20 000 små jordskalv har drabbat Island mellan den 24 februari och den 2 mars. Det motsvarar cirka två skakningar per minut.
Och skakningarna är inte över.
Jordbävningar är inte ovanliga inslag i den aktiva isländska marken, men det stora antalet och området där de förekommer har väckt oro.
Geologer följer just nu utvecklingen noga för att avslöja vad som händer under Island - och om marken förbereder sig inför ett enormt vulkanutbrott.
Orgelljud varnar om magma
Skalvens epicenter ligger på Reykjaneshalvön, 27 kilometer sydväst om Islands huvudstad Reykjavík.
Stigande magma har ansamlats i olika områden (grå markeringar) och kan till exempel aktivera de fyra vulkanerna i Krýsuvík-systemet som hade sitt senaste utbrott på 1100-talet. Men magma kan också välla upp ur sprickor på halvön (röd markering). Stigningen ökar trycket nära ytan, vilket leder till jordskalv.
Detta område består liksom som resten av Island av aktiv vulkanisk mark som har bildats av två kontinentalplattor som glider isär och utgör Mittatlantiska ryggen.
Under de senaste 800 åren har det varit lugnt på halvön. Fram till nu.
Geologer och isländska myndigheter har övervakat området noga med hjälp av infraljudsmikrofoner, satelliter och jordskalvsmätare. De har bland annat observerat:
- Orgelliknande ljud från marken som uppstår på grund av trycket från stigande smält stenmassa, så kallad magma.
- Ändringar av höjdskillnader i terrängen, exempelvis stora områden där jordytan har höjts och andra ställen där den marken har sjunkit. Det är tecken på magma i rörelse under ytan.
- Små och måttliga jordskalv på som mest 5,7 på moment-magnitud-skalan, Richterskalans efterträdare. Skakningarna tyder på att bubblorna av stigande magma utvidgar sig.
Magma stiger från magmakammaren (3) och bildar olika så kallade intrusioner (1,2, 4-7), som antingen borrar sig igenom jordlagren eller sipprar in mellan dem, där magman vanligtvis stelnar. En särskild typ av intrusion, så kallad lakkolit (1), kan höja markytan och om trycket är tillräckligt högt även bryta igenom den.
Vissa geologer befarar att den våldsamma aktiviteten innebär att ett utbrott är på gång. Om detta händer kommer lavaflödet att vara enormt - men inte i styrka, utan i varaktighet.
Lavafontäner sprutar i ett sekel
Den geologiska historien visar att utbrotten på Reykjanes inträffar med cirka 800 års mellanrum efter en period av många små jordskalv.
Ett utbrott här kommer att bilda en tunn lavaström som är ett resultat av den lokala marken består av bergarten basalt. Denna typ av magma har svårt att bygga upp samma tryck på vägen uppåt och utlöser därför inte samma explosioner som andra typer av bergarter.
Å andra sidan kan utbrotten bli långvariga:
Magman kan fortsätta stiga i upp emot 100 år i små, spridda utbrott, något som geologiska studier har visat hände senaste gången lavan flödade på Reykjanes.
I det senaste har halvön drabbats av färre utbrott och det kan innebära att magman har stelnat under ytan. Men den seismiska aktiviteten är fortsatt hög, och därför fortsätter geologer att undersöka området.
Under tiden uppmanar isländska myndigheter lokalbefolkningen att iaktta försiktighet.