Tonga har varit olycksdrabbat den senaste tiden. En jättevulkan under havet fick utbrott, täckte hela regionen i aska och sköljde in en tsunami över öriket. Tio dagar senare inträffade en jordbävning på 6,2 på momentmagnitudskalan. Men tonganernas olycka är inte någon slump.
Ett 40 000 kilometer långt bälte av förkastningar sträcker sig i en hästskoform i berggrunden hela vägen längs Stilla havets utkant under exempelvis Tonga, ögrupper som Nya Zeeland och Japan och ned längs Nord- och Sydamerikas kust.
Vulkanutbrottet vid Tonga är det kraftigaste på 30 år – och syns från rymden
Lördagen den 15 januari 2022 exploderade den underjordiska vulkanen Hunga Tonga-Hunga Ha'apai i eldringen, 30 kilometer sydost om Tonga-ön Fonuafo'ou. Explosionen skickade aska, gas och ånga 20 kilometer upp i luften och spred tryckvågor i atmosfären. Den efterföljande tsunamin gjorde att Tongas huvudö Tongatapu översvämmades och orsakade vågor på mellan två och tre meter som nådde ända till Japans kust, 8 000 kilometer norrut.
Det cirka 500 kilometer breda bältet bär det illavarslande namnet "Ring of Fire" eller eldringen.
Där har geologiska superkrafter skapat en perfekt grogrund för vulkanutbrott, jordbävningar och tsunamier, som konstant hotar de närliggande landmassorna med förödande katastrofer.
Eldringen är berggrundens farligaste bälte
Ingen annan plats på jorden är mer geologiskt aktivt än eldringen.
Eldringen är hemvist för 850-1000 vulkaner, vilket motsvarar två tredjedelar av världens alla vulkaner, medan 90 procent av jordens alla jordbävningar äger rum där.
Hela 76 procent av jordens totala seismiska energi friges i eldringen.
Bältet täcker utgör mellan stora tektoniska plattor, där jordens inre krafter kolliderar och producerar vulkanutbrott, jordbävningar, djuphavsgravar och tsunamier.
Fröet till den explosiva gränszonen uppkom för 190 miljoner år sedan, då Stillahavsplattan uppstod i en spridningszon mitt emellan tre tidigare oceanplattor, som hade blivit instabila. Nu fyller Stillahavsplattan hela havet, där den brakar in i andra oceanplattor och kontinentplattorna längs Stilla havets utkant.
Större delen av eldringen består av subduktionszoner, där en platta pressar in sig under en annan.
Skorpors kollisioner skapar explosiv eldring
I förkastningarna, där jordens tektoniska plattar möts, uppstår jordbävningar, vulkanutbrott och tsunamier. De farligaste förkastningarna är de så kallade neddykningszoner, som utgör större delen av eldringen.
1. Skorpa pressas nedåt
Jordens yta är täckt av tektoniska plattor, som glider runt på det halvflytande underlaget, manteln. I en subduktionszon kolliderar två plattor, varpå den ena – vanligtvis de tyngre oceanplattorna – knuffas ned (pilen längst ned). Friktion från kollisionen kan friges som jordskalv, medan nedsänkningen kan skapa djuphavsgravar.
2. Trycket ökar i djupet
Efterhand som den nedtryckta plattan försvinner in under den andra plattans skorpa, ökar trycket och därmed temperaturen. På cirka 100 kilometers djup börjar trycket smälta bergsmassan till magma i skorpan ovanför. Magman stiger uppåt (rött).
3. Vulkaner uppstår av kollisioner
Den uppåtstigande magman samlas i kammare som kan friges genom svagheter i skorpan. När magman, gaser och ånga (rökpelare) bryter igenom uppstår en vulkan, som både kan ligga ovanför och under havsytan och som ger upphov till både vulkanöar och öbågar, som dem längs eldringen. Neddykningszoner skapar de mest explosiva vulkanutbrotten, jordbävningarna och tsunamierna.
Olyckan kommer att drabba eldringen igen
Trots idoga insatser har geologer inte blivit bättre på att förutspå jordbävningar och vulkanutbrott.
Berggrunden under eldringen kommer att släppa loss sina enorma krafter igen. Frågan är bara när.