Lysande ringar runt solen kallas halofenomen. Ringarna uppstår när solljuset bryts av iskristaller högt uppe i atmosfären.
Iskristallerna, som oftast är antingen sexkantiga, skivformade eller ser ut som en blyertspenna i genomskärning, förekommer vanligen i samband med högt belägna så kallade cirrusmoln. Cirrusmoln bildas av vattenånga, är tunna och har en trådliknande struktur.
Iskristallerna i molnen fungerar som små prismor, som bryter solljuset i särskilda vinklar.
Solhundar tittar fram
Det är rätt vanligt med observationer av så kallade 22°-halor på himlen. De bildas när solljuset bryts i 22 grader. I samband med en 22°-halo uppstår ofta två lysande fläckar i ringens utkanter. De kallas även bisolar eller solhundar.
Iskristaller skapar mönster
De så kallade bisolarna eller solhundarna uppstår på vardera sidan av solen när solljuset passerar genom platta, sexkantiga iskristaller som faller genom ett moln.
Det vanligaste halofenomenet ligger 22 grader från solen och kallas därför för en 22°-halo. Ljuset böjs vanligen i denna vinkel när det passerar genom sexkantiga iskristaller.
Solens ljus innehåller alla färger. Blått ljus böjs av aningen mer än rött ljus, vilket gör att ett halofenomen är rödaktigt i mitten, medan ytterkanten är blåaktig.
En sällsynt, svag yttre ring, en så kallad 46°-halo, uppstår när solens strålar tar en väg genom iskristallerna som resulterar i en brytning av ljuset i 46 grader.
En något mindre vanlig syn är en så kallad 46°-halo, där ljuset bryts i 46 grader och den lysande ringen därför syns längre bort från solen.
Ännu mer sällsynt är 9°-halon, som framträder i en ring nära solen. Denna typ av halofenomen uppstår bara när solljuset bryts i pyramidformade iskristaller.
Halofenomen uppstår oftast på vintern, då temperaturen är låg och solen står lågt på himlen. De lysande ringarna förekommer inte bara runt solen, utan även runt månen, där likadana sexkantiga iskristaller i tunna cirrusmoln ger upphov till fenomenet.