Digerdöden lägger Europa öde
Pestbakterien Yersinia pestis har plågat mänskligheten i årtusenden. Det första kända utbrottet av pest kan dateras tillbaka till 3000 f.Kr och tros ligga bakom massiva folkvandringar över Europa och Asien.
Det mest notoriska pestutbrottet är dock den pandemi, som mellan år 1347 och 1351 utplånade en tredjedel av Europas befolkning och kallades den svarta döden.
Det är mycket som tyder på att digerdöden drabbade Europa när tolv fartyg från Svarta havet lade till i den sicilianska staden Messina i oktober 1347. Ingen har kunnat dokumentera exakt var smittan kom ifrån.
Flera teorier har pekat ut olika platser i Asien, men nu riktar ny forskning pilen mot Ryssland – närmare bestämt den ryska staden Laisjevo.
Ny forskning visar en gemensam nämnare
Forskare från Max Planck Institute for the Science of Human History i Tyskland har rekonstruerat arvsmassa från olika grenar av pestbakterien, och i arvsmassans genetiska information har de hittat bevis för att den svarta döden började i Ryssland.
Den rekonstruerade arvsmassan har sin utgångspunkt i prover från tänder från 34 människor som dog i digerdöden i tio olika länder, bland annat Tyskland, Frankrike, Schweiz och Ryssland.
Utifrån de olika arvsmassorna har forskare gjort en form av bakteriesläktträd, i vilket speciellt en gren av pestbakterien visade sig vara den gemensamma nämnaren för alla de andra.
Den här gren kom från provet LAI009, som blev samlades i staden Laisjevo i ryska Volga-regionen.
Flera utgrävningar kan ge nya resultat
LAI009 är därför fär tillfället den äldsta kända grenen av pestbakterien som drabbade Europa på 1300-talet. Men det betyder inte att frågan om var digerdöden kommer från slutgiltigt har besvarats.
Enligt forskarna kan utgrävningar och analyser från andra landområden avslöja ännu tidigare grenar av bakterien och ge nya kunskaper om var en av världens värsta pandemier hade sin början.
Råttor spred inte den svarta döden
Råttan och dess loppor har länge fått skulden för pestens snabba spridning.
Men en norsk studie har visat att den teorin inte stämmer.
Med hjälp av datorsimuleringar testade forskare olika smittkällor och upptäckte att råttan och dess loppor inte kan smitta i den utsträckning och den hastighet som man såg när digerdöden härjade.
Det kunde däremot en annan smittkälla.
Forskarna upptäckte nämligen att loppor och löss som levde på människor och i deras kläder stämde överens med svarta dödens utveckling.