Långa hjärnceller bevarade i glas hos dödsoffer

Hjärnceller överlever 2000 år gammal vulkankatastrof

En ödesdiger augustidag år 79 e.Kr. exploderade Vesuvius med sådan kraft att ett dödsoffers hjärna förvandlades till glas. Och nu har forskarna upptäckt välbevarade hjärnceller i resterna av organet.

En ödesdiger augustidag år 79 e.Kr. exploderade Vesuvius med sådan kraft att ett dödsoffers hjärna förvandlades till glas. Och nu har forskarna upptäckt välbevarade hjärnceller i resterna av organet.

Pierpaolo Petrone

När lavan vällde upp ur den italienska vulkanen Vesuvius år 79, begravdes de närliggande städerna Pompeji och Herculaneum under glödhet aska. Tusentals stadsbor dödades – inkapslade i askan och frysta i dödsögonblicket.

Offer för Vesuvius utbrott fångade i dödsögonblicket

© Shutterstock

En ögonblicksbild: Vesuvius offer smälte

Kl. 01, 25 augusti, Herculaneum

Klockan ett på natten drabbade den första av totalt sex glödande, fullständigt utplånande laviner av aska Pompejis grannstad Herculaneum.

Den lilla staden låg nordväst om Pompeji och hade på grund av vindriktningen sluppit det stenregn som rasat ned över Pompeji.

Men husen i Herculaneum hade skakats av jordskalven i flera timmar och många stadsbor hade därför tagit till flykten.

Hundratals personer hade flytt ned till stranden där de i hopp om räddning från sjösidan tillbringade natten.

De som var vakna kunde iaktta hur en enorm eldfontän plötsligt vällde nedför bergssidan.

Pelaren av aska och sten över Vesuvius hade börjat kollapsa och en 800 grader varm lavin av het aska, glödande klippblock och giftiga gaser dånade nu nedför berget i 100 km/h.

Ingen kunde undkomma den rödglödande vågen som tre-fyra minuter senare vällde in över Herculaneums stadsmurar, genom gatorna och vidare ned mot de flyende på stranden. Hittills har arkeologerna funnit nästan 300 offer vid Herculaneums kust.

De flesta hade sökt skydd i några båthus nere vid stranden.

Utgrävda skelett visar att Herculaneums invånare – till skillnad från Pompejis – inte dog av kvävning utan av den ofattbara hettan.

Flyktingarna på stranden dog inom bråkdelen av en sekund när lavinen fick deras hud och kött att förångas, hjärnan att koka och explodera och skelettet att krossas som glas.

Arkeologerna har bland annat funnit en romersk soldat bland offren.

Undersökningar av skelettet visar att tryck­vågen från lavinen har varit så stark att vartenda ben i kroppen spruckit – frånsett benen i innerörat. Även de brons- och silvermynt som offren bar med sig smälte i den inten­siva hettan.

I båthusen har flyktingarna bara kunnat höra det tunga mullrandet från vågen som höll på att sluka deras stad och deras hem. Några har vänt sig mot dörren.

De flesta hade dock vänt bort ansiktet i fasa innan lavinen vällde in och utplånade dem.

Bland offren i båthusen har arkeologerna funnit en tonårsflicka – kanske en slavinna – som höll ett litet spädbarn tätt intill kroppen i hopp om att kunna skydda det mot den okända ­faran.

Bland dödsoffren i Herculaneum fanns en cirka 20 år gammal man, eventuellt en tempelvakt, som grävdes ut på 1960-talet, liggande nära ett rum där kejsar Augustus tillbads.

Det är omöjligt att veta vad mannen tänkte under sekunderna innan han avled, men nu har arkeologer kommit så nära man kan.

Värme brände hjärnan till glas

År 2018 upptäckte forskare mystiskt, svart splitter i mannens kranium – hans hjärnmassa – och nu har en grupp italienska forskare hittat välbevarade hjärnceller i den 2000 år gamla vävnaden.

Hjärnvävnad förvandlad till glas av vulkanutbrott

Detta bara några millimeter stora glassplitter hittades i dödsoffrets kranium, som eventuellt exploderade i den våldsamma värmen.

© Pierpaolo Petrone

Under vulkanutbrottet inneslöts Herculaneum på bara ett par sekunder i en lavin av aska, gas och ånga, som täckte mannen i ett tjockt lager 500 grader varm, fin aska, som kort senare kyldes ned och sedan blev till sten.

Den snabba uppvärmningen och nedkylningen omvandlade mannens hjärnvävnad till ett glasliknande material, som påminner om den vulkaniska bergarten obsidian. Obsidian bildas när lava möter kall luft eller vatten, och forskarna menar att en liknande så kallad förglasning kan ha omvandlat vävnaden till glasaktigt splitter.

Glasbildning avslöjar utbrottets natur

Oftast bevaras hjärnvävnad genom en process kallad förtvålning – som i tvålproduktion – där cellstrukturerna är svåra att undersöka. Därför är fyndet av de välbevarade glashjärncellerna unikt och öppnar nya forskningsmöjligheter.

Enligt forskarna kan studien hjälpa till att förhindra katastrofala följder av framtida vulkanutbrott, eftersom förglasningen framhåller askmolnens fara och våldsamhet.

För arkeologerna som gräver runt Vesuvius ger upptäckten nya kunskaper om vulkanutbrottets grymhet – bland annat att glaset har hunnit härdas innan ytterligare lager av aska och pimpsten täckte Herculaneum, vilket visar att utbrottet skedde i omgångar.

Läs hela historien om Vesuviuskatastrofen här: