Shutterstock
Jätteknölkalla

Jätteknölkallan ger ifrån sig världens värsta stank

Den illaluktande Amorphophallus titanum, jätteknölkallan, har en av världens största blomställningar. Stanken hjälper blomman att fortplanta sig.

Den tre meter höga växten Amorphophallus titanum är en av världens största blommor. Den har både han- och honblommor och har röda pistiller nederst med gula ståndare ovanför.

På grund av sin rekordstora och färggranna blomma finns arten i många botaniska trädgårdar och växthus runtom i världen. Översatt till svenska betyder det latinska, vetenskapliga namnet Amorphophallus titanum något i stil med ”formlös fallos”.

Det svenska namnet är jätteknölkalla. Till skillnad från de flesta andra blommor doftar den inte, utan stinker. Stanken påminner mest av allt om lukten av ett ruttnande kadaver.

En analys utförd vid Chicagos botaniska trädgård visar att den speciella odören kommer från en kombination av starkt luktande kemikalier, bland annat dimetyltrisulfid, som luktar som gammal ost och lök, trimetylamin, som luktar som rutten fisk, och isovaleriansyra, som luktar som sura strumpor.

Syftet med stanken är att attrahera insekter, asätande skalbaggar och köttflugor, som hjälper blomman att sprida pollen och därmed bidrar till pollineringen.

Blomställningens temperatur stiger till cirka 37 grader medan den blommar, allt för att göra stanken så genomträngande som möjligt.

Amorphophallus titanum växer i regnskogen på västra Sumatra i Indonesien. Den växer upp ur en flerårig rotknöl, en av världens största med en normalvikt på 50 kilo. Rekordet innehas av Edinburghs botaniska trädgård, vars åtta år gamla rotknöl år 2010 vägde hela 153,9 kilo.

Blomman börjar med fruktbara pistiller. Ett par dygn senare aktiveras ståndarna med pollen. Fruktämnena är troligen redan befruktade av pollen från en annan jätteknölkalla. Frukterna är stora, orangeröda bär, som kan sås till nya jätteknölkallor.

När jätteknölkallan har blommat ut växer en enda stjälk upp från rotknölen. Stjälken kan bli upp till sex meter hög och delas i toppen i tre grenar med blad. Bladen ägnar sedan de följande 12 till 18 månaderna åt att genom fotosyntes samla energi till nästa blomning.