Frön innehåller små växtembryon – så kallade groddar – som hålls kvar i fosterstadiet tills de omgivande förhållandena är idealiska för att växten ska mogna.
Vilka förhållanden varierar från planta till planta, men generellt sett är vatten avgörande för groningsprocessen. Dessutom är temperatur och belysning viktigt – för mycket eller för lite värme kan exempelvis bromsa groningen, medan vissa frön hämmas av ljus och andra av mörker.
Grodden skyddas av en fröskal, som vanligtvis består av hård vävnad från moderväxten. De flesta frön innehåller även frövita – en blandning av stärkelse, protein och fett.
När växtfröet absorberar vätska bryts frövitans näringsämnen ned till mindre komponenter som grodden använder för att växa.
Fukt väcker växtfostret till liv
1. Fröet sväller
Vätska tränger in i fröet, som sväller och aktiverar celldelningar i grodden (vit). Proteiner omvandlar frövitt (gult) till glukos och aminosyror, och grodden börjar växa.
2. Plantembryo bryter ut
När grodden har vuxit tillräckligt bryter groddens rot – primärroten – sig ut genom skalet och växer ner i jorden. Här utvecklar den ett litet rotnätverk som suger upp vatten och näring.
3. Ung planta skjuter upp
Den ökade mängden vatten och näring gör att groddstängeln – skottet – växer och tar sig genom jordytan. När ljuset träffar de späda groddbladen tar fotosyntesen över växtens fortsatta tillväxt.
Svansen som sticker ut från ett nygrodd frö är groddroten (primärroten) som är avgörande för växtens fortsatta groning, eftersom den bildar ett litet nätverk av rötter så att plantan kan ta upp mer vatten och näring från jorden.
Då skjuter själva skottet (groddstängeln) upp mot markytan. Beroende på växtart vecklas en eller två hjärtblad ut. Efter detta är den unga plantan redo att ta emot solljus och utföra fotosyntes vilket gör att plantan kan växa vidare.