Varje andetag fyller dig med plast

Plast räddade elefanterna

I mitten av 1800-talet stod världen inför ett problem. Elfenben var så eftertraktat i produktionen av allt från biljardbollar till klaviaturer att elefanterna höll på att dö ut. År 1862 uppfann därför den brittiske kemisten Alexander Parkes ett konstgjort alternativ. Plaståldern hade börjat.

I dag är plast en närmast omistlig del av vår tillvaro. Sedan årtionden förekommer plast bokstavligt talat överallt, och den stora spridningen har fått sina konsekvenser. Till skillnad från de flesta naturliga organiska material ruttnar nämligen plast inte. I stället bryts den ner till allt mindre fragment och blir till slut det vi i dag kallar mikroplast.

Mikroplast definieras som plastfragment med en diameter som understiger fem millimeter. Denna typ av plast delas in i två kategorier: primär och sekundär. Primär mikroplast är mikroskopiska plastprodukter från exempelvis kosmetika och textilier, medan sekundär mikroplast är nedbrutna delar av ursprungligen större produkter, till exempel vattenflaskor, fiskenät och bildäck.

Forskarna hittar mikroplasten överallt där de letar efter den, från Mount Everests topp till de djupaste delarna av världshaven och från skogssjöar till isen på polerna.

Plastproblemet kommer att bli ännu värre i framtiden. Enligt prognoserna kommer mängden mikroplast att öka stadigt i takt med att vi förbrukar alltmer plast.

Partiklar stiger till väders

Undersökningen av de plastpartiklar som Janice Brahney samlade in i den amerikanska ödemarken visade att de kom långt bortifrån. Av Brahneys uppföljande analyser framgick att 84 procent av mikroplasten i västra USA kommer från vägnätet.

När bilar kör på vägarna slits däcken, vägmarkeringar bryts ner och plastfärger på vägarna löses upp. Brahneys beräkningar visade att vägnätets partiklar virvlar högt upp i atmosfären för att sedan falla ner över hela landet när det regnar eller snöar. På så vis hamnar varje år över tusen ton plast i USA:s fredade naturområden.

Mikroplast har troligen cirkulerat i atmosfären i årtionden. Studier av växter som får all näring och allt vatten från luften har visat att de innehåller mikroplast som är så gammal som från 1960-talet.

Förutom plast från vägarna kommer mikroplast bland annat från färg, flaskor, fiskenät och påsar, som bryts ner av vind, väder och sol och hamnar i havet via floder och åar. Där bryts mikroplasten ner ytterligare och hamnar i atmosfären när vågor fulla av mikroplast slår in mot stranden.

Var och en av oss skapar ny mikroplast genom våra dagliga aktiviteter. När du använder ett tangentbord eller en skärbräda av plast sliter du på föremålen och ger upphov till mikroskopiska partiklar. När du skakar en fleecetröja eller skruvar på korken på en läskflaska bildas också mikroplast.

En forskare studerade en trollkarls hem och kunde mäta att halterna av mikroplaster i luften ökade när trollkarlen blandade sina spelkort. Plasten i korten spreds då i luften.

Även ditt spillvatten är fullt av plastpartiklar. De kommer bland annat från tvättmaskinen, som sliter på kläderna. Många av dina kläder innehåller nämligen plast. Över 60 procent av alla textilier innehåller plast. Reningsanläggningarna avlägsnar cirka 60 procent av partiklarna i spillvattnet, men resten hamnar i naturen.

Valar drunknar i plast

Vilka konsekvenserna av de ofattbara mängderna mikroplast i naturen blir vet forskarna ännu inte.

Vad de vet är emellertid att partiklarna hamnar i allt från mikrober till valar. I en studie fann man att blåvalar intar över 40 kilo mikroplast om dagen. När stora mängder plast hamnar i magen på djur kan det få djuren att sluta äta. De känner sig helt enkelt mätta, trots att plasten inte ger dem någon näring.

En mer förvånande effekt av mikroplaster är deras inverkan på klimatet. Små plastpartiklar i atmosfären kan öka bildningen av så kallade cirrusmoln, som normalt bildas när fukt kondenseras på damm i luften. Cirrusmolnen bidrar till den globala uppvärmningen genom att bevara jordens värme.

I andra fall kan plasten ha en kylande effekt, beroende på var i atmosfären den hamnar.

Sammantaget är de långsiktiga konsekvenserna av plastproblemet ovissa. En sak är dock säker: Mikroplast ansamlas i naturen. Oavsett om den är farlig eller inte så är det ett problem i sig, eftersom vi inte kan få bort den.

Vi är fulla av mikroplast

Mikroplast finns överallt i naturen, och därför också i oss människor. Mycket av det vi äter och dricker innehåller plastpartiklar, som hamnar i våra kroppar. En brittisk forskargrupp har emellertid kommit fram till att vi får i oss mer plast från våra kläder, mattor och tapeter än från de grönsaker, fiskar och skaldjur vi äter.

De flesta plastpartiklar lämnar oss lyckligtvis via avföringen, men inte alla. En rad nya studier har visat att mikroplast kan hamna i allt från levern till lungorna.

Ett kontroversiellt forskningsresultat från år 2022 visade att åtta av tio testade personer hade plastföreningar, så kallade polymerer, i blodet. Vissa forskare misstänker dock att plasten kom från laboratorieutrustningen.

Ännu mer skrämmande är kanske att mikroplast tycks kunna överföras från gravida kvinnor till deras ofödda foster.

Exakt vad plastpartiklarna gör med kroppen är fortfarande okänt. Vissa studier har dock visat att de kan skada våra celler eller provocera immunsystemet.

Vissa plastsorter innehåller cancerframkallande eller hormonstörande kemikalier. Exakt hur stor andel dessa typer utgör och vad det innebär för vår hälsa i det långa loppet vet forskarna ännu inte.

Vi klarar oss inte utan plast

Oavsett vilka mikroplastens konsekvenser är så blir det nästan omöjligt att lösa problemet. I dag finns det ännu inga praktiskt genomförbara metoder för att samla in de triljontals plastpartiklar som finns överallt omkring oss.

Vi kan inte hälla ut smarta enzymer i naturen för att lösa upp plasten, för de skulle även bryta ner plast som fortfarande används. Det samma gäller de särskilda mjölmaskar som äter plast. Den mängd maskar som skulle krävas för att lösa problemet är dessutom astronomiska och därmed orealistiska.

Det bästa vi kan göra är därför att förhindra att ännu mer plast hamnar i naturen. För närvarande finns det inget bra alternativ till plasten, så vi behöver den. Vi kan emellertid minska förbrukningen genom att återvinna våra plastprodukter på ett mer effektivt vis.

Vi behöver minska användningen av engångsplast och även tänka nytt, så att vårt plastavfall enklare kan återanvändas till nya produkter, något som i dag bara är möjligt i begränsad omfattning.

Det är akut att hitta en lösning på problemet, men lyckligtvis går den hand i hand med lösningen på en annan av planetens stora utmaningar: klimatkrisen. Plast framställs nämligen av olja, ett fossilt bränsle som vi måste fasa ut. Därför kan det sluta med att vi slår två flugor i en smäll.