glas, men de är på väg bort, då de förvränger färgerna. I dag används framför allt polariserande glasögon i biografen. Glasögonglasen är polariserade, så att det ena glaset enkelt uttryckt släpper igenom en vågrät bild, medan det andra släpper igenom en lodrät bild.
Framför en TV används i synnerhet shutterglasögon, som har en synkroniserad slutarmekanism. Den gör att vartdera ögat bara ser varannan bild. 3D-glasögon absorberar en del av ljuset, och i biografen fungerar en 3D-film därför bäst om biografen dels har en kraftig projektor, dels en bra duk som reflekterar ljuset utan att sprida det så mycket.
Tar man av sig glasögonen under en 3D-film, kommer man att känna sig uttalat skelögd, då man ser två överlappande bilder utan att få själva 3D-upplevelsen.
3D-kameran har dubbelobjektiv
En 3D-kamera efterliknar våra ögon och består därför av ett dubbelt objektiv, vars linser sitter med samma avstånd som våra ögon. Detta avstånd varierar visserligen lite från människa till människa, men man har bestämt sig för att hålla sig till ett avstånd på 6,3 centimeter mellan kamerorna. Det motsvarar det genomsnittliga avståndet mellan ögonen hos en europé.
Så funkar 3D-glasögon
I en 3D-film visas två bilder. För att få utbyte av en 3D-film är det därför nödvändigt att använda speciella glasögon, som kan leverera en höger- och en vänsterbild till ögonen, så att hjärnan kan skapa en 3D-bild. Det kan göras med tre olika typer av glasögon:
1: Anaglyfglasögon är de äldsta 3D-glasögonen och har ett rött och ett grönt glas. Glasögonen separerar bilderna, så att vartdera ögat bara ser den ena.
2: Polariserande glasögon släpper populärt sagt genom vågräta bilder genom det ena glaset och lodräta bilder genom det andra glaset.
3: Shutterglasögon synkroniseras med TV:n, som omväxlande skickar bilder till vänster och höger öga. Glasögonen öppnar och stänger växelvis glasen, så att vartdera ögat ser en bild åt gången.