Vad är stelkramp?
Stelkramp orsakas av en infektion av bakterien Clostridium tetani. Tillståndet har därför fått den medicinska benämningen tetanus, som sjukdomen också heter på engelska.
Clostridium tetani avger giftet tetanustoxin. Det påverkar centrala nervsystemet, som sänder impulser till musklerna och därmed ger upphov till kramper.
Kramperna kan vara så kraftiga att de leder till benbrott och får andningen att upphöra.
Gift drabbar nervsystemet
Var
Giftämnet tetanustoxin kommer in i kroppen, till exempel genom ett sår, och sprids antingen via blodomloppet eller perifera nervsystemet för att slutligen nå centrala nervsystemet i hjärnan och ryggmärgen.
Vad
Giftet angriper nervceller och får dem att bli överaktiva. Det gör att kroppens muskler överstimuleras, vilket leder till kraftiga kramper. Det första tecknet på stelkramp är ofta stelhet i käkmusklerna. Sjukdomen kallas därför lockjaw, ”låst käke”, på engelska.
Hur
Stelkramp förebyggs genom vaccination av spädbarn och vuxna, som behöver fylla på med nya injektioner vart tionde år. Vaccineringen har på senare årtionden minskat dödligheten markant. På världsnivå dog 787 000 nyfödda av stelkramp år 1988. År 2015 var siffran nere på 34 000.
Clostridium tetani förekommer framför allt i djurs avföring samt i jord och smuts.
Den upp till 2,5 mikrometer långa bakterien lever anaerobt, det vill säga utan syre. Därför sker infektioner i många fall genom djupa sår, som erbjuder syrefria miljöer.
Stelkramp smittar inte från person till person.
Stelkramp är sällsynt i västvärlden
I västvärlden är stelkramp sällsynt, framför allt sedan omfattande vaccinationsprogram inleddes från 1940-talet och framåt.
I tredje världen drabbar sjukdomen fortfarande hundratusentals människor om året – med ett femsiffrigt antal dödsfall till följd – i synnerhet bland spädbarn.
Stelkramp förebyggs genom vaccination.
Vuxna behöver vaccineras om vart tionde år. Spädbarn och barn behöver tätare vaccinationer, vanligen tre gånger under det första levnadsåret och därefter ytterligare en gång i femårsåldern.
Sjukdomen, som behandlas med antibiotika, kräver vanligen inläggning på en intensivvårdsavdelning.
